Minisem Iraklio, del 2

Då har vi i del 1 avverkat resa, hotell och mat så nu kommer de två besöken på museum! Kanske museum inte är det första man tänker på under semester vid Medelhavet, men här finns så mycket historia, natur, konst osv att det är synd och skam att inte bredda sina vyer. Och en dags vila och omväxling från stranden kan bara bli berikande. Jag har tidigare tipsat om olika museum i olika blogginlägg (se uppe i TTT- Tips Till Turist), men de finns givetvis också på olika officiella hemsidor på nätet.
Nu drar vi iväg på museibesök!

Sankt Markus-basilikan
Jag slinker alltid in i basilikan eftersom den används för tillfälliga utställningar och det är nästan alltid något på gång. Det kan vara konst, fotografier, historia med mera. Lokalen används också ibland för musikaftnar.

Denna gång var det en utställning om slaget om Kreta med fokus på slaget om Iraklio. Det är 80 år sedan det ägde rum, närmare bestämt 20 maj – 1 juni 1941. Utställningen var ett samarbete mellan Iraklio kommun och Historiska museet i Iraklio där det finns mer information.

Det finns mycket material om slaget om Kreta och tiden därefter, men vanligen är den koncentrerad till Chania-trakten och de allierades tillbakadragande söderut. Det finns mycket att läsa på nätet och i böcker, här tar jag bara upp en kort introduktion samt några fakta som var nya för mig. Allt kommer från utställningens informationstavlor.
Till vänster: några av de som försvarade Iraklio. Till höger: jacka och en del utrustning för tysk fallskärmsjägare. (klicka på foton för större storlek)

Tyskarna började bomba olika mål på Kreta redan 14 maj, men det var den 20 maj som det stora anfallet startade på morgonen i Chania och Rethymno med omnejd. På eftermiddagen började striderna i Iraklio och 52 Junkerplan släppte ner soldater via fallskärm (den största och sista landsättningen av trupper via fallskärm under andra världskriget!). Tyskarna var givetvis ute efter flygplatsen och de blev förvånade över motståndet, framför allt från civilbefolkningen. Det var hårda gatustrider och den inledande strategiska bombningen blev snart rena hämndbombningen. Iraklio smulades i stort sett sönder och samman och det är därför det finns så få gamla hus i sta’n. Den 29 maj evakuerades allierade trupper via fartyg i Iraklios hamn och den 31 maj förklarade Iraklio sig besegrat och lämnades över till tyskarna.

De grekiska militära arkiven över dödade, sårade och saknade är en enda röra med stora luckor. Strax efter krigsslutet fanns inget intresse hos staten att samla in information om människor och händelser. Mycket information har alltså gått förlorad.
För att bli klassad som en ”fighter” i slaget om Kreta eller som medlem av motståndsrörelsen krävdes ett intyg underskrivet av två vittnen. Den ”sökande” blev sedan tilldelad ”Commemorative Medal of the National Resistance”.

Inte förrän 2014 blev det känt att 300 soldater från Thrakien i norra Grekland deltagit i slaget om Iraklio. Det blev känt då en soldats dagbok blev offentlig.

Båda sidor, allierade och tyskar, lämnade kvar allt sitt krigsmateriel och utrustning vilket fortfarande dyker upp här och där.

Det säga ofta om krig att det första offret är sanningen och att det är segraren som skriver historien. Det ligger nog en hel del sanning i de uttrycken och de kan vara bra att ha i bakhuvudet när man läser om strider, krig o likn. Varje jubileum firas av tillresta allierade soldater från bl a Storbritannien, Nya Zeeland, Australien. Jag lyckades snubbla över ett sådant firande i Rethymno i maj 1991. Vi får inte glömma att det var förluster på båda sidor, finns anhöriga på båda sidor, att många soldater var rädda eller kände att detta var inte deras krig. Och de hade alla drömmar inför framtiden.
På den allierade kyrkogården finns 1 545 gravar.
På den tyska kyrkogården finns 4 465 gravar.

Tiden efter slaget om Kreta och fram till krigsslutet har sin egen historia. Och inbördeskriget därefter har sin historia.
(informationen på utställningen stod på grekiska – engelska – tyska)

Naturhistoriska museet
Visst är det lite underligt att jag som vandrar och älskar naturen inte satt min fot här förrän nu! Men sent ska syndaren vakna, heter det.
Viss renovering pågick och det fanns en tillfällig utställning om hologram och optiska fenomen som jag inte besökte. Museet säger sig vara det största i sitt slag vid Medelhavet och innehåller dels den kretensiska naturen, dels naturen i östra Medelhavsområdet. Hur griper man sig an allt detta? Jo, jag beslutade mig för att detta besök var mest ett orienteringsbesök och jag vet nu vilka avdelningar jag vill grotta ner mig i vid ett besök i höst.

