En bloggläsare undrade om jag kan skriva lite om hur jag hamnade här, varför jag flyttade osv. Men oj, tänkte jag, det kan ju bli hur stort som helst! Och vad är en läsare intresserad av? Så jag la ut en inbjudan till dig, kära bloggläsare, att skicka frågor och undringar till mig. Intresset var inte jättestort, men det ramlade in frågor. En del kunde jag slå samman, därför hittar du kanske inte exakt din fråga ordagrant. Ingen fråga var så privat att den sorterades bort.
Jag har försökt att svara så kortfattat som möjligt, men det blev ändå ett ganska långt blogginlägg. Det blir gärna så med funderingar och förklaringar och resonemang…

Varför flyttade du? Hur gammal var du? När flyttade du? 
En vanlig orsak att flytta är klimat vilket inte var min orsak (och om det varit det skulle jag inte flyttat till Kreta). Min tjänst försvann i en omorganisation och jag blev arbetslös. Sökte jobb, men fick snabbt erfara ålderdiskrimineringen. Tanken på egen firma började ta form, jag tjatade mig till en starta eget-kurs hos AF, jag såg vartåt ekonomin var på väg och snart var den i fritt fall. Ekonomiskt bistånd lockade inte. Jag sålde min bostadsrätt för att få loss pengar att starta firma, men var skulle jag bo? Hade planer på att flytta till Ierapetra när jag blev pensionär, men varför inte göra det tidigare när tillvaron ändå var upp och ner!
Så jag flyttade den 28 april 2014 och då var jag 56 år. Här hade jag kommit halvvägs – fortsätta eller vända om?

Största utmaningen efter beslutet?
Det var faktiskt beslutet som var den största utmaningen! Jag har bott utomlands en gång tidigare, men då var jag inte ensam. Det var många tankar och tvivel och möjligheter och lösningar och hinder som flög runt. Jag hade bestämt mig för att inte berätta för någon förrän jag kommit fram till ett beslut. Jag ville inte bli påverkad av varken ”är du tokig?” eller ”oj, så underbart!”. Den första jag ”prövade” idén på var inte ens en person i min omedelbara närhet utan första gången jag träffade en facebook-vän (minns du, Gela? Din reaktion var så viktig!).
När beslutet väl var fattat och ordentligt förankrat i mig själv började jag berätta. Och sedan var det bara att spotta i nävarna och ta itu med allt som skulle fixas. Jag har en ganska praktisk syn på det mesta samt tanken ”ett steg i taget”.

Vad krävdes rent administrativt i Sverige och Grekland i samband med flytten? Hur är det att ha företag i Grekland?
Jag gjorde hemläxan, dvs jag var i kontakt med alla berörda myndigheter. Tog del av deras information, ställde frågor, funderade, frågade igen. Ovärderligt är Skatteverket där jag hade en sittning med en handläggare och fick svar på alla frågor jag hade med mig.
Det första i Grekland var att skaffa ett skattenummer. Det är som svenskt personnummer – det öppnar alla dörrar.
Jag hade företaget registrerat i Sverige av olika skäl och fortsatte därför att vara folkbokförd i Sverige. Så är inte reglerna, men det fanns som sagt skäl. När jag bestämde mig för att flytta permanent, dvs utvandra, så var det dags igen att förbereda sig med frågor och leta information.
Hur det är att ha företag i Grekland vågar jag inte svara på mer än att det är betydligt enklare i Sverige. Här har jag en logistis (revisor) som har hand om den biten, det gör jag inte själv. Regeringen har utlovat flera ändringar och reformer för enskilda företag vilket var ännu ett skäl till att jag vände mig till en logisitis. Jag gör det jag är bra på, han gör det han är bra på!

Varför Ierapetra och Kreta?
Första gången jag var på Kreta var 1986 i då så charmiga, lilla Paleochora. Året efter ville jag se andra sidan av Kreta och hamnade då i Ierapetra. Sta’n, området och jag klickade direkt! Jag har rest till andra platser, haft uppehåll men alltid kommit tillbaka. Det var också ett tungt vägande skäl för flytten: att ha bott utomlands tidigare, känna till orten och ha vänner där.
År 2010 ville jag uppleva sta’n och området utanför säsong och bodde här september-januari, år 2012 mars-juni. Ibland sägs det ”jag älskar Grekland”, ”här hör jag hemma” eller ”detta är paradiset”. För mig var det en känsla som jag inte kan beskriva bättre än ”här ska jag vara”. Och det var i första hand sta’n, landskapet och naturen. Så målet för flytten var givet!

