I söndags firade Ian McKellen och jag födelsedag. Ja, tyvärr inte tillsammans. Det hade varit nå’t alldeles speciellt att få träffa en av mina stora idoler. Han nådde den aktningsvärda åldern 86 år och jag har en bit kvar dit från mina 67 år.

Jag vet ju inte ens om han firar sin födelsedag. Alltså har kalas eller fest. Jag har inte det utan det är min alldeles egna dag. Som barn tyckte jag inte om att fira födelsedag, se’n slutade jag helt ett tag men så kom jag på att det är ju faktiskt en speciell dag. Det är den dag då jag fick den finaste och dyrbaraste gåva man kan få: livet.

Jag skickar också en tacksamhetens tanke och en skål till mina föräldrar som inte tyckte att det räckte med första barnet som var lite stökigt vid förlossningen utan ville ha en till och inte gav upp. Se’n är det en annan sak att de nog önskade sig en pojke (”en av var sort”) och att även om jag föddes utan nå’t ståhej så kom bekymren senare.

Jag började i stor stil och har därefter aldrig trott på halvmesyrer. Eller vad sägs om att slå till med att födas på en söndag (sägs ge lycka; ibland sägs det ”turbarn”), Mors dag och Pingtsdagen?

Mitt födelsedagsfirande är givetvis inte av något större allmänt intresse. Anledningen att jag skriver om dagen är att den blev annorlunda i år. Jag har några år firat födelsedag i Iraklio med övernattning, men den natten måste jag spara till juli då jag ska resa till Sverige tidig morgon. Ekonomin tillåter inte alltför stora utsvävningar. Nej, i år skulle jag stanna i sta’n och äta födelsedagsmiddag på vår nya restaurang! Ja, den är ju alltså inte min utan det borde väl stå sta’ns. Fast det är ju inte sta’ns heller. Vi lämnar det.

Eftersom det var söndag började dagen med frukost på stammisstället Café Lido. På vägen dit tackade jag min lyckliga stjärna att jag inte planerat en födelsedagsvandring! Det var nämligen 5:e försöksheatet för offroad 4×4 fordon. Vi delar inte riktigt samma inställning till ”naturupplevelse” så det hade blivit misslyckat.

På kvällen traskade jag bort till nya restaurangen. Förväntansfull och spänd! Den heter Signorino och är alltså italiensk. Så jag kunde liksom få vara i Rom och Ierapetra på samma gång. Kanske. Om den var nå’t att ha.

Jag startade med Carpaccio och ett glas Prosecco Rossa. Så väldigt gott, ren njutning!
Därefter Ravioli Tartufe med svart tryffel och ett glas Pinot Grigio. Så väldigt gott, ren njutning!
Kanske dessert? Servitrisen tipsade om Pistacchio-tårtbit och det lät gott så jag tänkte att varför inte komplettera med ett glas Pinot Grigio. Å, så gott! Pricken över i.

Signorino levererade alltså! Med besked! Servicen var jättebra. Bara ett aber… Jag satt inne eftersom vi hade Sahara-damm och upptäckte att de kör med ”öppet kök”. Jag uppskattar det inte alls, tycker det blir stökig miljö. Jag känner med kökspersonalen som måste jobba inför publik. Måste känna sig bevakade och bedömda. Det är dock enkelt att komma runt det för de har gott om bord ute i gränden.

Dagen var full av grattishälsningar via email, telefon, facebook och presenter ramlade in på mitt konto från familjen i Sverige. Det kändes verkligen som min dag! Min egen dag! Fast Ian McKellen får vara med på ett hörn.

Under mina 11 år här i Ierapetra har utbudet av matställen förändrats väldigt mycket. Bland tavernorna finns de som ger bykänsla som t ex Στου Μπομπου (Au Bobou), Στη Γωνιά (Sti Gonia – At the corner) och Mama’s Soul Kitchen. Vi har ”vanliga” tavernor och bland dem finns de som lägger sin egen twist på traditionella rätter som t ex Searocco. Massati satsar på tacos och kött. På stora torget ligger Boheme som är lite av en bistro. Och nu alltså en riktig italiensk restaurang: Signorino.

Förutom kafenio och ouzerier (de är värda att besöka! beställ nå’n dryck med alkohol och du får in många meze {smårätter, tilltugg]) har vi också begåvats med olika caféer som serverar go’a sallader och annat. T ex Kermen (testa Choco Pancake, men dela en på två…) och Casablanca. Längs stora gatan Dimokratias (från taxistationen västerut) ligger flera caféer, t ex Elephant street.

Vi ska inte glömma glass och då gärna hemmagjord! T ex Chocolicious (som har en underbar chokladsufflé – be att få den varm….) och Gelateria Maria.

Precis som på andra orter ligger inte alla mat- och fikaställen längs strandpromenaden! Strosa runt och håll ögonen öppna. Ierapetra är inte så stort, men bjuder alltså på ett riktigt smörgåsbord när det gäller utbud och val.
Och våga prova! Inte bara olika mat- och fikaställen utan också olika rätter, desserter, glassar osv.

Nyfiken på Ierapetra? Sta’n och området finns med i de flesta av mina blogginlägg eftersom jag bor här, men här är några som handlar bara om sta’n:
Ierapetra – kan det va’ nå’t?
Morgonpromenad i Ierapetra
Nu börjar det hända saker
Mer information under ”TTT – Tips Till Turist” i menyn!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!