Hemma igen efter fem dagar i Aten. Alla intryck och upplevelser snurrar i huv’et, men börjar landa så det är dags att dela med mig. Det finns hur mycket som helst att berätta, men det får bli ett urval i fyra blogginlägg där det fjärde blir en sorts summering.

Vi börjar med det jag kallar ”praktikaliteter”, dvs boende och sevärdheter.

Jag bodde på Athens Choice Hotel i området Omónia. Ett slitet område som var lugnt och tyst. Jag valde hotellet pga pris och läge, dvs bra läge för det jag ville besöka. Jag tycker om att gå för att få känsla för platsen jag besöker och upplevelser längs vägen så därför undviker jag allmänna kommunikationer. Hotellet var rent, personalen väldigt vänlig och hade stor servicekänsla, frukost helt ok.

Det har fikats och ätits på flera etablissemang. Jag såg fram emot att äta annan mat än grekisk och kretensisk när jag nu var i storstad. Hotellet rekommenderade en restaurang i slutet av vår gata och där hamnade jag tre gånger: H KPHTH (Kreta). Något komiskt att resa från Kreta och äta kretensisk mat! Mycket god mat, personlig service, skön stämning. Ägarna är från Sitia och har haft restaurangen i 40 år. Kan rekommenderas!

Under mina promenader stannar jag ofta, går in i kyrkor, sitter en stund på torg osv, men de nämner jag inte här.

Nästa stopp blev Hadrianus Bibliotek. Det har byggts nytt ovanpå och ovanpå ruiner så ibland kan det vara svårt att klura ut vad som är vad. Biblioteket var en imponerande byggnad som förutom läsesalar och andra rum hyste över 16 000 papyrusrullar! Tänk så mycket som gått förlorat för oss.
Tips: tycker du det är svårt med arkeologiska platser så läs på lite före och titta på reproducerade bilder!

Nu kände jag för nå’t annat och traskade upp till området Anafiotika. Bebyggelsen och de smala gränderna påminner om byarna på öarna i Kykladerna. Det är inte så konstigt eftersom stadsdelen byggdes av arbetare från ön Anafi som kom till Aten. Det kändes märkligt att stå i en by och titta ut över storsta’n och veta att de faktiskt hänger ihop! Lite som jag känner som bor i gamla delen av Ierapetra som är som en by men ligger i sta’n.

Athens City Museum är kanske inte så känt och det är synd. Det består av två palats sammanlänkade via en överbyggd gång. Det ena palatset är Atens äldsta hus. Här bodde kund Otto och drottning Amalia i väntan på att palatset vid Syntagma skulle bli klart. Man strosar runt i salonger, mottagningsrum och matsalar där det finns otroligt vackra möbler (jag älskar intarsia), porträtt mm. Allt är vackert dekorerat, t o m strömbrytarna! Och varför inte ha vackra tak och väggar? Fina Trägolv som inte behöver dekorationer, ”bara” vackra mattor. Vi har verkligen förlorat mycket när det gäller heminredning!

Jag insåg att jag vet väldigt lite om Greklands kungar och drottningar så där finns nytt att upptäcka och lära!

Benaki Museum inrättades av Antonis Benakis till minne av hans far Emmanuel Benakis. Familjens hus i Aten och samling av mer än 37 000 bysantinska och islamiska föremål skänktes av familjen. Detta har sedan utvidgats och muséet har numera också ”satellitmuseum” på andra platser. Muséet är unikt på så sätt att det inte fokuserar på grekisk nationalism utan lyfter fram och hyllar de utländska influenserna på den grekiska kulturen. 
Här besökte jag den tillfälliga utställningen Art in Gold (pågår till 27 april 2025) med smycken o likn från Alexander den stores framfart. Flera museum har lånat ut objekt så man kan kalla det samlingsutställning. En video visar tillverkning av föremål och den som visar har specialglasögon – hur i hela friden lyckades de med alla småttiga detaljer på den tiden långt tillbaka! Örhängen som är statyer med detaljer, tunna och små guldtrådar i intrikata mönster på spännen osv. Respekt!
Behöver jag säga att besöket bland föremålen var en stund fylld av skönhet?

På muséet kan man spendera flera timmar! Håll ett öga på tillfälliga utställningar. Jag ville besöka ”Islamisk konst”, men den är stängd och öppnar igen i höst.