Hur kom du fram till att bo där året om?
Mycket enkelt: det fanns inget annat alternativ. Jag hade och har inte råd att ha två hem och även om jag hade det så tror jag inte det upplägget hade passat mig. Jag vill så gärna resa också så dit går eventuellt överskott.

Hur är det att leva i ett annat land
Att leva utomlands betyder att man måste kunna be om hjälp och ta emot tips och information. För min del, eftersom jag flyttade ensam, hade det stor betydelse att jag kände till platsen och hade vänner – annars är jag inte så säker på att jag hade flyttat.
– språket
Jag har gjort några försök, det första redan 1988, i Sverige att lära mig grekiska. Här nere har jag tagit lektioner i grupp, enskilt och med två deltagare. Grekiska och jag går inte ihop och jag avslutade min studier vid årsskiftet vilket jag skrev om i blogginlägget Språksvårigheter. Ser jag det som ett misslyckande? Nej, bara en realitet och det jag lärt mig har jag lärt mig. Jag upplever inte att min minimala grekiska hindrar mig i min tillvaro. Myndighetskontakter o likn kräver en betydligt högre språklig nivå för att undvika missförstånd så i de situationerna behöver man ändå hjälp.
Jag upplevde också att min engelska blev sämre och sämre. För mig är det väldigt viktigt med ett mycket bra andraspråk som är gångbart på olika platser i världen. Så böcker på engelska och hjälp från engelsktalande vänner har fått ersätta en del av min språkinlärning.
Det enda jag tycker är trist med min minimala grekiska är att jag inte kan vara aktiv i föreningar. Jag har alltid tänkt att när jag slutat arbeta vill jag engagera mig i någon/några hjälporganisationer el likn utifrån intresse. Tänk så roligt och givande att kunna välja vad man känner för utan att behöva snegla på lön, t ex vara rödakorsvärd på sjukhus!

– ekonomin
Någon undrade hur man får ekonomin att gå ihop och det är svårt att svara på för alla har olika förutsättningar plus att för mig är den frågan lite privat. Jag kan säga så här: under mina ”provboendeperioder” 2010 och 2012 hade jag begränsade summor pengar att fördela och skrev kassabok. Det var ett mycket bra underlag för att se vad som var en rimlig månadskostnad för min del. Jag har ”blandekonomi” – de första åren sparade pengar plus inkomst från firman och sedan 2019 har pension tillkommit. Jag tror det är bra att ha olika tillflöden, det har hjälp mig i år då pandemin ströp inkomst från firman.

– komma in i samhället
Så väldigt svår fråga att svara på för det betyder olika saker för oss alla. Låt oss slå fast en betydande sak: man blir aldrig nå’t man inte är. I ett annat land är man alltid en utlänning, det går inte att komma ifrån. Och varför skulle man det? Var och en är väl stolt och glad över sitt ursprung och sin historia.
Jag tror att den som har störst möjlighet att ”komma in i samhället” är den som är gift/sambo med grek, har barn och arbetar. Då blir det många olika kontaktytor och många möten. Plus att partnern redan har en vän- och bekantskapskrets. Motsatsen skulle då bli utlänningar som isolerar sig, lever i en egen tillvaro, umgås bara med varandra och gör enstaka besök utanför den tillvaron.
Språk är givetvis ett hjälmedel för att få in en fot, men det finns två saker som är lika viktiga. Det ena är attityd – att bemöta människor vänligt och med intresse, inte klaga på allt och alla, vara öppen för att saker kan göras annorlunda utan att bli dömande. Det andra är att vara uppdaterad om vad som händer. Jag läser mycket sällan svenska nyheter utan vill veta vad som händer i min tillvaro, både regionalt och på statlig nivå. Att vara uppdaterad och informerad samt nyfiken på olika fenomen är en fantastisk tillgång vid samtal och ger flera pluspoäng! För när man pratat klart om hur man mår, vädret och prognosen för nästa vecka och andra vardagliga ting så behövs samtalsämnen. Det är i de diskussionerna och samtalen som jag känner nära kontakt. Och det är väldigt roligt när jag vet nå’t som en ”lokalare” inte vet…
Summa summarum: jag känner att jag har en fot i min egen tillvaro och en fot på den plats där jag bor och lever. Och det trivs jag med!

