Flygande, sött surr

I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det åttonde inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Nu blir det bee-sy (dåligt skämt, jag vet) för Erica Berlin har valt fotot med bikupor. De ser man lite varstans, mycket vanligt förekommande i Thripti-bergen, östra Kreta. Ofta står de lite dolt, vilket jag antar är för att bina inte ska störas, och jag stöter på ”bikupesamhällen” när jag vandrar.

Jag vet inte så mycket om bin, men minns att utefter Finjasjöleden i Skåne finns en informationstavla om hur många bisorter det finns i Sverige. Ett bi är inte bara ett bi om man säger som så. Naturskyddsföreningens faktablad:
I Sverige finns det ungefär 270 olika arter av bin. Alla utom honungsbiet, som sköts av människan, är vilda bin. Humlor räknas också som ett slags bi och i Sverige finns det 37 arter av humlor.

Här på Kreta är min absoluta favorit en skönhet som räknas till snickarbina. (Någon sa att det heter kretensiskt bi, men det kan inte stämma för det ser annorlunda ut.) Den här klumpedunsen skiftar färg precis som skalbaggar så kroppen är lila, grön, svart beroende på ljuset. Och den sticks inte! Den älskar mandelblom, vildpäronblom och en buske med rosa blommor. En så’n måste man ha på sin balkong för då får man bibesök!

 

Så tog jag några steg bakåt i bloggen och stal lite här och där från tidigare inlägg om bin!

Min språklärare ordnar utflykter och studiebesök och vid ett tillfälle fick vi träffa en kretensisk biodlare! Han berättade för oss om bin (fascinerande djur!), biodling, honung osv. Jag som äter honung varje morgon lärde mig att jag får tydligen inte i min den äkta, rena och urnyttiga varan eftersom jag köper i butik (eller som han uttryckte det ”Lidl and the rest can keep their foreign shit”). Den är ofta uppblandad med kinesisk honung som har låg kvalité och/eller uppvärmd för högt för att man ska vara säker på att inga bakterier el likn finns kvar. Om honung upphettas till 70 grader eller mer så förstörs de delar som är nyttiga och bra! Hans råd var att köp direkt av en biodlare och efter den här informationen köper jag honung av odlare på vår lördagsmarknad, inte i butik.
Bi sticker inte om de inte blir hotade eller trängda, gadden är för värdefull och det tar tid för en ny att växa ut. Om man ser bin på vattenytan när man badar så lyft upp det på stranden. Det tyngs annars ner av sina nektarsäckar på benen och drunknar. När det torkat flyger det iväg.
Och tro inte att det finns garantier för det där med honung från timjan, från pinje osv. Han menade att visst, man sätter upp kuporna i närheten av viss vegetation, men ”I don’t know where my bees have been – how could I!?”
Hur som helst, han berättade också om hur hans biodlande hade förändrat honom, bl a gett mer lugn och tålamod, och han håller lektioner för den som vill bli biodlare. Hans råd var att ”Be a beekeeper and you can forget about yoga and other crap”.

På en vandring mötte jag en riktig argbigga:
”Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?”

På sommaren kan det bo (håll i dig nu!) 50 000 till 70 000 bin i en kupa. På fotot ovan får jag det till 32 kupor. Det blir en hel del bin! Och det kräver organisation och kommunikation så stör dem inte. Efter min erfarenhet med argbiggan använder jag alltid zoom om jag vill fotografera bikupor! Man lär så länge man lever…

Till sist en intressant och rolig diskussion:

(problem med klippet? sök på ”QI how to save a dying bee”)

Ha en skön helg (utan surr)! Var rädd om dig själv och andra!


Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!

Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!

3 tankar på “Flygande, sött surr

  1. Anneli Hiltunen

    Visst kan bin vara riktigt arga eller också finns det en sorts arga bin, själv blev jag stucken 5 gånger under bara några dar och allergisk som jag är så var jag ingen vacker syn 😉
    Fattar inte att de attackerade bara mig! Bina ska ju inte sticka dig utan anledning för de dör efter att gadden lossnar. Det växer ingen ny gadd.
    Vi är biodlare på Peloponnesos sedan flera år och det rätt så fascinerande att följa dem.
    Och den bästa och äkta honungen hittar man hos lokala biodlare.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Jag undrar om det där med gadden skiljer mellan olika bisorter för en del säger att gadden växer ut igen men det tar tid och en del att de dör.
      Jag är helt fascinerad över att av alla bisorter så är det bara en som sköts av människan, de andra är vilda!

      Gilla

      Svara
  2. Lena i Wales

    To be or not to be, that’s the question.
    Grannar några hus bort har massor av bin och de ger även kurser, men har inte gått så långt i mitt intresse ännu. Däremot är det trevligt när de pratar om bin, i lagom portion, vilket är lite svårt att uppnå.
    Det är lite med bin som med vin, ju mer man lär sig, ju mer inser man hur lite man kan.
    Alltid trevligt med en liten bisyssla dock.
    Ta väl vara på dig!

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s