Så har biblioteket slagit undan fötterna på mig! Från att det gick att låna två böcker på sju dagar har de under sommaren dragit ner till en (1!) bok. En bok på sju dagar!?!? Rena katastrofen! Som tur är har jag fått några böcker skickade till mig, hittade ett par i bokhyllan och nu tassar jag upp i en lägenhet som ägs av skåningar för att fylla ut med böcker från deras bokhylla.

Idén om att varva favoriter och för mig kända författare med för mig okända författare har alltså fått läggas lite på is. Det blev ändå en del nya bekantskaper: Riley Sager, Daniel Hurst, Andrev Walden och Bonnie Garmus.

Tidigare Boktips finns i menyn under…just det, ”Boktips”.
Jag tar gärna emot tips på böcker som utspelar sig i eller handlar om Grekland (dock inte Hislop, tack)! Skriv gärna längst ner i kommentar.

Hon som blev kvar (Riley Sager)
”När familjen Hope brutalt mördas 1929 tror alla att sjuttonåriga Lenora Hope är den skyldiga, men polisen lyckas aldrig bevisa det. Lenora förnekar brottet och efter den dagen sätter hon aldrig mer sin fot utanför Hope’s End, herrgården på klippkanten där massakern skedde.
Året är nu 1983 och vårdbiträdet Kit McDeere anländer till det förfallna Hope’s End för att ta hand om Lenora efter att hennes förra sköterska försvunnit mitt i natten. Den sjuttioåriga Lenora sitter i rullstol och kan inte längre prata efter att ha drabbats av flera slaganfall. För att kommunicera med Kit använder hon sig av en gammal skrivmaskin och en kväll skriver hon: ‘Jag vill berätta allt för dig.'” (bokus.com)
Det börjar bra och rullas upp den ena konstigheten efter den andra. Problemet i berättelsen ligger i att det är en så sluten och begränsad miljö. Just när jag börjar bli lite trött på just miljön och händelserna så väcks jag med en riktig smäll! Upplösningen är långt ifrån vad jag ens kunde föreställa mig. På nå’t sätt visar den att allt är inte vad det synes vara och alla har sina skäl.
Klart läsvärd!

Kokain (Pascal Engman)
”En våldsam avrättning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.” (bokus.com)
Du som följt Boktips vet att Engman är en ny och stor favorit för mig. Sjövall/Wahlöös samhällskritik med stråk av Mankell och Guillou men en egen stil. Det kan inte bli bättre. Här tar han tag i de kriminella gängen som gett sig in i den parallella verkligheten där narkotika härskar som inkomstkälla. Hans efterforskningar är beundransvärda och han har sprängt in citat från kriminella i en BRÅ-undersökning och från poliser. Det är en del av Sverige som det gör ont att läsa om. En gängledare i berättelsen, Said, säger ”Killar som jag får ingen chans att tjäna cash lagligt. Jag är hellre en första klassens kriminell än en andra klassens medborgare.”. Är det vad Sverige och svenskarna har att erbjuda? Något som även Kallifatides skrivit: ”För svenskar är det föräldrarna som är rötterna i Sverige. För oss, som kommit hit, är det tvärtom. Det är våra barn som är rötterna.” Så vad ska de ta sig till när barnen avviker, börjar leva på ett icke accepterat sätt när de ser sig chanslösa? Kemal säger ”Mänsklighetens stora slag utkämpas inte mellan onda och goda människor utan mellan det onda och det goda i varje människa.” Mycket tänkvärt!
Rekommenderas varmt!

Paret i stugan (Daniel Hurst)
”När Grace kommer hem tidigare än planerat en kväll ertappar hon sin man, Dominic, med en annan kvinna i stugan som han låtit bygga längst ner i trädgården. Chockad, arg och framför allt fast besluten att hämnas, agerar hon instinktivt och låser in paret i stugan medan hon funderar över vad hon ska göra med dem. Medan Dominic och hans älskarinna desperat försöker ta sig ut gör Grace upp en plan, en plan som
är baserad på hennes tidigare erfarenheter. För det är inte första gången Grace har stängt in någon…” (bokus.com)
På bokus.com höjs boken till skyarna. Den är så spännande, utsökt mörk, skrämmande iskall och rolig med grym humor. Den är allt annat än allt det. En tråkig handling där slutet inte förvånar. Humor? Ja, den gick mig alldeles förbi.
Hoppa över!

