Det där med gps och kartor är väl bra. Fast det kan bli väldigt tokigt. Och helt fel.

I texten på min utskrift om palatsen, som är Athens City museum, stod på sid 1 att ”It is housed in two of the capital´s oldest buildings at 5 and 7 Paparrigopoulou Str.”. Jag matade in Paparrigopoulou 7. Från mitt hotell var det 4,5 km och skulle ta strax över 1 tim att gå. Ok, hoppas det finns en del att se på vägen! Jag satte kurs och fart!

Efter en bra stund gick jag vid sidan av en motorväg vilket inte var direkt trevligt eller nå’n djupare upplevelse. Det dök upp en skylt: ”Kallithea”. Aha, jag har lämnat centrum och kommit ut i en annan stadsdel. Hotell och bostadshus. Jag behövde komma över på andra sidan motorvägen men hur? Det löste sig med en gång under – perfekt. Passerade Onassis Segi (kulturcenter) och några hotell, gick in bland bostadshusen. Hittade gatan och nummer 5 och 7. Inga palats. Ingen museumskylt. Vad faen…. Upp med pappret och ringde muséet. Sedan utspann sig ett mycket underligt samtal där jag hävdade att jag stod på rätt adress, men där var inget museum, inga palats. Och kvinnan i luren sa att jodå, jag är inne på muséet. Efter en stund frågade hon om jag var i Aten (oförskämda människa!) och om jag lagt in Paparrigopoulou på gps. Jo, allt det stämde. Samtalet slutade när hon slängde på luren. Kanske hon trodde att jag drev med henne.

Då fick jag en idé! Kanske palatsen var rivna, de hade sparat interiören och satt det i ”vanliga hus” och ingången var på baksidan. Jag gick runt kvarteret. Inga skyltar, ingen museumingång.

Tillbaka framför nummer 7 ringde jag igen. Kvinnan lät uppgiven. Hon var fortfarande på muséet och jag var utanför där det inte fanns ett museum som borde finnas, speciellt med tanke på att hon var där inne!
Så slog det mig att Aten är en stor stad – har verkligen alla delar koll på helheten? Jag frågade henne ”Finns det två gator i Aten med samma namn?”. Hennes svar: ”Det vet jag inte, det känner jag inte till. Jag kan inte hjälpa dig mer. Kalimera” och hon la på luren.

Men nu hade det blivit ett alternativ att kanske det finns två gator. Jag gick fram till gatuskylten och tog fram muséets adress på sid 2 (alltså inte texten på sid 1…) i mina papper. På gatuskylten stod ”B. Paparrigopoulou” och muséets adress var ”I. Paparrigopoulou”.
Tack för kaffet!

Matade in ”I. Paparrigopoulou” och det låg…just det, i centrum. Gå tillbaka? Inte ett alternativ, men hur få tag på en taxi i ett bostadsområde? Ta dig ner mot hotellen vid motorvägen, Ia! (jag pratar gärna med mig själv när jag är i lösningsläge!) Jag traskade på och döm om min oerhörda glädje och lättnad när jag i en sidogata ser fullt med taxibilar! Jippi!

Chauffören i första bilen sa på knagglig engelska att nej, han kunde inte köra mig. Nästa chaufför hade rast. Nu började glädjen och modet sjunka. Tredje chauffören berättade att ”ingen av oss kan köra dig för vi är bundna till hotellet här” och pekade på byggnaden vid sidan om oss. ”Du kan fråga ”the Doorman” (jag vet inte vad det heter på svenska) om han kan hjälpa dig.” Jag tackade så väldans mycket för hjälpen och gick bort till hotellet och jodå, där stod han i full uniform! Flådigt hotell. Grand Hyatt Athens.
Jag berättade mitt problem och han undrade om jag bodde på hotellet. Jag på ett flådigt hotell? Jag fick hålla mig för skratt. ”No” var mitt korta svar. ”Så du är turist?” undrade han. Yes, helt rätt. ”Då får vi låtsas att du bor på hotellet” säger den rara människan och vinkar fram en taxi! Det gick så fort så jag hann inte ge honom en stor kram. Fast man kramar nog inte en ”doorman”. Kanske han blivit glad, kanske det räddat hans dag. Det får vi aldrig veta.

Nu var jag på väg tillbaka till centrum med en mycket trevlig ung man. Född och uppvuxen i Aten, bott i Larissa när han studerade, kom tillbaka till Aten för ett par år se’n för att köra taxi. Men denna sommar ska bli hans sista. ”Ingen människa kan bo i Aten! Här är för många människor, det är hektiskt och stressigt. Aten kan man besöka, minst 3 da’r och max 5 da’r”. Så han ska flytta till Larissa och öppna eget vilket blir en restaurang där han kan få använda sin utbildning som sommelier och den snart avklarade utbildningen till Whisky Master. Jag önskade honom givetvis all lycka med sina framtidsplaner.

Så var vi framme vid Athens City Museum på I. Paparrigopoulou som är en sidogata som jag under tisdagen och onsdagen passerat 3-4 gånger på väg till andra sevärdheter. Som kan det bli!

Fotot på det ena palatset har jag ”lånat” av en signatur D.A. på nätet. Fler än kung Otto och hans Amalia har bott i palatsen. Det andra fotot är ett vackert porträtt av en av hyresgästerna: Kiki Papastratou.

Efter besöket i palatsen blev jag överlycklig över muséets bistrot där jag fick gott kaffe och supergod omelett. Och mina fötter fick en stunds vila…

Vad lär man sig av detta? Oavsett gps eller papperskarta – använd alltid hela adresser! Dubbelkolla med platsens/sevärdhetens namn på kartan. Om det trots allt blir fel så är världen full av vänliga och hjälpsamma människor. Som tur är.

Nästa blogginlägg: summering.

Ha det gott! Var rädd om dig!

PS. Foton på min flickr-sida!