Arbetsdag och vilodag

Jag arbetar inte bara med kunder utan också med att ta fram nya vandringar. Spännande och oftast lyckat. Det händer att jag tänker om en vandring att den var ok, men det räcker med en gång. Eller att den vill jag ha för mig själv, den hamnar inte på mitt vandringslager som jag erbjuder kunder. Man kan väl säga att jag förenar nytta med nöje (vilket jag bloggat om
tidigare).

Men då och då går det på tok. Igår var en jäkligt jobbig dag på arbetet. En riktig skitdag för att tala klarspråk. Inte vet jag var det blev mest fel. Jag hade studerat satellitkartan noga, vänt och vridit på den, beräknat avstånd och tänk till. Tyckte jag. Så det bar österut vilket borde fått alla larmsignaler att utlösas på högsta volym.
Det är nämligen så här att väster om Ierapetra-slätten har vi Dikti-bergen och i öster Tripti-bergen (ibland felaktigt uppdelade i Tripti-bergen och Sitia-bergen). Det är som om en hand tryck till från öster och liksom pressat ihop massivet. Tripti-bergen är branta, fulla av skrevor och raviner. Det är faktiskt det massivet på Kreta som har flest raviner, men flertalet är otillgängliga och/eller omöjliga att gå i. Borde vara ett Mecka för klättrare!
(dålig kvalité på kartan, jag vet)

I ett så’nt landskap kan man inte trava på som man gör i bergen väster om Ierapetra (även om det också blir brant där när man närmar sig de högsta topparna i Dikti). Det går alltid upp och ner i bergen, men det kan vara mer eller mindre brant. Tänkte jag på det? Nä. Räknade jag in värmens effekt? Nä. Det tar ett tag innan hjärnan förstått att nu håller högsommarvärmen på att etablera sig. Jag vill inte förstå. Under lockdown och utegångsförbud blev jag bestulen på huvudparten av våren.

Det tog ungefär 1,5 timme för mig att inse att den rutt jag lagt upp fick modifieras. En bit tas bort helt enkelt. Så långt gott och väl! Så gjorde jag en dundertabbe: jag tyckte landskapet såg så inbjudande ut att jag la till en sväng. Lite improvisation. Kreativt och härligt, inte sant? Idiotiskt att göra så i ett landskap där man inte vandrat förut. Att känna till det från bilturer är inte alls samma sak.
(klicka på foton för större format)

Så när jag landade i näst sista byn funderade jag över varför Panda inte är fjärrstyrd eller varför vi inte har telepatisk kontakt eller bara en bra inkallning! Fötterna brann av värme, benmusklerna började bli stumma, ryggsäcken tung, hjärnan skendöd, svetten rann. Då hade tillräckligt många moln samlat sig och skymde solen! Några moln var mörkt grå, nästan svarta – kan man få en liten skur (det kunde man inte)? En kylig vind svepte ner från bergen och kraften återvände. Hur långt har jag kvar? 4,7 km. Bara att bita ihop!

För att göra en lång historia kort så nådde jag till slut Panda. Släppte ut fötterna och hällde ner dem i luftiga sandaler. Hivade in ryggsäcken i baksätet. Fram med extra vattenflaska och en stor banan. Jag klarade det, men aldrig mer! 18,5 km tog 6,5 tim!
Fast två saker vinner jag alltid: världens finaste och vackraste arbetsmiljö samt tid ute i naturen! Och, icke att förglömma, jag får göra något jag älskar och brinner för.

Jag funderade över varför folk inte vandrar med guider och vandringsledare när de får så mycket i ”paketet”. Grovjobbet och förlorad tid har vi redan klarat av så grunden för en speciell och fin vandringsdag är lagd.

Nu hoppas jag på en dag i nästa vecka då temperaturen också sjunker något så jag kan få en bra avslutningsvandring för sedan är det dags för vandringsuppehåll juli-augusti!


Idag var det nödvändigt med vilo- och återhämtningsdag så iväg till en av favoritstränderna. I förra veckan var vi några stycken, idag var jag ensam! Lite längre bort på stranden badade ett par mitt på dagen, men det var allt. God lunch och servitörens fulla uppmärksamhet fick jag! Märklig känsla att på en strand i Grekland i mitten av juni vara – ensam!

Skön dag blev det trots att första halvtimmen gick i stressens och irritationens tecken – boken låg kvar hemma! Är det åldern, månne…

Då är det dags för midsommar i Sverige! En helg som jag inte firar utomlands, det går inte. Det ska vara sommarblommor, majstång, musik, blomsterkransar, sommarklänningar, nypotatis och jordgubbar!

Ha det gott och njut av midsommar! Var rädd om dig och andra!

PS. Finns fler foton på min flickr-sida!

GLAD MIDSOMMAR!

 

8 tankar på “Arbetsdag och vilodag

  1. stadsmadam

    Ja, vissa dagar blir allt verkligen knas. Det är oundvikligt antar jag, men inte mindre jobbigt för det. Om det hör till åldern att glömma boken vet jag inte. Men även jag glömde min bok när jag tog en tur till stranden i går …

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Visst är det irriterande när man ser fram emot en skön stund med bok att den inte är med!? Jag blev lite rastlös en stund innan jag kom till ro i de nya förutsättningarna…

      Gillad av 1 person

      Svara
  2. Lena i Wales

    Allt blir inte alltid som man tänkt sig.
    När vi vandrat i Spanien har vi också totalt missbedömt tiden för vandringar och det har blivit riktigt jobbigt emellanåt.
    Skönt för dig med lite vila mellan ansträngningarna!
    Skön söndag!

    Gillad av 1 person

    Svara
  3. Ping: Djuriskt avslut | ia mitt i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s