I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det fjärde inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Dagens två foton är valda av Kristina Svensson-White (vänster) och Sophia Hedlund (höger):

Vänstra damen letar nog xorta (gröna blad; vilken sort skiftar lokalt och med årstid) och damen till höger provsmakar och plockar vindruvor. När de här valda fotona ramlade in i min Messenger så tänkte jag att oj, vad ska jag skriva om dem? Ganska snabbt gick tankarna till uttryck som ”det var ju inte klokt att kvinnor inte fick gå på kafenio, ouzeri och liknande förr i tiden!”. ”Se på gubbarna på kafenio, de bara sitter där och gör ingenting, kvinnorna får göra allting!” Och annat i samma stil.

Jag blir förvånad, förbannad och det gör mig ont när människor bedömer andra människor utan förståelse. Allt måste ses i sitt sammanhang, dvs i den tid som rådde då, hur samhället och familjelivet fungerade, vilka normer och värderingar som gällde. Nutidsglasögon måste tas av och sinnet öppnas. Om det känns svårt så prova tänka omvänt – hur vill vi bedömda i framtiden, vad kommer folk att tänka om oss då? Kommer de att vilja förstå varför vi gjorde som vi gjorde?

När de här kvinnorna var på höjdpunkten i sitt liv såg det annorlunda ut. Grekland var (och räknas fortfarande) som ett jordbruksland. De arbetade sida vid sida på fälten med sådd och skörd. Andra arbetsuppgifter var uppdelade som att mannen kunde ha hand om djuren och kvinnan om barn och mat. Mannen reparerade och snickrade, kvinnan vävde och sydde.
Om man lever så nära varandra dag ut och dag in var det kanske helt naturligt att man delade på sig utanför arbetet. Männen gick till kafenio, kvinnorna slog sig ner i gränderna eller utanför någons hus. Männen diskuterade för den tiden typiska manliga saker som spannmålspris, sjuka djur och problem i byn. Kvinnorna skvallrade, bytte mönster och hjälpte varandra med sjuka barn.
Märk väl: jag lägger inga värderingar som bra-dåligt, rätt-fel. Det var annorlunda förr jämfört med idag.

För egen del, om jag var gubbe, skulle jag fly till kafenio så ofta som möjligt för vem står ut någon längre stund med grekiska kvinnors gälla och höga röster!? Plus att det kan behövas en paus för jag är övertygad om att det ofta var hon som var ”herre i huset”.

Det är inte enkelt eller lätt att vara gammal och ensam någonstans i världen. Livet blir tungt, trötthet och krämpor alltmer betungande. Tänk vilka liv de gamla i Grekland levt när det gäller landets historia! Hur omskakade de blivit flera gånger i sitt enkla men hårda lantbruksliv. Och nu har barnen kanske flyttat eller har fullt upp med sitt, barnbarnen sitter med näsan i mobilen, vännerna blir sjuka eller avlider.

Idag vill jag, inspirerad av Kristinas och Sophies fotoval, göra en fotohyllning till grekiska äldre kvinnor! Nu är det damernas!
(om nå’n gubbe vill ha ”herrarnas” så får ni väl skicka en fotoönskan!)

Ha en bra vecka!

Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!