Härifrån fick jag sällskap av Ingalill som kom från Perachora. Hon har bott i Grekland i över 30 år, vi har varit vänner på facebook i 10 år och träffades första gången i somras när jag var i Aten för att förnya pass. Nu skulle vi spendera några dagar ihop och gå på konsert!

Sopraner är inte min favoriter röstmässigt, men Maria Callas liv och person samt som artist och inställning till musik är så fascinerande att ett besök på Maria Callas Museum var nödvändigt. Muséet är ganska nyöppnat och väldigt bra upplagt. Efter att ha sett dokumentären om Callas på svtplay fick jag här fler pusselbitar. Kom fram till att det skulle vara roligt och intressant att träffa henne, men troligen hade jag fått tunghäfta…
Oavsett om man tycker om eller är intresserad av opera tycker jag att man kan ha stor behållning av att få möta en stor personlighet!

Här besökte vi den tillfälliga utställningen ”From Greater… to Contemporary Greece (Part ΙI): Refugees”. Där fick vi följa flyktingströmmar och folkutväxlingar mellan 1821-1923 på oroliga Balkan, från revolutionens Ryssland och i spåren av osmanska rikets kollaps. Det var en utställning av hushållsartiklar, foton från syateljéer och verkstäder, videoavsnitt där människor berättade. Det handlade inte bara om flykt i sig utan också om vad som mötte dessa människor, t ex dog fler i sjukdomar än under flykt. Givetvis kom jag att tänka på nutid med de grekisks push-backs och annat hemskt som möter våra flyende medmänniskor. Jag kommer att återkomma till detta i ett eget inlägg längre fram.
Flyktingars knyten:

Vi besökte också den permanenta utställningen om Grekland nutidshistoria. Jag måste erkänna att jag är lite trött på frihetskamp, vapen och hjältar. Alltför mycket nationalism ger lite fadd smak i munnen. Kanske också dagens oroliga värld spelar in? Men visst kämpade de, offrade mycket och ska vara stolta över segern och friheten. Jag blev glad över dels att Kreta fick en hörna med Arkadi-klostret och dels att kyrkan fick lite plats för de modiga präster och munkar som deltog. Och jag blev glad över ett fint porträtt av en av mina grekiska idoler: Eleftherios Venizelos, men blev lite besviken över att de på infoplattan glömt att nämna att han inte bara var politiker på Kreta utan också motståndsman.
Ett museum som det är värt att hålla ett öga på för att se vilka tillfälliga utställningar som pågår!

Jag vill inte bara besöka det som jag tycker om och är intresserad av utan ibland utmana mig själv. Kanske det kan ge nya intressen, nya infallsvinklar! Så givetvis hade jag hittat ett museum med modern konst vilket inte är riktigt ”min grej”. Vi besökte Basil & Elise Goulandris Foundation . Basil (Vassilis) Goulandris var ättling till sjöfartsfamiljen Goulandris från Andros. Via studier i Grekland och Schweiz hamnade han i New York där han drev familjens sjöfartsföretag. Där träffade han en student från Aten: Elise. De delade ett stort intresse för konst och började samla – inte det som hade största värde eller skulle kunna bli värdefullt utan det som de tyckte om. De skapade en stiftelse och öppnade Greklands första museum för modern konst, Museum for Contemporary Art Andros. Nästa steg skulle bli att öppna ett liknande museum i Elise födelsestad Aten, men de dog båda innan det blev verklighet. De efterlämnade dock medel, 3 miljarder dollar, som möjliggjorde öppnandet och driften (samt givetvis gav upphov till långvariga rättstvister efter deras död).
Mycket vackert museum där bara trappan är värd att njutas av! För min del gav de två första våningarna mig mest.

På de återstående två våningarna blev det för modernt för mig, men visst fanns det några få pärlor. Så även om modern konst inte är ”min grej” kommer jag att besöka sådana museum igen för konst, i vilken form som helst, ger alltid en upplevelse, berör alltid på något sätt. Och det varken vill eller kan jag vara utan!
Det finns de som fnyser åt folk med pengar som kan samla konst och annat, men tänk istället på var alla dessa föremål skulle finnas. Kanske vi inte hade fått njuta av dem!

Det blev en mycket bra blandning som jag är väldigt nöjd med. Jag som oftast reser ensam uppskattade också att ha någon att dela upplevelser och samtal med. Så tack för sällskapet, Ingalill!

Nästa blogginlägg: konserten!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Foton på min flickr-sida!