Här finns gott om uppstoppade djur, insekter osv, men även några levande krabater. Information om blommor och träd samt Kretas geologiska sammansättning. Naturhistoriska museet deltar också i olika projekt, bl a kunde jag njuta av en film om lammgamens beteende, bl a att den är ett djur som livnär sig på benmärg och kan svälja ben! För att komma åt benmärgen släpper den ben mot marken gång på gång tills de knäcks. De badar bröstkorgen i röd gyttja – ingen vet varför. I Europa finns de numera bara på ett fåtal platser varav Kreta är en där ett litet antal häckar, cirka 6 par. Den är dessutom skygg så chansen att få se en lammgam är väldigt liten.

Och en film om den hotade almen Zelkova abelicea och lokala insatser för att rädda kastanjeträd. Allt intressant och hoppingivande! Och jag fick veta att den italienska eken är Zeus träd och därför var alla ekskogar heliga. Och att Kri-kri är ett felaktigt namn på den kretensiska stenbocken som heter Capra aegagrus cretica (på grekiska Agrimi). Namnet Kri-kri fick en killing som gavs som present till USA:s president Harry Truman! Att den inte är en underart till vildget utan en variant av tamget visste jag tidigare. Roligt att lära nytt, men också roligt att inse att man faktiskt redan vet en del.

På översta våningen finns Natura 2000 vilket jag tyckte var den magraste utställningen. Den interaktiva kartan över Natura 2000-områden var det mest intressanta.

Den här (levande) gynnaren, ödlan Uromastyx acanthinura (släkte Dabbagamer), är ett exempel på naturens humor och kreativitet. Ödlan lever i öken där det är ont om växter vilket är ödlans föda. Men den klarar sig upp till ett (1) år utan mat!

På nedersta våningen finns en jordbävningssimulator. En skolklass ramlade in och tog plats. de fick information blandat med olika kraftiga skakningar. Mycket fniss och trams tills simulatorn var framme vid jordbävningen i Kobe i Japan. Då blev det nästan helt tyst.

Och jag lärde mig att jag inte bara ska krypa in under köksbordet utan också hålla fast i ett av bordsbenen! Man lär nå’t nytt varje dag.

Mitt besök tog drygt 3 timmar, men jag läste all information på det mesta. Har man barn med sig kan man ta lite lättare på fakta och kanske bestämma sig för var man ska lägga den mesta tiden – t ex välja mellan större djur och fåglar eller insekter och fjärilar.

Naturhistoriska är givetvis intressant för den som tycker om natur, men också historiskt. Det ger en bild av utvecklingen hos djur och växter samt en bild av i vilken omgivning människor en gång levde i.
(informationen på utställningen stod på grekiska – engelska – tyska)

Andra museum i Iraklio
Arkeologiska museet givetvis. Besöker man Knossos så bör man också besöka museet. Jag brukar säga att på Knossos får du strukturen, på museet innehållet.

Historiska museet som visar olika perioder i historien.

Museet för kristen konst är ett måste för den som är intresserad av ikoner, målningar mm.

Sankt Markus-basilikan – som sagt, titta in och se vad som är aktuellt!

Nästa på min lista är Museum of the Battle of Crete and the National Resistance och Museum of Ancient Greek Technology of Heraklion by Kotsanas

Känner du till något annat museum så skriv gärna en kommentar nedan!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

PS. Finns också på facebook

7 tankar på “Minisem Iraklio, del 2

  1. Pingback: Minisem Iraklio, del 2 | Casono

  2. Pingback: Minisem Iraklio, del 2 - Bloggfeed

  3. Pingback: Minisem Iraklio, del 2 - Resefeed

  4. Thalassa

    Mycket intressant inlägg! Arkeologiska muséet är det enda jag besökt i Iraklio. Har varit väldigt lite i den stan, som jag tyckte var gräsligt stökig, men förstår ju att den har mycket att erbjuda. I Aten har jag besökt rätt många muséer, varav lilla Musikmuséet var det skojigaste.
    En riktigt trevlig midsommar önskar jag dig, även om du inte lär få dansa kring någon stång.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Iraklio har vunnit mer och mer för varje besök och jag älskar den tokiga, röriga, galna och charmiga sta’n! Jag rör mig mest i centrum, förorter är aldrig roliga nå’nstans….
      Glad midsommar!

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar