Först – nu är jag inne i den period som jag tycker är det värsta med att bo här: högsommaren i juli-augusti. Visserligen behöver jag inte jobba, men jag är lika trött i mitten av augusti som alla de som jobbar på tavernor mm ser ut. Leendena blir alltmer stela och alla längtar efter att temperatur och luftfuktighet ska peka neråt. Det betyder, som vanligt, att bloggandet blir ryckigt. Det kommer kanske inte två inlägg per vecka, de kommer inte på de vanliga dagarna och de kanske är kortare än vanligt. Det blir som det blir när man lider av BBS (Boiling Brain Syndrome) som när det inte bubblar för fullt går ner i något som liknar en stillastående göl.

Idag lite kort om livet efter valet! Det har ju varit två val till riksdag och regering. I andra omgången fick Nea Demokratia strax över 40 % och tilldelades 50 extraplatser. Valdeltagandet i val nr två var det lägsta på flera år.

Nea Demokratia har alltså fått fyra nya år med egen majoritet. Premiärminister Mitsotakis har haft en aktiv kampanj på facebook och även i pressen (som ju premiärministerns kansli till stor del kontrollerar). Det som slagit mig på facebook och i nättidningsartiklar är hur koncentrerad hans kampanj varit till hans person. Han framställer sig nästan som en landsfader. Han har ju också en del historisk press. Hans gammalfarmors bror var Elefteros Venizelos. Jag är inte så säker på att Venizelos skulle uppskatta syskonbarnbarnsbarnets framtoning och politik. För övrigt är han den fjärde premiärministern i släkten och hans systerson ses som näste ”arvtagare” (fast jag tror han gjort bort sig i Aten).

Hur som helst – en av de frågor som regeringen ska ta itu med direkt är hälsoreformen. Den var ganska hårt kritiserad vilket gör det något förvånande att ND fick så många röster. Här i Ierapetra får vi se om vi får behålla vårt sjukhus. Regeringen lyckades inte före valet ro i hamn ett avtal med privatläkarna så det får vi också hålla ögonen på. Vi ska ju lista oss hos en läkare, annars måste vi betala mer för medicin än den som är listad. De offentliganställda läkarna räcker inte till.

Nu haglar givetvis olika reaktioner och analyser av valet. Det sägs bl a att Grekland inte haft en så högerinriktad och konservativ riksdag sedan juntatiden. Lite förvånande då det brukar hävdas att greker inte vill bli kontrollerade och inte har något förtroende för makt – ändå lägger man sin röst på ND. Och det är nämligen så att tre extremhögerpartier lyckades ta sig in, bl a Spartanerna som bildades i våras. De har stöd av den fängslade fd ledaren av Gyllene Gryning (som är förbjudna). Rasismen har hittat nya vägar! Två extremhögerpartier tog sig inte in, men de fem fick tillsammans strax över 15 % av rösterna!
Tsipras, ledaren för partiet Syriza, har meddelat att han avgår som partiledare. Han var premiärminister 2015-2019, den yngste i historien. Det var under Greklands stödlånstid då kreditgivarna ställde flera krav som regeringen var tvungen att genomföra. Givetvis lastas Syriza och framför allt Tsipras (när man inte skyllde allt på Merkel vill säga) för det som hände under de åren så det blev troligen en alltför stor belastning. Syriza gick kraftigt tillbaka i val nr två.

Ministrarna i nya regeringen är utsedda och det föranledde vår borgmästare att i ett brev till Mitsotakis klaga på att förre ”sjöministern” inte fick nytt förtroende. Han kommer från Ierapetra och givetvis (min slutledning) vill sta’n se en av sina egna på den posten för då finns det hopp att ön Chrissi öppnar igen vilket ger kommunen en viss inkomst. Ack ja, ”money talks”.

Kanske man ska se valdeltagandet och valresultatet i skenet av att grekerna är världens mest deprimerade folk enligt en undersökning. Som förklaring ges (vilket inte låter otroligt i mina öron):
”The most depressed country in the world is Greece, with a depression rate estimated at 6.52%. ​​Greece has been suffering from severe depression for the past few years, its economy has been in a downward spiral, poverty levels rising considerably, and unemployment rates reaching as high as 27%. People living in Greece are facing extreme hardship with rising costs of living while wages remain stagnant or decreasing further. In addition, Greece’s economic policies have led to a rise in public debt, making it one of the most indebted countries in Europe. All these factors contribute to an overall sense of despair and hopelessness among Greek citizens, leading them to suffer from psychological disorders such as anxiety, depression, and other mental health problems at higher levels than anywhere else in Europe. The situation is particularly acute for young people who often struggle to find employment opportunities, resulting in even more feelings of despondency and helplessness. As if this wasn’t enough, Greece also suffers from an inadequate healthcare system that fails to provide adequate mental health services when needed. All these issues combined can help make sense of why Greece is currently considered the most depressed country in the world.”

Så är det dags för en bekännelse från mig: jag är naiv. Jag trodde att eftersom stora delar av världen, NGO:s. FN m fl rasade och uppmärksammade fiskebåten som sjönk den 14 juni och där det fortsätter att sippra fram motsägande information om vad som hände jämfört med kustbevakningens utsaga så skulle Grekland ligga lågt ett tag med push-backs. Även NYTimes uppmärksammar de olika utsagorna. Se även mitt blogginlägg om humanism, där finns fler länkar.
För fem dagar sedan rapporterade AegeanBoatReport om 14 migranter och flyktingar (även barn i gruppen) som kommit iland på Kos. De ska ha ”tagits om hand” av maskerad personal, slagits och lastats in i en van med händer bundna med buntband och silvertejp för ögonen. Det finns bilder. Några dagar tidigare rapporterade grekisk press att myndigheterna räddat en grupp som var strandsatta på en ö ute i floden Evros vid turkiska gränsen. Om gruppen på Kos har det varit alldeles tyst.
För två dagar sedan var det EU-möte i Bryssel där migrationspolitiken stod på programmet. Mitsotakis var givetvis där och gjorde uttalande om hur effektivt Grekland ”försvarar” gränsen, att man räddat hundratals liv och att allt är människosmugglarnas fel. Alla pekar ut människosmugglarna och tror att om man kan komma åt dem så minskar strömmen av medmänniskor. Det vore klädsamt om man orkade höja på blicken och tanken samt fundera över vilken roll man själv spelat i och med transportöransvaret.
Det må vara hur som helst med EU:s migrationspolitik och flathet – Grekland måste ändå uppföra sig humant och respektera internationell rätt.

I nästa vecka stiger temperaturen ytterligare. Då blir det några dagar hemma med AC påslagen och ett blogginlägg med några utflyktstips från turer de senaste tre veckorna!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!