Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget, kanske för att reda ut mina tankar. Så ha tålamod, det här kan bli rörigt och i värsta fall helt ointressant.

Allra först vill jag skicka mandelblom och hälsning från mig och det kretensiska biet till alla snälla och uppmuntrande kommentarer jag fått både på bloggen och facebook efter förra blogginlägget ! Jag skriver vidare om allt möjligt! Stort tack!!

Då har vi fått utegångsförbud vilket trädde ikraft kl 6 i morse. Anledningen är alla de ärthjärnor som inte förstod den oerhört komplicerade restriktionen ”stanna hemma”. De var ute och hade picknick, åkte till öarna, reste till fritidshus, åkte norrut för att köra skidor mm. Du kanske inser att det handlar mest om fastlandsgreker som hade svårt med förståelsen. Jag skickar inga blommor eller bin till dem.

Vi har fått ut information på nätet om hur vi ska göra för vi får faktiskt gå ut. Vi kan fylla i en förtryckt blankett, skriva ner vissa uppgifter på ett pappersark eller skicka ett sms till ett speciellt nummer och få ett svars-sms. Google översätter det grekiska ordet med ”certifikat”, men jag tycker intyg passar bättre.
Det finns 7 godkända anledningar att lämna hemmet och intyget (pappret eller sms:et) ska man ha med sig tillsammans med pass eller godkänd id. Jag jublade igår kväll över kod 6: ”träning utomhus, gå ut med hunden”. Jag har alldeles självsvåldigt beslutat att vandring omfattas. Härligt! Kanske inte blir någon av de närmaste dagarna för det är risk för regn. Men se’n: hej våren, nu kommer jag!

I förra veckan skulle vi stanna hemma och bara lämna hemmet om det var absolut nödvändigt. Det kändes ofritt. Nu är det mer specificerade orsaker och reglerat med intyget och legitimationen som vi måste ha med oss. Plötsligen känns förra veckan inte alls ofri utan fri och det är istället nu det är ofritt för nästa steg är inlåsning. Det är märkligt hur upplevelsen av en omständighet kan förändras när omständigheten ändras. Och hur bra vi människor är på att anpassa oss!
Så jag har beslutat att när allt det här är över så ska jag gå ut och in flera gånger om da’n. T ex gå till super market och se’n hem igen, ut till banken och se’n hem igen, ut och fika och se’n hem igen, ut med soporna och se’n hem igen. Bara för att jag kan!

Och när är det slut? Ja, ingen vet. I sommar kan vi hoppas, men kanske troligast i höst. Det är ju inte så att det tar slut en dag och allt är ok nästa dag. Alla restriktioner vi har måste lyftas pö om pö med kontroll av effekterna. Se’n får det ju gå ett tag innan turister släpps in så att inte allt börjar om igen.
Som du kanske läst tidigare har jag en resa bokad till England i maj. Den kommer jag givetvis inte iväg på utan ska försöka få boka om till nästa vår. Ska jag vara helt ärlig så vågar jag inte åka till England även om det skulle lugna ner sig där eftersom de i mitt tycke haft en väldigt avslappnad syn på pandemin. De senaste dagarna verkar de ha vaknat till pga många dödsfall, men det räcker ju inte för min avresa 13 maj.

Det är en märklig känsla det här med ”utegångsförbud”. Det är så’nt som händer i länder där det är krig eller nå’n stor naturkatastrof eller politiska spänningar. Tänk att ett litet jäkla virus kan vara orsaken!
Och att jag ska uppleva utegångsförbud! Jag som är van att kunna röra mig fritt oavsett var jag bott i mitt liv.
Det är en svindlande tanke som gör mig lite virrig, faktiskt.

Så för att låta hjärnkontoret vila ett tag var jag tvungen att städa balkongen. Där får jag vistas utan intyg och pass.

Jag funderade över rapportering av fall. Jag tittar på  John Hopkins Universitys sida eftersom de även redovisar antal tillfrisknade, man kan klicka på varje land och få deras siffror, de hämtar statistikunderlaget från officiella sidor som t ex WHO och ECDC. Men en sak slog mig igår! Jag tittade lite närmare på Schweiz, eftersom jag bott där, och de har betydligt fler fall än Sverige, men mindre befolkningsmängd. Antal fall borde faktiskt redovisas i relation till befolkning. Vad har hänt i Schweiz? ”Min” kanton är dessutom en av de värst drabbade? Mycket som är underligt i dessa tider.

Sverige verkar fortsätta med sin vänta-attityd. Jag hörde statsministerns tal igår – det gjorde han bra! Det finns givetvis många anledningar till att länder reagerar olika och väljer olika handlingssätt. Jag tror att en anledning till att Grekland är så proaktiv är närheten till Italien där smitt-explosionen ägde rum och där nu sjukvårdspersonal gråter och vädjar i videos på youtube. Ju närmare man är en katastrof desto mer medveten och/eller handlingskraftig, kanske.
Befolkningssammansättning spelar nog också roll. Italien, Spanien och Grekland har en stor del äldre befolkning och många av dem är inte i bästa form. Det är gamla utslitna jordbrukare, fiskare osv som varit med om krig och fattiga tider. Stor fysisk skillnad på t ex en svensk och en grekisk 75-åring.

Det är också hög tid att vi anammar att skydda varandra. I en del länder pratas det mycket om att skydda riskgrupper. Jag såg i helgen att Sverige hade 16 personer som fick intensivvård varav en tredjedel inte hade någon riskfaktor och den yngste var 26 år. Det här drabbar alla – mer eller mindre.

Här tänkte jag sluta, men kom på en sak till. Det finns de som skriver kommentarer på sociala media typ ”ni är i alla fall i paradiset”. Jag förstår att man kan längta till Grekland och hoppas att man kan komma hit i höst, men jag lovar att det just nu inte är det paradis ni föreställer er. Allt är stängt, ”organiserade” stränder är stängda (de får inte ställa ut solstolar), allmänna kommunikationer nerskalade osv osv. Vi har några turister i sta’n och jag förstår inte att de vågat sig ut på resa (”Virus can’t travel on its own, it travels with us” som en klok läkare sa), var de bor (troligen airbnb), vad de har ut av sin vistelse (sitta i en lägenhet och titta på väggarna – inte speciellt prisvärt eller upphetsande).

Själv ser jag fram emot nå’t så enkelt som att kunna ta med mig en bok, gå iväg för att sitta på ett fik och läsa med avbrott för att titta på folk. Det dröjer innan det kan bli verklighet och tills dess kan vi bara vänta och vara försiktiga.

Nu är det dags för lunch! Ha det gott och ta hand om dig och andra!

Upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni samt stadspromenad och biltur året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!
Inga vandringar före 1 maj pga direktiv från regeringen i samband med SARS-CoV-2!