”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” hör man ibland och det stämmer ju inte. Däremot stämmer det att alla väder passar för att läsa! Krypa upp i soffan eller favoritfåtöljen med en bok när snöstormen viner runt knuten. Vira in sig i en filt på balkongen eller ta en fika på café med en bok på våren. Inta hängmattan eller solstolen med en bok på sommaren. Tända ljus och mysa i höstmörkret med en bok.

Tidigare boktips finns uppe i meny under Boktips!

De förlorade minnenas ö (Yoko Ogawa)
”På en namnlös ö sprider sig glömskan som en epidemi. Saker har börjat försvinna från ön, och strax där på även ur människors minnen. En dag finns det inte längre några fåglar, en annan inga mera rosor. Romanen berättas av en ung författare vars redaktör är i fara och behöver hennes hjälp för att undkomma.” (bokus.com)
En skrämmande berättelse som samtidigt är svår och väldigt berörande. När jag väl släppte vad det var som orsakade att saker försvann kunde jag tränga in i mörkret. Det handlar inte bara om den här ön utan om oss alla. Vad är våra ”minnen”? Hur fungerar de? I vårt samhälle som är så inriktat på framåt och framtiden – hur förändras vi utan historia? Det är så för den unga författaren att saker som försvunnit också förlorar sin språkliga betydelse. ”Ros” är bara ett ord utan minne av form och doft. Tänk om också orden försvinner – vad har vi då? Vad är vi då? Det blir också tydligt för mig att den som har minnen och språk har makt – den som inte har dem är maktlös.
Rekommenderas varmt! Kan inte sträckläsas utan måste pausas då och då för eftertanke.

Arvet (Yrsa Sigurdardóttir)
”En kvinna hittas mördad i sitt hem i Reykjavik, och enda vittnet är en liten flicka som polisen hittar gömd i rummet där mordet skedde. Hon är så chockad av händelsen att hon har slutat tala. Kriminalpolisen Huldar står handfallen inför flickans tystnad. Han vänder sig till psykologen Freyja som har stor erfarenhet av att arbeta med traumatiserade barn. Freyja är skeptisk till polisen i allmänhet, och Huldar i synnerhet. Men hon är fast besluten att skydda flickan. Det kan bli svårare än någon av dem först anar.”
Jag har tidigare läst två böcker av Sigurdardóttir: Eldnatt som jag tyckte mycket om och Ödemark som jag inte var så imponerad av. Men hon och Island lockade mig. Och hon är bra! Bra på att konstruera intrig, bra på karaktärer och bra på spänning. Hon backar inte för brutalitet, men beskriver den inte rakt upp och ner vilket ger ännu mer spänning (och kan kanske ge läskiga bilder hos läsaren…).
Rekommenderas! Detta är första boken i en serie om Huldar och Freyja och jag kommer att läsa nästa!

Lyssna på mig (Tess Gerritsen)
Nu är vi i Boston! Jag läser Gerritsen då och då eftersom jag tycker om hennes två huvudkaraktärer som kompletterar varandra. De har egentligen inte så mycket med varandra att göra utan vandrar ibland i sina egna världar. Denna gången är även Janes mamma Angela Rizzoli en parallell handling. Hon vet minsann vad att det pågår nå’t på hennes gata, ingen vill lyssna på henne. Men har Angela rätt? Är det kanske så att ”allt är inte vad det synes vara”?
Rekommenderas.

