Här listar jag böcker om Kreta och Grekland – en salig blandning av biografier, verklighetsberättelser och skönlitteratur. Uppdateras efter hand!

Guidebok
Guideböcker finns det gott om. Jag tycker att de alltför ofta bara tar upp det vanligaste eller det som ligger närmast tätorter. Jag har snubblat över en som t o m berättar om byar på östra Kreta! Den finns på 8 språk, dock ej svenska:

Victoria Hislop
Those who are loved
Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom den spänner över perioder som jag är intresserad av. Handlingen börjar 1941 med tyskarnas ockupation, fortsätter över inbördeskriget och juntan. Det är bokens huvudperson som 2016 minns sitt liv och berättar för sina barnbarn. För att få med alla olika sidor som grekerna sällade sig till har Hislop smart nog lagt alla i samma familj. Det kunde blivit en bra bok, men det är det inte. Troligen är tidsperioden för lång så beskrivningarna blir schematiska och övergripande. Personerna hinner inte ges några djupa karaktärer eller personligheter utan är schablonmässiga. Jag rekommenderar ändå att läsa boken för att få ett grepp om Greklands mer moderna historia. Sedan kan man ju leta upp andra böcker, artiklar osv för att fördjupa sig i det man blir intresserad av.

Längtans ö 
En berättelse om tre generationer: deras sorger, glädje, kärlek osv och ön Spinalonga spelar en huvudroll. Berättelsen är för mig alltför romantisk. Hislop handskas fritt med fakta, men boken är klart läsvärd i alla fall. Har filmats och gått som tv-serie.
Spinalonga är definitivt värt ett besök! Vid besök ska man glömma en del av boken och lyssna på guide istället. Eller försöka få tag på en faktabok.

Theodor Kallifatides
Jag fortsätter att försöka lära mig mer om Greklands senare historia (ungefär från andra världskriget och framåt). Svårt att hitta böcker, men efter att ha läst två böcker av och om Mikis Theodorakis tyckte jag att det var dags för Theodor Kallifatides. Det är många år sedan jag läste något av honom så det var som ett nytt möte. Han är farlig! Jag har legat i solstol och skrattat gott, varit gråtfärdig och försökt komma ihåg alla korta och kärnfulla livsvisdomar som han får ihop.

Vad jag speciellt tycker om hos Kallifatides är dels att han ser på Grekland och grekerna med ett utifrån-perspektiv samtidigt som han känner dem så väl. Dels att han håller sig långt ifrån schablonbilden av den glade, sorglöse, genomtrevlige, tallrikskrossande opa!-greken. Hos Kallifatides finns människor med alla fel och brister som vi alla har. Rika, fattiga. Avundsjuka, generösa. Undfallande, maktgalna. Korkade, kloka. Starka, svaga. Och ibland log jag igenkännande.

Summering efter att ha läst en bok av och en bok om Mikis Theodorakis samt Theodor Kallifatides’ böcker: jag skulle vilja träffa Kallifatides. Och Theodorakis’ fru Myrto.

Det gångna är inte en dröm

Självbiografin från barndomen till flytten till Sverige. Jag hoppades få svar på varför han flyttade från Grekland och varför till Sverige. Det första fick jag svar på. Det fanns, som jag uppfattade det, två anledningar. Det andra vet jag fortfarande inte. Jag fick fler frågor med mig på min resa i samtidshistorien. Intressant!

Trilogin: Bönder och herrar, Plogen och svärdet, Den grymma freden

Berättelsen om den fiktiva byn Jalos under och efter andra världskriget. Här finns en hel del hämtat från Kallifatides’ egen uppväxt och by. Härliga karaktärer, problematisk tillvaro, mycket smärta, glädje och kärlek. Jag undrar om det från början var tänkt att det skulle bli en trilogi. Stundtals är berättelsen längre fram i tiden, några saker återkommer. Det senare gör inte så mycket för det är en kompakt period med en mängd händelser och omvälvningar så för att greppa och förstå kan läsaren behöva backa ibland.
Rekommenderar alla fyra böckerna till den som är intresserad av tiden andra världskriget – fram till några år före juntans kupp.

