Boktips – några favoritkaraktärer

Om deckare/kriminalroman/thriller skrev jag i förra boktipset: ”Detta är en genre som jag ofta läser och här finns en väldig bredd och variation. Jag börjar tröttna på en del svenska alster eftersom de så ofta är mer fokuserade på poliserna och de är mer skruvade och störda än de kriminella. Ibland försvinner brottet och dess mekanismer i sidohandlingar och ointressanta beskrivningar.” Jag kan lägga till att det ibland tycks viktigare att vara ”PK” vilket alltför ofta ger dåligt språk och schablonartade karaktärer. Och när jag tänker på mina favoritpoliser så är de inte unga, instabila och ganska uppskruvade karriärklättrare vilket också är vanligt i svenska kriminalromaner. Mina favoritpoliser är, i alla fall för mig, mer verkliga, mänskliga, hela personligheter med sina ärr. Mogna och erfarna.

I detta boktips tänker jag presentera för dig mina favoritpoliser i kriminalromanernas värld. Eftersom några av dem också är filmade nämner jag något om det också.

Först ut är Martin Beck och hans trupp som är så intelligent och strålande sammansatt av olika karaktärer. Här finns humor och samhällskritik. Det måste sägas att Sjövall/Wahlöö hade stor betydelse för den moderna kriminalromanen, inte minst internationellt (vilket blir tydligt i programmet om Maj Sjövall som finns på svtplay till 6 november i år). De lämnade kluriga privatpersoner och detektiver för att stiga in på polisstationen. Jag skulle vilja möta hela gänget, så otroligt bra porträtterade av Ekman, Lassgård, Bergkvist m fl.
I en intervju för några år sedan sa Maj Sjövall två saker som jag håller med om. Den skådespelare som kom närmast Martin Beck var Gösta Ekman och hon ångrade att hon inte bara sålt rättigheterna till böckerna och behållt rätten till karaktärerna. Jag förstår henne för TV-serien ”Beck”, som inte bygger på böckerna, är som vilken TV-deckare som helst och innehåller inte alls det som författarparet förmedlade i böckerna.

Kurt Wallander är nästa favoritpolis. Jag tycker om att han bor och verkar i en småstad och att Henning Mankell spunnit vidare på Sjövall/Wahlöö. Här finns också samhällskritik, men mer på individnivå, dvs hur ett samhälle som inte riktigt fungerar och där solidaritet krackelerar kan skada individerna. I detta otrygga korthus är Kurt Wallander en klippa trots en del egna problem, men de tar inte över. Han är också omgiven av människor som bidrar på olika sätt och är genomsunda och övertygade utan att vara fanatiska. Jordnära människor som försöker göra något gott och bidra med sin del i en förvirrad värld.
Rolf Lassgård var perfekt som Kurt Wallander och det var även övrig rollbesättning. Jag tyckte också att Kenneth Branagh var en trogen Kurt Wallander även om den engelska produktionen ändrat en del i handlingen. Också här, precis som med Beck, förlorades det mesta i och med att böckerna lämnades. Krister Henriksson är en av våra duktigaste skådespelare, men Kurt Wallander är han inte.

Armand Gamache är en person som jag skulle ge vad som helst för att träffa. Han är klok, medmänsklig, vänlig, har ett skarpt intellekt. Böckerna om honom läser jag långsamt för jag vill att de ska räcka länge…och man måste läsa långsamt för de är fulla av livsvisdom. Louise Penny liknas ibland vid Agatha Christie och det kan jag inte riktigt förstå (och jag har läst många Christie). Hon har i en intervju berättat att Armand Gamache är inspirerad av hennes make, byn Three Pines av orten där hon bor. Gamache är verksam inom Sûreté du Québec. Han har en helt normal familj som han håller väldigt högt, mycket utspelas i en liten by där det bor de mest underbara personer (vem kan inte älska Ruth?) och hans underställda är egna karaktärer. Trions samarbete är en fröjd att ta del av bara det, att följa hur Gamache delar med sig av sin erfarenhet utan att bemästra eller kväva.
En kanadensisk produktion av första boken är den enda och jag undrar om  Louise Penny satte ner foten. Jag har inget emot Nathaniel Parker, men i denna rollen passade han inte. Och det var inte det enda som var uppåt väggarna.

