År 1991 spenderade jag 24 tim i Aten och ville inte återvända. I somras reste jag upp över da’n för att förnya pass och tänkte att kanske jag ska ge sta’n en chans. Jag har trots allt snart bott i Grekland i 11 år så visst bör jag besöka huvudsta’n, eller hur?
Så hur gick det? Vad tar jag med mig från mina fem dagar?

Jag är mycket nöjd med den bukett av upplevelser jag fick genom mina valda sevärdheter. Som en resa i tiden kantad av intressanta människor och föremål.
Bara en fundering: jag får ibland höra efter resa att ”hur hinner du allt?” och ”oj, så intensivt! var det inte stressigt?”. Jag stressar inte. Jag har valt ut vad jag vill besöka och om jag inte hinner allt så är det inte väldens undergång. Dessutom finns luft i planeringen för jag vet aldrig vad som fångar mitt intresse på väg till och från en sevärdhet. Och det finns givetvis luckor för fika, ett glas vin och folkglo.
Tvärtom så undrar jag: vad gör de om dagarna som tycker att jag hinner mycket, att jag stressar?

Denna resan blev mångfacetterad eftersom jag hade några dagar ensam ”som vanligt” och se’n kom Ingalill på torsdagen. Det ger extra att dela upplevelser med någon annan. Det är som när jag får frågan om det är bäst att vandra ensam eller med sällskap. Mitt svar är att det är lika bra men annorlunda.
Vi hade ett så’nt där ögonblick när allt stannar upp några sekunder! När Ingalill checkat in funderade vi på vart vi skulle gå. Ingalill säger då att hon gärna ville gå på Nancy’s Sweet Room och jag bara glodde på Ingalill. Tänk, att i denna stora stad åt jag på tisdagen lunch på iFeel där jag satt och tittade på Nancy’s mitt emot. Slumpen? Kan rekommendera lilla torget Iroon, förresten. Här satt många greker och fikade. Matställen och caféer ligger tätt. Ett himmelrike för den som vill folkglo!
Vi fikade också i National Garden där vi fikade i somras – lite som att uppleva gamla minnen tillsammans, knyta ihop säcken! National Garden är en underbar och vacker oas.

Hotellet var, som jag skrev i del 1, jättebra, men tyvärr anlände några killar på natten mellan onsdag och torsdag till rum på min våning. Det tog ett tag för dem att komma till ro och inte hade nå’n berättat för dem att det finns andra människor på ett hotell. Andra natten var det ett väldigt smällande i dörrar, men jag hörde en vuxen röst som sa nå’t i stil med ”Next time…”. Det visade sig att det var personalen i receptionen som var uppe och pratade dem till rätta. Tredje natten var det lugnt, då var det den här gamla tanten som kom hem mitt i natten! Men jag har bott på hotell förr, jag fattar. Så jag smög.
Fick veta da’n efter att de 12 killarna (som jag trodde att de var) var bara 4 killar! Så’nt här kan man givetvis råka ut för på vilket hotell som helst. Anledningen att jag nämner det här är att jag vill lyfta fram att hotellet tog tag i det. Stort plus!
Och Ingalill sov gott på våningen under och hörde inget – bra isolerat hotell!

Efter alla intryck under de fem dagarna var det så dags att resa hem. Och det blev ett äventyr! Kl 20:00 kom flygplatstransfern och hämtade vid hotellet – bekvämt och skönt. Kl 23:40 lyfte vi mot Iraklio. Inflygningen började så sakteliga när vi närmade oss Kreta. Så fick vi veta att det blåste kraftigt så vi skulle vänta en stund. Vi väntade. Så kom meddelandet ingen ville höra: vi måste återvända till Aten! Bredvid mig satt en väldig go’ kille från Polen som skulle hälsa på sin flickvän på Kreta. Han blev lite orolig över hur han skulle kunna nå henne och vi började prata.
Så kom vi tillbaka till Aten och var redan ombokade och behövde bara hämta våra nya boardingpass, incheckad väska behövde inte hämtas ut. Effektivt och smidigt! Efter några timmar på Atens flygplats lyfte vi igen 06:35. Samma platser så den polske killen och jag möttes igen. Nu gick det att landa, men det var den läskigaste landning jag varit med om. Byiga, starka vindar. Dock inte så starka som de varit på natten. I något ögonblick tänkte jag ”Snälla, flyg tillbaka till Aten igen!”. Jag landade första gången på Iraklio flygplats 1987 och det har blivit väldigt många lyft och landningar, men jag har aldrig upplevt nå’t problem. ”Nå’n gång ska vara den första” heter det…
Kan tillägga att jag rasade i säng på söndagskvällen vid 21-tiden och somnade direkt efter att ha varit vaken i 36 timmar.

Så klickade jag och Aten? Nej, det gjorde vi inte. Aten är inte ”min” stad. Det är den mest hektiska stad jag besökt och jag håller med taxichauffören jag åkte med (se del 3:4). För mycket folk, för många bilar, för mycket av allt och stressigt. Aten är egentligen ingen stor stad, men det är den tredje mest tätbefolkade i Europa. Ska jag jämföra med nå’n stad får det bli Neapel som jag också besökt bara en gång och även där rörde jag mig mestadels i centrum. Neapel är intensivt med en sjudande energi. Även om det kan bli tröttande så besöker jag hellre Neapel igen än Aten.
Jag tycker det är lovvärt att regeringen fattat beslut om att gamla byggnader ska bevaras eftersom Aten förlorat så många. Det Aten jag rörde mig i var allt annat än vackert. Bara en så’n sak som att stå vänd mot Athenian Trilogy (se foto nedan) och byggnaderna där och se’n vända sig om. Lite planering så att byggnadsmaterial, antal våningar osv är något mer samordnad i ett kvarter vore ingen dum idé.
Aten är en av Europas mest förorenade städer, framför allt på sommaren (NASAs mätningar 2020). Bränder runt om i Attika förbättrar inte läget. Det är otroligt mycket trafik och högt tempo. Det finns olika synpunkter i sta’n om fordonstrafik och gröna ”lungor”, aktuell fråga läs här.
Så sta’n som sådan känner jag mig inte lockad att besöka igen. Däremot har Aten mycket att bjuda på när det gäller museum, evenemang, aktiviteter osv så det kan få mig att resa dit för 2-3 dagar. Jag skulle vilja strosa runt på hela Benaki museum och kanske besöka National Gallery (om jag kan förmå mig att närma mig den förskräckligt fula byggnaden…). Det finns några andra museum o likn som jag tycker är värda och intressanta att besöka. Och vem vet när nästa konsert lockar? André Rieu, den konsert vi var på, var första gången i Aten 2024. Kanske fler och fler artister upptäcker Aten – vore roligt och intressant!

Summa summarum: mycket nöjd med mina dagar i Aten! Massor med intryck och upplevelser. Fantastisk konsertkväll! Och så roligt att träffa Ingalill igen.
Och jag tycker absolut att man ska besöka Aten, men stanna inte för många dagar…
Alla ni som älskar Aten och nu ska berätta för mig att jag har fel, varit i fel del av sta’n osv – vi måste inte tycka om samma platser. Det är bara bra om vi sprider ut oss!

Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

Athenian Trilogy (från vänster till höger: National Library of Athens, University of Athens och Academy of Athens). Kuriosa: två danska arkitekter designade byggnaderna i klassisk stil!