Ögonblick av njutning och fara!

Ett något annorlunda vandringsinlägg! Det blir ögonblick från tre olika vandringar istället för att du får följa med på en hel vandring.
(klicka på foto för större format)

Richtis-ravinen
Förra söndagen styrde vi kosan till Richtis-ravinen. Vägen Pacheia Ammos – Sitia är nog den vackraste blomsterväg man kan tänka sig. Oleandern blommar nu som mest, ginsten är inne på sin final och falsk salvia hjälper till att fylla ut. Det är en väg som man blir glad av!

Jag har vandrat ravinen tidigare vid några tillfällen och då gått vägen tillbaka upp till byn – en dryg och jobbig sträcka. Så vi hade två bilar och placerade den ena nere vid stranden och den andra uppe vid ingången.

Jag har aldrig varit i en djungel, men detta måste vara så nära man kan komma. Och det måste vara den mest grönskande platsen på Kreta. Föreställ dig en grön tunnel där trädkronorna bildar katedralsvalv över ditt huvud, murgröna och andra kläng- och hängväxter bäddar in trädstammarna, fågelkvittret är intensivt och grodorna kväker, porlande vatten som då och då skvalar vilt i små vattenfall. Och fukten som lägger sig på din hud och dina kläder. Rätt som det är dyker det upp en liten odlingslott eller en gammal ruin.
Du får klättra, balansera och hoppa över vattendrag. Stanna upp då och då för att ta in allt som växer runt omkring dig. Om du lyssnar riktigt noga kan du höra hur det knakar…
Finalen är att komma fram till vattenfallet och här ska du titta noga, noga i luften! Då får du se trollsländor i de underbaraste färger dansa och leka.

Perfelt avslutning var ett besök på favorittavernan i Sitia: Fegaropsaro!

Tips: vandra inte ensam i terräng du inte känner till och definitivt inte i raviner! Gott om vatten, ryggsäck så du har armar och händer fria, kraftiga skor (vi mötte ett gäng där gympaskorna gått sönder för en av dem) med halkfri sula. Två bilar – gå uppifrån och ner! Bra markeringar.

”Korsa Kreta”
Vandring från Ierapetra till Pacheia Ammos som ingår i mitt utbud. Efter ravinen behövde min kropp en något ”snällare” vandring. Jag känner nu området så väl att jag har flera alternativa vägar och stigar. En gammal goding som alltid känns fräsch!

Kom in i byn Kato Chorio och steg nästan rakt in i ett drama! På en bygata var en hop med katter och jag trodde att någon lagt ut mat. Men de rörde sig så stelt. Någon stod helt stilla. Jag var inte intressant, de flög inte åt alla håll. Bara en var hopkrupen, jag tittade noga och då klarnade situationen för mig! Det var den katten som hade godbiten! Den enda godbiten inom synhåll. Jag stod kvar en kort stund, det gick nästan att ta på spänningen i luften. Bestämde mig för att det var nog bäst att avvika och låta dem lösa konflikten.

Kaffestund som vanligt i Episkopi – härligt att se några gubbar vid borden. Man kan nästan, nästan inbilla sig att allt är ungefär som vanligt. I alla fall en stund. Fortsatte vandra och det är extra värdefullt numera eftersom det ger av- och urkoppling från virussurr och oro. En stunds vila i ett landskap och en natur som förvånat undrar ”Corona? Vad är det för nå’t??”. Naturen sköter sitt som vanligt med blomning, pollinering, grenskott, frösådd. Det känns tryggt.

Jag tog buss tillbaka till Ierapetra och blev brutalt förflyttad till verkligheten. Vi var 17 personer på bussen varav 3 hade munskydd. Det var busschauffören, jag och en annan dam. Det är obligatoriskt att ha munskydd på allmänna kommunikationer.

Ziros-området
I oktober ifjol gav jag mig ut på min första vandring i detta området (finns text och videos här). Det gav mersmak och jag kände att jag behövde en gång till innan jag börjar utforska närmare, prova och improvisera så igår gav jag mig iväg österut. Slutresultat: en varierad vandring som har sin plats på lagret trots att det är en bit att köra, men det är vackert längs vägarna också!