En annan polis som jag skulle vilja träffa är Guido Brunetti, han får gärna bjuda hem mig på god middag (Paola lagar så god mat!) till sin trevliga familj i Venedig. Donna Leon har bott i Italien i cirka 30 år, hon är härligt ironisk över italiensk korruption, turister och andra störande företeelser. Och hon har en djup kärlek till Venedig, det gamla Venedig. Vi följer Guido runt i sta’n och jag har ingen önskan att resa dit, men den som besökt Venedig kan säkert se flera platser framför sig. Här börjar berättelserna inte nödvändigtvis med mord, det är inte ens säkert att det begås eller har begåtts ett mord. Och utredning tar tid, ibland lång tid. Gudio är arbetarklass gift med venetiansk adelsdotter, men det går bra ändå. Filosofisk, rättskaffens men inte främmande för att ta genvägar om det krävs. Och han är beroende, ja inte bara han utan hela polishögkvarteret, av den underbara signorina Elettra. När jag läser en Brunetti så blir det en del skratt rakt ut i luften….
Böckerna har filmats, det är en tysk produktion med tyska skådespelare. Jag står över. Varför inte en genomgående italiensk produktion? Då kan jag tänka mig att slänga ett öga.

Vera Stanthorpe gick direkt in i mitt hjärta! Hon är en av poliserna som Ann Cleeves skrivit om. Vera har inte haft det så lätt som barn, tar ofta till flaskan, men man ska inte räkna ut en vimsig, äldre, lätt alkoholiserad kvinna – hon är jävligt bra på sitt jobb. Här blir det också ofta goda skratt, men jag känner också medkänsla med Vera som är en mycket ensam människa. Miljön är en mix av Newcastle och ensliga hedar i Northumberland med udda människor.
Brendan Blethyn är perfekt i rollen som Vera. I de avsnitt som byggde på böckerna hade man tonat ner hennes alkoholintag och om jag minns rätt var hennes excentriska grannar bara med i ett avsnitt. När avsnitten bara baseras på karaktärerna blir det som en ”Beck” – en dussindeckare. Värd att se för landskapet och för Brenda.
En annan av Cleeves poliser är Jimmy Perez på Shetlandsöarna. Man känner ödsligheten i landskapet, kargheten, mystiken, de gamla oförrätterna, de knappa förhållandena rakt genom boksidorna. Jimmy är egentligen en ”utomstående” eftersom hans pappa var spanjor, men han får respekt genom sin personlighet och sitt sätt att jobba. Prata är inte hans starka sida, han är mer betraktaren och tänkaren. Och väldigt sympatisk. Han bär på en stor sorg efter sin frus död, men möter en ny kvinna, vågar öppna sig och….. Den ena boken fick mig att storgråta, lyckligtvis satt jag ensam på balkongen. Hon är bra, hon, Ann Cleeves.
Böckerna blev en TV-serie som heter ”Shetland” och är nog det mest bestialiska mord på böcker som jag sett. Douglas Henshall har inte mycket gemensamt med Jimmy Perez och i innehållet är det delar som antingen är bortsågade eller radikalt ändrade. Helt ärligt så tog det mig halva första avsnittet att inse att jag hade läst boken!
Hennes nya polis är Matthew Venn. Jag har bara läst en bok, men den var lovande och smakade mera. I förordet skriver hon att hon är nervös inför att presentera en ny karaktär, men det behövde hon inte vara. Nu tar hon oss med till North Devon! Att följa Ann Cleeves poliskaraktärer är som en guidad tur i England och Skottland där man får grotta ner sig i olika områden.

Några andra karaktärer som är värda att stifta bekantskap med måste jag få nämna (författaren inom parentes):
Tom Thorne (Mark Billingham) – spännande och humor och intressanta relationer.
Max Wolfe (Tony Parsons) – bara läst en bok, men det ska bli fler. Lite dämpad person som inte gör stort väsen av sig, lätt att tycka om.
Ruth Galloway (Elly Griffiths) – ja, varför skulle inte den ena parten i enutredning kunna vara en rättsarkeolog?
Maura Isles och Jane Rizzoli (Tess Gerritsen) – rättsläkaren och polisen som du kanske sett på TV? De kompletterar varandra som karaktärer och skådespelarna i TV-serien var mitt i prick.

Bara en till: Avdelning Q-böckerna av Jussi Adler-Olsen. Så spännande och så full med humor – jag tror att det är de kriminalromaner där jag skrattat mest. Och godast.
Danskarna har filmat två böcker, jag har sett den ena filmen. Rena katastrofen! Läs böckerna istället.

Nu ska jag sluta! Ha en skön och fridfull helg! Var rädd om dig och andra!

PS. I förra blogginlägget fanns en inbjudan. Jag har fått några svar, börjar blogga kring foton i nästa vecka!


Koppla av, upplev och njut av
sydöstra Kreta!

Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s