Fri – en uppväxt vid historiens slut (Lea Ypi)
”Lea växer upp i det stalinistiska Albanien. Det är en tillvaro präglad av isolering, övervakning och umbäranden. Men Lea anar inget av detta. Hon är stolt över sitt fria och jämlika land, och helt ovetande om det pris hennes familj betalat för att överleva. År 1990 ändras allt. Regimen faller, men den nyvunna friheten visar snart ett annat ansikte, också det brutalt och skoningslöst.” (bokus.com)
Jag minns en vaktmästare på mitt jobb på 90-talet som på en fika sa att ”ni tror att allt blivit så bra i Rumänien (där han kom ifrån) men det är samma människor som sitter vid makten och allt är nästan som förut”. Det är nog så att vi i väst tror att bara totalitära system eller diktaturer faller samman så blir allt så bra och så rätt. Lea, som går i skolan, ser fram emot att hennes land en dag ska ta steget från socialistiskt till kommunistiskt, men så blir det inte. Lea funderar över en så’n sak som ”frihet” – det kan ju finnas olika sorters frihet. Och förtryck. Och passivitet. Vi får också vara med när hon inser att hennes familj och släktingar ljugit för henne. Hon konstaterar också att Västeuropa hyllade de som lyckades ta sig ut ur länder i Östeuropa, men när gränserna öppnades i öst var de inte välkomna längre. En berättelse inifrån som inte är odelat positiv till varken det ena eller andra samhällssystemet. En fråga ställs på sin spets för mig: finns det nå’t samhällssystem som är ”rätt”, som är ”perfekt”, som gör alla trygga och lyckliga. Idag forskar och undervisar hon om Marx (vilket kanske kan tyckas vara ett udda yrkesval med tanke på hennes bakgrund) och boken är tillägnad Nini, hennes farmor med sitt brokiga förflutna och sina uttryck som t ex ”När det är svårt att se framtiden klart får man fundera på vad man kan lära sig av det förflutna”.
Rekommenderas varmt!

I mörkret (Cara Hunter)
Jag har en plan: i sommar ska jag bara läsa favoritförfattare, läsa ”ikapp” deras böcker. Hunter är en av dem och detta är andra boken i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley så nu är vi i Oxford. Jag kan inte berätta så mycket om handlingen mer än att en flicka hittas instängd i en källare och ett gammalt liknande fall kanske kan kopplas samman med detta nya. Jag sträckläste boken en söndag och höll på att falla ur soffan när jag kom till slutet. Cara Hunter får gärna bjuda mig på fler överraskningar i sommar!
Rekommenderas varmt!

So shall you reap (Donna Leon)
Du som läst tidigare Boktips vet att jag älskar Guido Brunetti och Donna Leon! Det här är hennes senaste bok och nu är vi alltså i Venedig. En kropp hittas i en kanal och det är upprinnelsen till en märklig historia där jag faktiskt hade lite svårt att hänga med på slutet. Lite väl många namn och historia som trycktes ihop. Som vanligt känns brottet nästan som en bisak och Brunettis familj och arbetsliv samt Leons underbara ironi kring turism och italiensk byråkrati som det viktigaste och mest underhållande. Jag vet inte om jag riktigt kan förlåta Leon att hon skickat Signorina Elettra på konferens så hon är inte närvarande under en del av berättelsen.
Rekommenderas! Jag har skrivit det tidigare: den som varit i och kanske förälskat sig i Venedig kan nog ha stor behållning av Leons böcker.

Så har vi de som inte föll mig på läppen
Allt du inte säger (Krillan Ahlsén) – å, en berättelse som utspelar sig på Österlen! Så roligt! Det visade sig vara ett bottennapp. Det är en deckare där en journalist far omkring och gör en mängd saker utan att tänka sig för. Förutom det gnäller hon otroligt mycket, hon har det så jobbigt och svårt och stressigt och…det är så himla tröttsamt att läsa! Som österlening kan jag inte förstå varför hon använder de ortsnamn som används på allt utom där journalisten bor som har ett konstruerat namn. Visserligen har författare rätt att hitta på och att stuva om, men det är ologiskt.
Ut ur mörkret (G R Halliday) – högländerna, Inverness, Skottland – lockande! Den är så PK att den är trist. En kvinnlig utredningsledare, Monica Kennedy, som givetvis ses över axeln av alla de knasiga (i hennes ögon) kollegorna och ett ständigt dåligt samvete över hennes fyraåriga dotter. Glömde jag säga att hon är ensamstående och att vi inte får ens en vink om pappan? Dessutom tycks Halliday tro att ju fler gräsliga mord man staplar på varandra desto bättre blir det. Det enda det blir är väldigt otroligt. Jag lämnar Kennedy åt sitt öde i upföljarna.

Se där! Nu har jag varit på en namnlös ö, på Island, i Boston, Albanien, Oxford, Venedig, på Österlen och i Skottland. Bara på några veckor. Jag har fått möta mycket olika människor och fått uppleva olika levnadsförhållanden, kulturer, händelser, gåtor, landskap. Jag har fått idéer, tankar och nya kunskaper. Visst är böcker alldeles underbart fantastiska!?

Lämna gärna boktips nedan i kommentar!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!