Imorgon bär det av till Rethymno så ingen uppkoppling, men ebok-läsaren ska givetvis följa med. Väderprognosen ser bra ut med tanke på att strosa omkring i byar och i sta’n. Jag förstår fullt ut att du kommer att sakna mina spirituella blogginlägg så här har du några tips om vad du kan läsa medan du väntar. Tänk på att den som väntar på nå’t gott väntar aldrig för länge!
Tidigare Boktips finns uppe i menyn!

Idén om att varva favoriter och för mig kända författare med för mig okända författare fortsätter med en del nya bekantskaper: Michael Ende och Jan Henrik Svahn.

Momo eller Kampen om tiden (Michael Ende)
En barn- och ungdomsbok – kan det va’ nå’t? Jodå, det kan det! Michael Ende föddes 1929 i Garmisch-Partenkirchen, hans far (en av Tyskland första surrealister) fick yrkesförbud av nazisterna så familjen levde i fattigdom och rädsla för förföljelse. Michael ville in på teatern, fick små roller, skrev sketcher och visor, fick regissera men det ville inte lossna. Så frågade en vän om han kunde tänka sig att skriva text till en bilderbok. Då lossnade det för honom! Momo har översatts till 20 språk, fått tyska ungdomsdokspriset och satts upp som barnopera. Några år senare utkom hans nästa storverk: Den oändliga historien.
Momo är en åttaårig flicka som har en fantastisk gåva: hon kan lyssna. Och denna egenskap gör att dumma människor får kloka tankar, obeslutsamma människor visste plötsligen precis vad de skulle göra. En egenskap som vi alla bör odla mycket mer, inte bara komma med inpass och egna historier. Inte bara höra att nå’n talar utan lyssna på vad som sägs. ”Att lyssna på riktigt är en stor konst som mycket få människor behärskar.” skriver Ende. Men plötsligen uppsöker inte människorna Momo längre utan har fastnat i de grå agenternas garn. De som säljer in idén att spara tid. De kommer från Tidssparkassan. Och alla sätter igång att spara tid. Då har man inte längre tid för varandra. Man kan t o m säga att man inte har tid att leva. Allt blir trist och grått. Men det ordnar sig på slutet som det gör i alla sagor. Då har läsaren fått sig en riktig tankeställare – vad ska vi använda vår, kanske utmätta, tid till? och kan man ”spara” tid och om man kan det – var finns den? hur vill vi leva?
Som en kritiker skrev: ”En barnbok utanför alla ålderskategorier och gränser som trots sin sagoton är något av det verkligaste jag läst.”
Rekommenderas varmt!

Jag ser dig (Yrsa Sigurdardottir)
”En vinterkväll vid den avskilt belägna fjorden Hvalfjör ur går Karl över till sina grannar som han inte sett eller hört av på en vecka. Han ser spår i snön på baksidan av huset, men ingen öppnar när han knackar – och efter att ha brutit sig in möts han av en fruktansvärd scen. Poliserna Tÿr och Karólína kallas till platsen tillsammans med rättsmedicinaren Idunn för att utreda det brott som begåtts mot familjemedlemmarna. Allteftersom utredningen fortskrider avslöjas omskakande hemligheter om familjen, och snart inser Tÿr, Karó och I unn att fallet är lika bedrägligt som svartis – faran syns inte men lurar i det fördolda.”
Oj, vad hon är bra! Jag läste Sigurdadottir för några år se’n, glömde bort henne lite, återvände till henne ifjol. Denna boken är den första i hennes nya serie Svart is. Och den är så bra! Så där spännande så man måste läsa vidare men ändå lägger undan den för man står inte ut. Samtidigt vill man veta slutet fast boken får inte ta slut. Den ena bilden efterden andra dyker upp i ens huvud samtidigt som man försöker vara rationell. Vartannat kapitel är nutid, vartannat tiden före katastrofen. Rörigt? Inte ett dugg. Det bara bidrar till spänningen och gör att man får lära känna alla inblandade. Jag ser fram emot nästa bok i serien!
Rekommenderas!

Manolis mopeder (Jan Henrik Swahn)
Swahn är författare och översättare (från danska, franska, polska och grekiska). Han växte upp med föräldrar som var författare, litteraturkritiker mm samt farbror Jan-Öjvind Swahn. Jag snubblade över honom i min jakt på böcker som utspelar sig i Grekland. Mer om honom hittar du här.
Manolis var en gång byns hantverkare nummer ett. Nu är han gammal och trött. Han lever i sina drömmar och minnen. Helst håller han till i kalivin – ett litet, högt beläget hus omgivet av en ännu mindre olivlund. Här odlar han grönsaker som han levererar till hustrun som blivit tjock och gift sig med tv:n. I byn håller han mest till hos Jiannis som har ett ölställe utan namn. Manolis tänker mycket på sin son och den där anarkisttjejen.
Det är en mycket ömsint och fin berättelse om en gammal man som försvinner in i sina minnen och drömmar. Han tillhör en generation som snart är utdöd och byn är i stor förändring.
En varm skildring av ett levnadsöde och förändring som också känns sorglig.

Motiv (Malin Persson Giolito)
En annorlunda bok av Persson Giolito och ett ovanligt upplägg. I tio noveller skildrar hon olika situationer, gränsöverskridande och brott. Vi har lagar och regler, men täcker de allt? Hur ska vi hantera gråzoner? Hon skriver själv i ”Författarens tack” sist i boken att hon vill visa att vi är så snabba att döma när vi egentligen hellre ska fria än fälla. Vi gör alla fel och skadar andra. Vi gör saker vi skäms över och sådant som är svårt att förlåta för vi är människor. I romaner skildras brott i svartvitt och de klaras upp – så är det inte i verkligheten.
Detta är ingen bok man sträckläser. Varje novell gav mig något att tänka på, fundera över. Vem tyckte jag gjorde rätt, vem gjorde fel. Kanske det inte fanns ”rätt” eller ”fel” i situationen – bara människor som gjorde så gott de kunde.
Läs och begrunda!

Mörkt motiv (Louise Penny)
Den 27 oktober släpps bok nummer 19, ”The Grey Wolf”, i serien om Armand Gamache – gissa om jag ser fram emot den! Det är nog tur att jag ska iväg till Rethymno så skingras mina tankar med intryck och upplevelser de dagarna. Det kom ingen bok ifjol så jag är så otålig.
Medan jag väntar har jag återvänt till bok nummer 1 där Gamache och hans medarbetare för första gången kommer till byn Three Pines (inte alla böckerna utspelas i byn, men de flesta). Det märks att Penny växt med böckerna. Mörkt motiv är lite trevande, men väldigt bra. Dock läser jag hellre hennes böcker på originalspråket. Det är en del småfundigheter och beskrivningar som försvinner i översättningen. Jag skulle så gärna sitta på Oliviers och Gabris bistro i samtal med Clara och Myrna för att efter en drink gå hem till Armand och Reine-Marie för en god och värmande soppa samt nybakat bröd medan vinden tjuter runt husknuten och brasan sprakar i öppna spisen. Givetvis kommer älskade Ruth och är så härligt oförskämd och klumpig som bara hon kan vara – en människa med många djup.
Leta efter Penny i bloggen så får du mer information om henne och hennes böcker!

Ha en bra vecka! Var rädd om dig och andra!