Ofta får jag bra idéer, ibland dåliga idéer. Då och då blir bra idéer inte så bra när de realiseras. Visst låter det som en bra och spännande idé att välja att läsa bara nya författare? Alltså nya för mig och som jag inte fått tips om. Bara läsa bokens presentation och utifrån den ladda ner eller inte. Man behöver ju då och då ta sig utanför sina vanliga, trygga cirklar på alla områden så varför inte lämna favoriter och tips för att kasta sig ut i det okända!?
Det blev en riktig bergochdalbana!

Tidigare Boktips finns i menyn under ”Boktips”!

Patrioterna (Pascal Engman)
Vilket fynd! Här vävs flera parallella historier samman på ett mästerligt sätt. En journalist mördas, en man långt bort längtar hem till Sverige, Cederhielm och hans kompisar ska hämnas de som inte kan hämnas själva samtidigt som de ”räddar” Sverige. Och man får träffa den förfärliga journalisten Winther som inte tycks ha några spärrar när det gäller karriären.
Boken är Engmans debutroman och kallas både deckare och thriller. Det som gladde mig var att här är en författare som har ena foten i traditionen efter Sjöwall/Wahlöö, dvs kriminalroman med samhällskritik. Det är en förfärlig framtid för Sverige som Engman målar upp med Ceder- hielm och grabbarna, men frågan är om landet kanske redan är där. Grunden är i alla fall lagd och tyvärr väldigt solid. Mörkerkrafterna inbjudna salongen, men har de stigit fram i ljuset…
Rekommenderas till alla – vad är det för samhälle vi har och vilket vill vi ha!?

Änkan (Helene Flood)
”Erling segnar ner på cykeln och hittas avliden. Ensam i det stora huset sitter Evy, hans fru sedan fyrtiofem år. Det är något som inte stämmer med makens dödsfall. Föremål försvinner från huset, de vuxna barnen döljer saker för henne och källardörren som alltid är låst står plötsligt på glänt. En gammal vän från Erlings ungdomstid dyker plötsligt upp och har något att berätta.” (bokus.com)
Här blev jag ett tag irriterad på Evy. Hon var lite väl passiv och gnällig. Det tog också en stund att komma in i hoppandet i tiden. Men berättelsen växte när det började krackelera. Evy tar sig i hampan och växer. Och växer. Som säkert många läsare före mig satt jag med hakan vid knäna på slutet.
Rekommenderas! Jag kommer att läsa fler böcker av Flood.

En katts resedagbok (Hiro Arikawa)
”Den unge Satoru och hans katt Nana reser genom Japan, och hälsar på människor som betytt mycket för Satoru. Men varför reser de? När sanningen går upp för Nana brister hans lilla hjärta, och det gör även läsarens. Detta är en rörande roadmovie, som med finess och finkänslighet tar upp viktiga livsfrågor.” (bokus.com)
Vad får en hundmänniska att läsa en bok om en katt? Märk väl: jag ”tycker inte om” katter betyder inte jag ”hatar” katter. Den här katten gillar jag skarpt, men är glad att den inte är min. Det finns ett speciellt band mellan Satoru och Nana och jodå, det rann några tårar på slutet även på den här hundmänniskan. En fin berättelse med en hel del glada skratt.
Rekommenderas!

Stacken (Annika Norlin)
Och här gick bergochdalbanan ner i en djup dal! Rörigt. Vi får följa några människor som strålar samman på en gård. Det röriga är att vi på alla inblandade förs fram och tillbaka i tiden. Och det är en del att hålla reda på så ett tag kände jag mig ganska förvirrad. Språket flyter på bra, Norlin har en egen stil som jag tycker är ok och fräsch. Men så segt! Det tog mig nära tre (3) veckor att ta mig igenom boken. Längdrekord för mig. Läste bara en liten bit då och då, fanns ofta nå’t annat att göra (läs ”ursäkt”…), borde så klart gett upp men jag skulle ju läsa nya författare. Jag vet fortfarande inte vad författaren ville säga med boken. Jag antar att det var ett försök att beskriva gruppdynamik och vad det gör med individer, men i så fall var det alltför ytligt. Och rörigt.
Kommer jag att läsa fler böcker av Norlin? Nej.

Nu kände jag att jag behövde en sträckläsning, ett säkert kort. Eftersom jag älskade Patrioterna så varför inte återvända till Engman!

Eldslandet (Pascal Engman)
Även här vävs flera händelser samman. Ett rån i en exklusiv klockbutik, kidnappade finansmän och sydamerikansk organhandel. Tempot är högt, men inte för högt. Allt beskrivs utifrån olika perspektiv. Och samhällskritiken finns där, det är inte platt om ”de goda” och ”de onda”. Detta är första boken i en serie om polisinspektör Vanessa Frank. Och oj, vad jag tyckte illa om henne i början! Men Engman har fingertoppskänsla och i senare delen, och framförallt på slutet, hejade jag friskt på Vanessa.
Läste boken i helgen – härligt! Rekommenderas varmt!

Jag får erkänna att jag nå’nstans i mitten av de här nya böckerna tog en paus och smög in en favorit: Jörn Lier Horst.

Katharinakoden (Jörn Lier Horst)
Besviken. Jag gillar Lier Horst, men den här var osedvanligt tråkig. Kommissarie Wisting ska försöka få fram ett erkännande från en man i ett gammalt fall. Skulle kunna bli nervpirrande, nästan thrilleraktigt. Det blir det inte. Inte alls. Det blir bara tråkigt och segt. Tyvärr, men ingen författare (eller människa över huvud taget) kan vara på topp alltid.
Däremot har jag mött Wisting i ett annat media, nämligen brittisk TV. Det är en norsk inspelning och säsong 1 och 2 bygger på Lier Horsts böcker. Och det är mycket bra! I säsong 3 bygger det på ”Wisting universum”, dvs karaktärerna och jag blev tveksam, men eftersom författaren själv är inblandad i produktionen var också den mycket bra. Nu väntar jag med spänning på säsong 4 och 5 – ska det gå samma trista och sorgliga väg som Ann Cleeves karaktärer (Vera och Perez) och Sjöwall/Wahlöös Beck? Spännande!
När det gäller Beck sa Maj Sjöwall i en intervju att hon ångrar så att hon sålde rätten till karaktärerna och jag förstår henne. Hon sa också att den skådespelare som kommer närmast den Beck som de föreställde sig var Gösta Ekman och det gladde mig. De avsnitten som baseras på böckerna med Gösta Ekman, Rolf Lassgård, Kjell Bergkvist och Niklas Hjulström är så himla bra. Det gick ett program på svtplay som hette ”Sjöwall Wahlöö – berättelsen om ett brott” (se det om det kommer tillbaka!) där Maj Sjöwall berättar hur böckerna kom till och flera internationella författare ger det svenska författarparet äran att ha skapat den nya formen efter deckare. De var de första författarna som lämnade privatdeckarna och steg in på polisstationen. Därmed skapades kriminalromanen. Inget dåligt beröm och eftermäle!

Ha en skön vecka! Var rädd om dig och andra!