Måndag – torsdag i förra veckan hade vi ett lock över en stor del av ön. I locket fanns mycket fukt och en del Sahara-damm. Under locket blev det givetvis varmare och varmare samt mer och mer ont om syre. Jag flydde till havet två dagar, men det var nästan likadant där. Jag har nog aldrig sett havet så stilla här nere dag efter dag.
(klicka på foton för större storlek)

Obs! Fotot är inte i svartvitt – det var så grått! Himmel och hav är nästan oskiljbara.

Var hemma i onsdags, men renoveringarna pågår fortfarande så i torsdags satte jag kurs och fart mot Sitia. Jag tycker om att köra småvägar uppe i bergen, men denna gången valde jag de stora vägarna. Inte så kul och fint, men man får bestämma var tiden ska läggas. Det blev alltså upp till Pachia Ammos, sedan österut på stora vägen till Sitia och hem söderut till Koutsouras och längs kusten hem till Ierapetra.

Stora kommunala parkeringen var full, men Panda fick en bra plats på en gata. Jag gick in på en av de små affärsgatorna och stannade tvärt. Min första tanke var att det kan inte vara sant, sedan skrattade jag högt. Jag hade lämnat renoveringsbullret hemma och kommit till värre oväsen! De höll på att bila upp gator för att lägga ner fiberkabel. Så kan det gå, det blir inte alltid som man tänkt sig! Det kan bli ur askan i elden.

Sitia är, officiellt, Kretas sjätte största stad och också den minsta. Lustigt nog har den en hamn som är så stor att den inte är riktigt i proportion till sta’n. Här finns också flygplats och färjor till bl a Iraklio. Samt en fantastiskt fin satsning på området, alltså inte bara sta’n, i och med deras geopark med sevärdheter, vandringsleder, cykelvägar med mera. Sitia försöker dra olika turistgrupper, inte bara solbadare. Något fler orter borde ta efter!
I år är sta’n lugnare än någonsin. När gränser öppnades och resandet började hade Apollo redan meddelat att de inte skulle flyga till Sitia i år, måste vara fler bolag som svikit. Resebolagen slimmade sina verksamheter och koncentrerade sig på att transportera folk till sina egna anläggningar och till stora, kända turistorter. Det är i de små, okända orterna, som t ex Sitia, som årets korta och dåliga säsong slår hårdast.

Jag traskade runt med kameran och började fotografera dörrar. Inte de vanliga fotona på dörrar utan något som jag funderat över. Det finns vackra gamla dörrar med smidda eller formpressade dekorationer, men idag ska allt vara standardiserade PVC- eller metalldörrar. Inte ens utlänningar som renoverar hus tar till vara de vackra gamla dörrarna. Tråkigt. I och med att de med smidda dekorationer försvinner så försvinner också ett hantverk. Och handen på hjärtat – visst är det roligare och finare om inte allting är likadant?

Eller varför inte ett vackert arbete övanför dörr:

Några tappra badade, men stranden var nästan tom. Mycket lite liv och rörelse i sta’n, det kändes nästan sorgligt och lite deppigt. Sitia är värd betydligt bättre! Jag håller tummarna för att resebolagen inte fegar ur nästa år utan återöppnar de mindre orterna. Jag vet att det beror på efterfrågan, men det finns väl några som inte vill till stora turistorter eller anläggningar.

Man blir hungrig av att strosa runt, framför allt i de branta delarna. God lunch blev det med utsikt över hamnen och bergen. Inte favortitavernan Fegaropsaro denna gång utan The Wall Music Bar. Sitia har flera trevliga och mysiga caféer. Bergstopparna syntes inte för även Sitia hade det där fuktiga locket. Det såg ut som om det regnade där uppe.

Väl tillbaka i Ierapetra hittade jag bara parkering nere i fiskehamnen och där höll en båt från Kalymnos på att landa svärdfisk! De vägdes, noterades av myndighetspersoner och lastades på lastbil (för vidare transport till Iraklio fick jag veta). Det är tydligen inte ovanligt att båtar landar svärdfiskfångster (och kanske även andra fångster) här i vår fiskehamn. Antar att det är bättre än att gå hela långa vägen tillbaka hem och där hemma är kanske inte så stora städer eller täta förbindelser med fastlandet. Det var i alla fall läckert att se så många svärdfiskar (som jag senare fick veta var ganska små…). Medan jag stod kvar räknade jag till 20 st, jag vet inte hur länge de hållit på.

Nu samlas det mörka moln – ska vi äntligen få regn? Jordbävningar har vi i alla fall fått nog av idag, jag har känt av två, i natt respektive i morse, och det räcker. Vid 11-tiden i förmiddags hade det i samma begränsade område varit 21 jordbävningar och efter det fram till nu ett tiotal till. Det är väster om Karpathos och nordost om Sitia. Undrar vad som är på gång?

Det får vara hur det vill med det – nu ska jag packa vandringsryggsäcken!
Ha en skön kväll! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton från Sitia på min flickr-sida!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra  Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!