Med sina läppars svalka
Elena föds i en grekisk by 1932. Efter andra världskriget och grekiska inbördeskriget gifter hon sig och de tvingas emigrera till Australien, flyttar tillbaka till Grekland men måste återigen emigrera – nu till Sverige. En bok om kärlek, äktenskap, medmänsklighet men också om att bära på en hemlighet. Berättelsen om Elenas liv blir också berättelsen om Greklands historia.
Jag läste senast Kallifatides ”sista” bok och blev besviken. Det blev jag inte här, kanske detta är den bästa jag läst av honom. Så här långt. Jag uppskattar Kallifatides mänskliga värme, lite torra och humoristiska berättarstil och att han inte är så där jobbigt ”rosenröd” kring Grekland och greker som en del författare är. Han säger så klokt att Greklands största problem är grekerna och samtidigt lyser hans kärlek till hemlandet och landsmännen igenom. Lika mycket som hans kärlek till Sverige och svenskarna.
Rekommenderas även till den som inte varit i Grekland eller inte är så intresserad av dess historia. Du får en inblick i en emigrants liv!

Kärlek och främlingsskap
Enligt honom själv är detta hans sista bok – låt oss hoppas att det inte stämmer! Här saknas Kallifatides underbara livsvisdom och härliga glimt i ögat. Det är bara en tröttsam och tråkig otrohetshistoria.

Slaget om Troja
Väldigt tröttsam! Jag hade förväntat mig en Kallifatides-vinkling på slaget. Han har så underbar humor och livsvisdom, men det är slaget berättat rakt upp och ner. Det är för mycket blod, avhuggna huvuden, svärd, fånigt mod, hjältar. Jag antar att Kallifatides ville visa på krigets meningslöshet och grymhet samt att vi alla bara är människor efter bästa förmåga, men det blir, som sagt, bara tröttsamt.

Mikis Theodorakis (Jacques Coubard)
Som jag tidigare berättat vill jag lära mig mer om Greklands moderna historia och började med att läsa Theodorakis egen dagbok från juntatiden (se nedan). Denna biografin sträcker sig från Theodorakis barndom till flykten till Paris 1970. Boken ger en bra genomgång av olika samhällshändelser under perioden och jag blev nyfiken att gräva vidare. Många namn far omkring i boken, jag nöjde mig efter ett tag att hålla reda på de som återkom. Och en del namn ger återkoppling till nuet, t ex figurerar Mitsotakis* far. Allt och alla hänger ihop i Grekland.
Jag tyckte boken var svår att läsa eftersom man hela tiden fick värja sig mot två saker. J Coubard är själv vänsterorienterad och det färgar givetvis hans sätt att beskriva alla parter och händelserna. Han är också en stor beundrare av Theodorakis som skildras ensidigt och blir nästan övermänskligt perfekt. En nyhet för mig var Sveriges roll i Theodorakis s k ”flykt” 1970!
*nuvarande partiledare för Ny Demokrati

Dagbok från en motståndsrörelse (Mikis Theodorakis)
Jag ville lära mig mer om juntaperioden så jag tänkte att den här boken ”inifrån” skulle vara perfekt. Tyvärr inte. Jag vet lika lite nu som innan. Däremot fick jag en bild av en mycket självupptagen man som lever i en intellektuellt filosofisk verklighetsfrämmande värld. Han hoppar fram och tillbaka, det är inkonsekvent (trots total kontroll får han ut upprop och nya kompositioner) och när han pratar om ”folket” så undrar jag vem han menar. Han har bitit sig fast vid en lösning på hur motståndet ska organiseras och verkar inte öppen för andra åsikter eller synpunkter. Boken ger dock en bra insikt i vilka texter Theodorakis komponerat musik till och det är inga sorglösa texter.

Kritsotopoula. Girl of Kritsa (Yvonne Payne)
En skönlitterär bok om Rodanthe, flickan från Kritsa på Kreta som utklädd till man stred jämsides med motståndsmännen mot ottomanerna runt 1820. Det finns inget nedskrivet om henne utan det är muntlig historia. Payne använder henne för att beskriva byliv under ottomanerna. Intressant, men det stör mig lite att hon ändrat i geografin och att hon satt en aga i Kritsa som ”aldrig blev besegrat” sägs det. Men som sagt, det är skönlitteratur. På engelska, finns inte på svenska.

Krisernas Grekland i politik och litteratur. Arvet från Sokrates, Zorba och Lambrakis. (Christina Heldner och Torsten Rönnerstrand)
Författarna har lingvistik, litteraturvetenskap och historia i bagaget och vistas delar av året i Grekland. Boken tar upp den politiska historien från mellankrigstiden och till nutid. Greklands ekonomiska kris påverkar oss alla, men mediarapporteringen är aldrig så här grundlig eller reder ut orsakssammanhang.

Jag blev lite skum på upplägget för vartannat kapitel tar upp någon författare, journalist osv som på olika sätt beskrivit sin tid och i en del fall drabbats hårt. Hur ska det här kunna fungera, undrade jag. Det fungerar riktigt bra, historisk genomgång och mer jordnära exempel ger olika perspektiv och delar till en helhet. Dock seglar författarna iväg i kapitel 10 som är en alltför ingående analys av ett stort poetiskt verk. I detta sammanhanget tillför analysen inte något, det går bra att skumma om man inte är intresserad av verket i sig.

Jag tyckte att jag hade ganska bra grepp om Greklands historia, men har alltid känt att det varit lite rörigt från krigsslutet till juntan. Här föll en hel del på plats, det blev tydligt hur händelser och skeenden hänger ihop. Och jag förstod en del av det jag själv mött, t ex ilska mot NATO (dvs USA enligt en del). Det finns mycket ”smutsig byk” som orsakades av USA och England, saker som fick återverkningar länge, länge.
Det kändes också bra att jag tydligen inte haft helt fel när jag tyckt att Kazantzakis bok Zorba och filmen inte stämmer överens. Både boken och filmen har sina tråkiga partier, men jag känner mer igen greken i boken än i filmen. Kazantzakis ville med bokens jag och Zorba visa två olika sidor av samma mynt, den sammansatt grekiska själen, medan Zorba dominerar i filmen.
Att Churchill inte var Guds bästa barn visste jag, men att han så präktigt deltagit i att sprida felaktigheter om krigsslutet och inbördeskriget var nytt för mig. För övrigt är det sorgligt att så mycket historiskt material i Grekland är försvunnet eller förstört. Det banar väg för myter och legender och ”sanningen” kan bestämmas av vem som helst hur som helst. Jag vet inte vilket som är värst: ett folk utan historia eller ett folk med falsk historia.
– En faktabok som inte är ”tung” utan upplysande.

Eleni (Nicholas Gage)
En bok om inbördeskriget i Grekland. Det utkämpades mest på fastlandet, började redan 1942 som slitningar inom motståndsrörelsen mellan konservativa och kommunister. Det resulterade i ett inbördeskrig 1946-1949. Eleni bodde i en by med sin familj, Nicholas var hennes son. Under inbördeskriget skickade kommunisterna barn till läger bakom järnridån. Eleni räddar sina barn, de kommer till USA, men hon blir kvar och skjuten. Flera år senare reser Nicholas tillbaka för att försöka hitta vilka som sköt hans mor. En berättelse om en stark och beundransvärd människa som gör vad hon kan under omständigheterna. En stark bok där läsaren kommer nära inpå inbördeskrigs smutsiga och komplicerade natur där man vänder sig mot varandra. Jag funderade mycket över hur man lever vidare sida vid sida med en sådan här gemensam historia.
– En bok att läsa och beröras av mer än en gång.

Nicholas Gage har också skrivit boken A Place For Us (jag tror att den heter En plats för oss på svenska) där han skildrar familjens liv i USA. En intressant ”hur gick det se’n” till boken Eleni.
Hans dotter, Eleni N. Gage, skriver också böcker och på min läslista står North of Ithaka: A Granddaughter Returns to Greece and Discovers Her Roots där hon åker till sin farmors by. Eftersom hon är nästa generation och uppvuxen i USA ska det bli intressant att ta del av hennes upplevelser och intryck.

Uncaptured Crete (Diana Conyers)
Boken är uppdelad i Kretas historia och en personlig berättelse. Författarinnan bodde på Kreta några år och delar med sig av sina funderingar och erfarenheter. Två saker tycker jag gör boken extra intressant. Hon resonerar kring de invasioner Kreta upplevt och ställer dem i viss mån i nytt ljus. Vidare resonerar hon kring senare invasioner som turister och bosättare. Hur har Kreta förändrats under tidigare invasioner och hur kommer det att förändras under de nya? Det andra som gör boken intressant är att hon har bott och arbetat i många olika länder, bl a i tredje världen. Det gör att hon ser med andra ögon och gör andra jämförelser än vad man vanligen möter.

Jag tycker om boken av flera skäl. Författaren och jag delar många tankar, slutledningar och reflektioner. Vi kan se för- och nackdelar i både historiens och dagens Kreta. Många av hennes funderingar kring att bo på Kreta och att göra det ensam har också korsat min hjärna. Genom hennes sätt att se på Kretas historia och avmystifiera den kretensiska själen gav hon mig ord för det Kreta som jag också ser. En underbart vacker ö som är ett spännande och stimulerande resultat av flera års smältdegel av olika idéer, kulturer, levnadssätt, språk med mera.
På engelska, finns inte på svenska.

Den siste greken (Aris Fioretos)
”Möt Jannis Georgiadis – leende, muskulös och med Robert-Mitchum-grop i hakan. En vinterdag 1967 kliver han in på den kirurgiska mottagningen i Kristianstad, och blir kvar i Sverige. Vi får träffa honom som plattfotad son och drömsk herde, som byggherre, make och far, men även som bilist på E70 utanför Zagreb en blytung novembereftermiddag. Han visar sig spela krocket som en (halv) gud och veta det mesta om vatten i dess olika former.” (bokus.com)
En mycket ”grekisk” bok! Berättelsen om Jannis är nerskriven av en fiktiv författare som skrev på registerkort(!). Händelserna i Jannis liv förs inte fram i kronologisk ordning. Den är en väldig blandning (eller röra) av visdomsord, sorg och glada skratt. Komisk och tragisk på samma gång. Jannis har en tro att vi människor består av händelser och andra människor så det gäller för var och en att hitta sin mittpunkt för att inte gå sönder. Arv är viktigt, minnen mycket viktigare. Fast kan platser minnas? Många roliga och träffande uttryck eller vad sägs om ”Känna sig som våt tvätt på ett tvättstreck”?
Boken ger också en bild av hur det var att vara arbetskraftsinvandrare i Sverige på 60-talet. Troligen skiljer det sig inte mycket från de konstigheter och tankar som möter invandrare och flyktingar idag.
Läs, skratta, fundera och njut!!

Manolis mopeder (Jan Henrik Swahn)
Swahn är författare och översättare (från danska, franska, polska och grekiska). Han växte upp med föräldrar som var författare, litteraturkritiker mm samt farbror Jan-Öjvind Swahn. Jag snubblade över honom i min jakt på böcker som utspelar sig i Grekland. Mer om honom hittar du här.
Manolis var en gång byns hantverkare nummer ett. Nu är han gammal och trött. Han lever i sina drömmar och minnen. Helst håller han till i kalivin – ett litet, högt beläget hus omgivet av en ännu mindre olivlund. Här odlar han grönsaker som han levererar till hustrun som blivit tjock och gift sig med tv:n. I byn håller han mest till hos Jiannis som har ett ölställe utan namn. Manolis tänker mycket på sin son och den där anarkisttjejen.
Det är en mycket ömsint och fin berättelse om en gammal man som försvinner in i sina minnen och drömmar. Han tillhör en generation som snart är utdöd och byn är i stor förändring.
En varm skildring av ett levnadsöde och förändring som också känns sorglig.