Jävla Karlar (Andrev Walden)
”En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant.” står det i boken. Så rullas åren upp då papporna avlöser varandra, flyttarna likaså. ”Han växer upp i spillrorna av 68-rörelsen” står det i beskrivningen. Och så är det ju rent tidsmässigt, men tyvärr är det nog fortfarande barn som lever i spillror. Berättelsen är inte mörk, det finns ljusa stunder och Walden kan berätta. Stundtals blir händelser dråpliga. Men summan och den kvarvarande känslan är sorg. Boken borde heta Jävla vuxna för det är så det är. Vuxna följer sina drömmar och önskningar, ibland i självförverkligandets heliga namn. Vuxna ”vet bäst” och kan därför inte ifrågasättas. Kvar står barnen – utelämnade och maktlösa, skyddslösa och ensamma. Bara att följa med för var ska de annars bli av? Och vad ska det bli av dem?
Vi måste vara rädda om barnen, våra små. Viktigt att stiga in i deras verklighet och det får vi i denna boken. Rekommenderas!

Lektioner i kemi (Bonnie Garmus)
”Elizabeth Zott är ingen vanlig kvinna. Faktum är att Elizabeth Zott skulle vara den första att påpeka att det inte finns något som heter en vanlig kvinna. Det är 1960-tal i Kalifornien. Allt Elizabeth Zott någonsin velat är att satsa på karriären som kemist, men forskningsinstitutet där hon arbetar ligger inte direkt i framkant när det kommer till jämställdhet. Livet händer och plötsligt är Elizabeth ensamstående mamma och – bisarrt nog – stjärna i Amerikas mest omtyckta matlagningsprogram Middag kl sex.” (bokus.com)
Det skulle kunna vara en berättelse om hur det var på 50- och 60-talen och det är det väl på sätt och vis. Det står utanpå boken att det är ”feministisk kamp på högsta nivå”. Svårt att få grepp om och ta till sig det tidstypiska för det kommer i skymundan av den dominerande karaktären Elizabeth Zott. Feminismen ska vara tacksam om den sluppit personer som Zott fast jag tror att en och annan kan ha slunkit in i våra dagar. Zott är så överdriven att hon blir en karikatyr. Jag kan absolut inte tycka om en människa som är så gåpåig, kompromisslös, enögd och empatilös på gränsen till elak. Dock levererar hon en del lustigheter på sitt rättframma, rationella sätt som t ex att Guds handlingar visar att han saknar impulskontroll och borde läggas in på psyk.
Läs boken för god underhållning med många skratt!

Mäktiga vänner (Donna Leon)
Donna Leon och hennes kommissarie Guido Brunetti har jag nämnt då och då men inte tillräckligt ofta. Det är ovanliga kriminalromaner där det inte nödvändigtvis begås ett mord, men nå’t händer som kommer i Brunettis väg. Alla jag läst är så väldigt bra, men jag har givetvis favoriter och Mäktiga vänner är en av dem. Faktum är att det hänt att jag läst bara de första kapitlen när jag behövt en dos superb berättarkonst och ett gott skratt. Leon bygger så snyggt upp det bisarra så det blir troligt och inte alls konstigt: Brunettis lägenhet finns inte eftersom den saknas i de officiella rullorna! Han låter det bero, förhoppningsvis försvinner ärendet nå’nstans i byråkratin men så ringer handläggaren Rossi en dag. Han har något han vill berätta för kommissarien.
Så får man träffa hans fru Paola, de två barnen, den pompöse polichefen Patta och utan den underbara signorina Elettra skulle polisen i Venedig inte fungera. Leon har bott många år i Italien, men är från USA. Hennes erfarenhet av och kunskap om Italien och speciellt Venedig, framför allt byråkratin, levererar hon träffsäkert och med underbar ironi men det är tydligt att hon älskar staden Venedig. De gamla delarna som fortfarande tillhör och präglas av venetianarna och deras historia.
Den som varit i Venedig kan nog känna igen sig i namngivna kanaler, gränder och torg. Läs någon av hennes böcker – gärna på originalspråket engelska!
I höst kommer hennes senaste bok och gissa om jag beställt den!
(mer om Leon och Brunetti i blogginlägget med favoritkaraktärer)

Blåsig helg framför oss. Skönt med rotation i den tjocka, heta luften men inte bra för bränder. Kreta är i orange beredskap, den näst högsta. Vi hoppas på lugna dagar.

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!