– gå ut och äta ensam
Givetvis trevligt med sällskap, men inget problem för mig. Jag har rest mycket ensam så jag är van. Om ingen har tid eller lust att prata, inga egna tankar flyger omkring och det finns inga människor att studera så har jag min bok. Likadant om jag är här eller i Rom eller nå’n annanstans.

– sjukvård och ålderdom
Akutvården har jag provat – den är bra. Inlagd på sjukhus har jag varit – det var ingen höjdare (milt uttryckt). Ålderdom – jag hade en svärmor som om sin lägenhet sa: ”Här ska jag bo så länge jag kan tugga gröt!” och jag tänker i samma bana. Blir jag alltför fysiskt begränsad och/eller börjar svikta mentalt så vill jag tillbaka till Sverige (tycker du det är fel av utlandsboende svensk? ta då först reda på vilka skatteregler som gäller för oss!).
Sitt medborgarskap ger man inte upp i första taget och det är ”nödutgången” över huvud taget. Fungerar inte utlandsboendet kan man återvända.

Blev det som du föreställt dig? Positiva/negativa överraskningar?
Det korta svaret är att det inte varit några överraskningar eftersom jag inte hade några föreställningar. Med det menar jag att jag har aldrig sett på Grekland som ett fantastiskt land med bara bra saker eller greker som bekymmerslösa, vänliga, charmiga typer som spontant brister ut i sång och dans. Allt har två sidor. Minst. Jag tror att det är viktigt att den som flyttar inte tror att den ska leva i sitt ”semestergrekland”. På semestern (var man än är) träffar man huvudsakligen människor inom servicesektorn och turistbranschen. Det kan bli ett hårt uppvaknande att stå på EFKA (försäkringskontor) och blir utskälld av ett skrikande fruntimmer. Mellan de två ytterligheterna är greker som folk är mest på vår planet: trevliga, otrevliga, dryga, tjänstvilliga, stressade, osäkra, lugna osv. Det finns alla typer!
Inte en överraskning, men en kul sak. I olika situationer som boende utomlands blir man själv väldigt tydlig, man lär känna sig själv lite bättre. Och ens svenskhet.

Har du någonsin ångrat flytten?
Ånger är komplicerat! Att ångra något förändrar ju inget mer än att det kan ge lärdom till nästa gång. Eller att man ångrar ett val när och om man kan se att alternativet varit bättre.
Jag kan säga så här att jag har aldrig tänkt ”vad skulle jag här och göra?” eller ”varför stannade jag inte kvar i Sverige?” eller ”jag vill flytta tillbaka” eller ”jag fixar inte det här, jag står inte ut!”. Eller nå’t annat i den stilen.
Det enda som jag kan känna besvikelse och sorg över, och är kopplat till flytten, är att mitt arbetsliv slutade så snöpligt och att kompetens inte värderas högt i Sverige. Men det är historia och inget jag kunde eller kan göra något åt.

Oj, så mycket tankar och egna frågor som väcktes av era frågor! Har jag förändrats som person, vad värderar jag högst i denna tillvaron, vad saknar jag från Sverige, hur upplevde jag att bli pensionär (även om jag fortfarande är vandringsledare), hur känns det när jag är i Sverige, vad gör mig tossig i vardagen, var är för- och nackdelar mellan länderna, var tror jag att jag hade varit idag om jag inte flyttat…och en massa annat!
Välkommen med följdfrågor om du har några!

Sex och ett halvt år här i Ierapetra på sydöstra Kreta  – tiden går. År som innehållit både bra och dåliga stunder och allt där emellan – som det är i livet. Oavsett vad som händer i framtiden så kan ingen ta ifrån mig den tid jag haft här, jag känner mig rotad och har inga planer på att flytta. Här stannar jag nu!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Jag ger gärna tips och råd till både turist och den som funderar på att flytta! Hör av dig via epost eller messenger.
Vill du läsa mer? Min flytt och arbete som vandringsledare har resulterat i en del blogginlägg och artiklar.
Blogginlägg
Om att vara arbetslös: Tema Arbetslöshetsliv
Om att leva utomlands: Tema Utombys 
Artiklar
Jag tog mod till mig och vände upp och ner på allt (Expressen)
Vandra på Kreta! (Kvällsposten)
Som vandringsledare är jag chef i mitt eget liv (webmagasinet Byt chef 50+)

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra  Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!