Upp och in i bergen

I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan (som gäller fortfarande) att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det tredje inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Detta inlägget knyter an till det förra som handlade om den lilla stranden Kaki Skala Beach vid Milonas-ravinens öppning. I detta inlägget lämnar vi stranden och kusten och ger oss upp i bergen! De här två fotona tycker jag hör ihop så det blev kanske ett ganska långt inlägg. Men det är väldigt intressant!

Varifrån kommer de och vad består de av?
(foto valt av Eva Fransiska Myrenberg)

Eva, som valt fotot, skrev att hon fascineras av bergens olika färger och former. Jag fascineras också av färgerna, speciellt att de ändras beroende på hur solen står på himlen. Så jag kastade mig ut på nätet och läste på om hur Kreta bildats och varifrån bergarterna kommer. Det finns inte utrymme här att gå tillbaka till Tethys-havet och när kontinentalplattorna bildades utan jag få ge länkar och en kort resumé! Vi spolar fram i tiden till när den afrikanska och eurasiska kontinentalplattorna började kollidera. Då trycktes landmassor samman och öar stack upp ur havet. Trots att en del av dem har haft vulkaner så är det få som bildats av vulkanutbrott som t ex Santorini.
Men det är fler plattor inblandade: Adriatiska, Egeiska och Anatoliska mikroplattorna (Anatoliska påverkas dessutom i öster av den arabiska plattan). Rörelserna gör att norra och östra Medelhavet är speciellt utsatt för jordbävningar. Söder om Kreta går t ex Kreta-Rhodos-sprickan med jordbävningar nästan varje dygn. Rörelsen mellan afrikanska och eurasiska kontinentalplattorna har en hastighet av cirka 6 mm/år. Vi tycker bergen är solida och stilla, men mätningar på ravinöppningar, t ex Ha-ravinen, visar rörelse.

De landmassor som pressades upp bestod av sedimentära (avlagringar) bergarter som bildats under havsytan. Det är grå kalksten (blir ljusare när den eroderas av regn och vind, nästan vit och det är lär vara därför Lefta Ori (Vita bergen) fått sitt namn), lerskiffer (”lager” med glänsande yta), glimmerskiffer (av lera, ännu kraftigare och tydligare lager, ljus nästan gnistrande yta), gulaktig märgel (en sorts kalksten). Glimmerskiffer innehåller ofta röda mineraler som aluminium, järn.
Två områden har av UNESCO utpekats som områden av stor geologisk betydelse: Psiloritis Geopark och Sitia Geopark.

Också värt att nämna är att Kreta, som så många öar och fastland kring Medelhavet, inte har jordförbättring på samma sätt som längre norrut. Här saknas förutsättningarna för att höstens löv förmultnar till ny jord. Det är det av oss förbaskade Sahara-dammet som inte är nyttigt för människor att andas och som smutsar ner som jordförbättrar eftersom det innehåller viktiga mineraler!

Länkar
Världen växer fram
Medelhavet (Wikipedia)
Hur Kreta formades och länkar till 15 unika geologiska platser på ön

Är där något mer däruppe än berg?
(foto valt av Katarina Drevenlid)

Ibland säger folk ”Där är så bergigt” eller ”Där finns bara berg!”. Bara!?

Förutom getter och herdar rymmer bergen så mycket mer. Bara titta på dem! Och se! Skrevor, klipputskott, blanka partier nedslipade av regn och vind, sår efter ras. Ljusets lek i skrymslen och öppna partier som gör att bergen inte ser likadana ut ens under en dag. Bergen är som vackrast på morgonen, en vinterdag med klar luft och på kvällen. Samt alla stunder där emellan.

Kretas fyra bergsmassiv är sinsemellan väldigt olika. Från de höga Vita bergen i väster som är majestätiska och kala till det lägsta massivet: Thripti-bergen med sin speciella buskvegetation. Ju lägre berg desto mer natur och jag tror det är därför jag fastnat hör i sydost för jag vill ha allt – berg och natur. Och växtligheten är också skiftande. En blomma eller buske som man hittar på en plats på ön finns inte på en annan plats. Naturen lever året om förutom under sin vila under högsommarperioden. Jag har svårt för att välja en favoritperiod för vem kan välja mellan den prunkande, gröna hösten då lövträden skiftar på senhösten, vintern som börjar med de gula mattorna av vinterblommor strax före jul och sedan kommer anemonerna, förvåren då mandelträden börjar och sedan sätter våren fart med blomster.
Vem kan inte njuta när man går rakt ut bland ört- och kryddväxter för att sedan stå stilla och bara dra in de ljuvligaste dofter från deras blad. Eller fängslas av vesslors och ödlors snabba flykt eller undra vad det är som prasslar i snåren. Eller beundra rovfåglarnas skickliga segelflyg. Och vem kan låta bli att le när korparna skrattar och bjuder på luftakrobatik.
Allt detta och mer finns däruppe!

Det foto som Katarina valt är tagen på en väldigt speciell plats. Jag följde en väg från Katharo-platån mot Lasithi-platån (ej körbar). Plötsligen stod jag med snötäckta Dikti-toppar strax till vänster och nära mig. Till höger hade jag Lasithi-platån med Psiloritis (Ida) snötäckta topp i fjärran. Då gungade det under fötterna! Då slutade jag andas! Så mäktigt! Och vackert! På vägen tillbaka såg jag mig lyckligt omkring och fick plötsligt syn på en liten grön oas omgiven av höga bergssluttningar. Jag tvärstannade och bara stod där och glodde. Och log.
Det är verkligen inte ”bara” berg däruppe utan rikt på överraskningar i form av små och stora juveler som t ex platåer, slätter, frodiga sluttningar, böljande landskap med vingårdar. Och landskapet bjuder generöst och gärna på sina juveler.

En annan sak som bergen bjuder på är vyer. Mitt ordförråd räcker inte till, man måste stå där, vara närvarande och se och ta in. Hav i fjärran. Vita ”dottar” på sluttningar och nere i grytor som är byar. Uppe på bergskammar vindpinade, sneda träd som envist håller sig kvar. Kapell som kallar med bänk och skugga. Små ringlande vägar utan slut, de liksom bara försvinner. Bergstoppar som kommer närmare, men aldrig känns hotfulla, bara trygga.

Ett tips: stig upp tidigt en morgon och njut av att se solen resa sig över bergen. Det är så otroligt vackert! Och det är ett löfte till dig! Du får en helt ny dag, ett vitt ark, att fylla med vad du vill. En magisk stund då tiden tycks stå stilla.
Bergen fanns igår och de kommer att vara där imorgon också. Då kommer solen att stiga upp över bergen igen och ge dig en ny dag, men det är imorgon. Detta eviga kretslopp är du en del i, men bara en liten del. Ta nu vara på denna dag du fått!

Hur når man då juvelerna, mångfalden?
Jeep-safari har växt de senaste åren. Personligen förstår jag inte vitsen med att fara fram i bra fart och avverka några platser. Det blir mer en guidad tur till olika kända ”sevärdheter” än en tur i naturen. Och när de kommer flera på rad skrämmer de bort det mesta, t o m en vandrare. Jag undrar om de någon gång bara stannar och sätter sig ner.

Köra upp i bergen – planera inte in för mycket eller för långt, kör sakta, stanna ofta. Gör ett längre stopp då du sätter dig ner och låter tystnaden och stillheten omsluta dig. Har du tur dyker några rovfåglar upp och underhåller. Andas, dra in dofter. Börjar det krypa i kroppen? Då är det nog just precis en dos tystnad och stillhet du behöver!
Hyr en taxi med chaufför en dag! Då kan man se sig om i lugn och ro, annars missar den som kör en hel del. Och glöm inte en vanlig, hederlig papperskarta!

Riktigt nära landskapet och naturen kommer du givetvis utan motorkraft så vandra eller cykla är bra tips. Ska du cykla så får du vara ganska van cyklist för landskapet är naturligtvis jobbigt. Vandra handlar mest om uthållighet, att du måste orka ett antal timmar.

Kretas yta är 8 261 km² med en mycket smal kustremsa runt ön så det finns gott om plats inne på ön! Ge dig in och upp, upplev denna vackra ö som är så mycket mer än sina stränder.
Hjärtligt välkommen!


Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!

Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!

4 tankar på “Upp och in i bergen

  1. Lena i Wales

    Geologi är inte riktigt mitt ämne, men lärde mig trots allt säkert lite av ditt inlägg.
    Spännande att få veta lite mer om naturen kring bergen.
    Hoppas du får en fin helg, trots värmen! Här längtar jag efter sol och värme!

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Mycket! Jag har inte varit i Psiloritis Geopark, men i Sitias Geopark finns informationstavlor vid olika geologiska fenomen. Kan vara en givande biltur för den intresserade!

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s