På håll passerade jag ett kapell där det var fullt med folk och prästens röst flög ut över slätten. Vad kan väl passa bättre annandag pingst än gudstjänst i ett kapell som heter Agiou Pneumatos (Helige Ande)? Så fick jag också helgkänsla.

Jag ser ofta får och getter och då och då herdar, men inte så ofta ser jag herdarna i arbete. Igår fick jag två tillfällen! Det första var en herde som kom ut med två stora, lurviga hundar till sitt skjul i inhägnaden. Jaha, då ska hundarna valla. Tji fick jag! Han var en så’n herde som kallar på sina får. Jag har fått uppleva det några gånger och det är fascinerande. Med visslingar och rop fick han hela hjorden att komma ner till honom. Jag förstår givetvis att det är en form av inlärning, dvs att fåren vet att något ska hända eller att det vankas mat och/eller vatten, men det är ändå väldigt speciellt och imponerande.
Det andra tillfället var på håll. Tre personer förde en ganska stor hjord uppför en sluttning och sedan över bergskrönet. Inga ljud. Det var som om de förde en rinnande massa framför sig.

Jag hade också närkontakt med två djur! Gick genom tätt blomstersnår när jag kände att det sved på foten. Dök ner och mellan kängans tunga och mitt ben satt ett mycket irriterat bi. Stackarna hade så klart klämts till och då fällt ut gadden i rent självförsvar. Eftersom vi inte träffades under trevligare omständigheter skildes våra vägar snabbt med hjälp av mina viftande händer och biets snabba flyktförmåga. Undrar om han kunde flyga rakt, måste ha varit lite omtumlad.
Framme i Ziros stod jag och läste på en informationstavla då det smällde till på sidan av mitt huvud! Vad nu? Anfall?? Jag såg inte vad det var för an gynnare, men troligen en cikada eller en egyptisk gräshoppa. Lugnet och friden denna annandag pingst hade kanske gjort att flygaren slappnat av och nöjesflög, såg sig omkring. Eller var upptagen av något väldigt intressant. Kanske hade för hög fart och dåliga bromsar. I vilket fall som helst så tjongade den in med ganska ansenlig kraft i min skalle. Den störtade till marken under min bil, men tog sig iväg igen. Jag undrar om den hittade hem och hur den mådde da’n efter…

Till sist
Blir nog inte mer vandring denna varma, fuktiga vecka. En utflykt lurar i vassen…men det blir nästa blogginlägg.
Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!


Upplev och njut av sydöstra Kreta!

Vandringssäsong september-juni samt stadspromenad och biltur året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 sept pga Covid-19!

6 tankar på “Ögonblick av njutning och fara!

  1. Thalassa

    Så fina bilder från den underbara naturen! När vi i april åker till Rethymnon från vårt boende på nordkusten brukar jag säga att vi har världens vackraste shoppingväg. Den följer havet och kantas av oleander och ginst i olika stadier av knoppning och blomning beroende på väder och om det är början, mitten el slutet av april. I full blomning ser vi tyvärr aldrig oleandern. Det är vi för tidiga för.

    Gillad av 1 person

    Svara
  2. stadsmadam

    Motion, djungelliv, kattdrama och attack av insekt – det låter verkligen som en upplevelserik vandring 😊! Tror att många, glada i hågen, knallar ut på vandringar utan vettiga skor eller övrig utrustning. Då behövs en klok och erfaren guide som kan avstyra de värsta tabbarna, eller hur? 😄

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Upplevelserna var ju uppdelade på tre vandringar så jag hann hämta andan emellan! 🙂
      Klart det behövs guide! Dessutom slipper vandraren hålla reda på karta, få en semesterdag förstörd. Och på köpet information om området och annat intressant. En guide är guld värd! 😉

      Gillad av 1 person

      Svara
  3. Ping: Iraklio, strand och nuläget | ia mitt i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s