Jag vandrade igår och ska berätta om det, men först dagens besök på posten. Inne på posten fanns ett inslaget, stort paket med en tomte. En grupp barn, troligen förskola, stod på led, gick fram och la i kuvert med sina önskelistor och postpersonal bjöd på karameller. När de var klara sa de högt och tydligt Καλές γιορτές! (Bra helgdagar!) till oss alla och så kom nästa grupp in. Mysig och rörande tradition!

Förra veckan var vädret ostadigt och det stod annat på agendan. Igår var det därför hög tid för vandring och jag gav mig ut i ett område som är jobbigt att vandra i, men väldigt vackert. Du som vill vandra med mig kanske blir nervös nu, men jag tar inte dit några vandrarkunder. Jag vandrar dessutom där bara under den svalaste perioden på året. Där har man inte råd att slösa kraft och energi på gassande sol och hög värme!

Väldigt skönt att vara ute och på väg igen! Ibland behövs ett uppehåll för att komma ut med hungriga ögon, ivriga ben och en lust som nästan är överväldigande. Fågelkvitter, strålande sol, blå himmel och ingen vind. Arbete i olivlundarna och det är så härligt att höra en bilmotor någonstans, en generator här och en annan där, folk som ropar till varandra. Så är det under olivskörden, resten av året är jag oftast ensam uppe i bergen.
(klicka på foton för större storlek)

Tankarna fick flyga fritt och studsa runt i landskapet. Höstfärger här och där, eucalyptusträd som fröade, små gräshoppor skuttade åt höger och vänster. Funderade över olivolja. Det är märkligt att Grekland inte tar ett krafttag och marknadsför sin egen olivolja istället för att sälja den till Italien. Du vet kanske inte att när du köper en flaska italiensk olivolja så får du oftast en skvätt grekisk olivolja också? ”Det svarta guldet” skulle ju verkligen kunna bli guld.
Så gled tankarna över till något som dyker upp då och då och som jag fortfarande inte lyckats hitta svaret på. Extra virgin oil – hur kan det vara det? Jungfruolja är den första oljan som pressas fram så då måste alltså extra jungfrulig olja vara olja som kommer innan man börjat pressa! Och hur kan någon eller något vara mer jungfruligt än jungfruligt?

Så stannade en gubbe i den minsta pickup jag sett och han var på väg åt motsatt håll, men erbjöd skjuts i alla fall. Jag tackade så mycket, förklarade att jag var på vandring, han hälsade och körde vidare på sitt håll.

Här och där lövträd och buskar med de mest lysande röda och gula blad! Jag kan sakna den underbara svenska höstpaletten så det är extra glädje när det dyker upp här.

En herde kom med sin fårhjord. Bara att stanna och vänta tills de passerat, jag ville ju inte orsaka splittring och kaos.

 

 

 

 

Dags för fika vid litet kapell. Och att skala av långärmade tröjan. Aldrig smakar starkt kaffe och hembakade kanelbullar bättre än när man verkligen förtjänat dem och får sitta i naturen!

 

 

 

 

Jag blev pigg på att prova en liten väg som jag tidigare bara sneglat på. Den var kortare än den jag brukar gå så varför inte? Sagt och gjort! Och det var så brant och jobbigt. Så kan det gå när nyfikenheten bedrar visheten! Jag vet ju så väl att i detta landskapet finns inga genvägar och ju rakare en väg är desto brantare är den. Men jag kom upp!

Ett problem med folk ute i olivlundarna är att det också finns lösa hundar. De flesta spurtar skällande fram eftersom jag är intressant, kan vara ett hot mot olivlunden och människorna där – mycket att försvara. Jag måste erkänna att jag spelar mer rädd än vad jag egentligen är. Det gör att hundägarna reagerar snabbt och de har otrolig pli på sina hundar, inkallning fungerar direkt. Starkt!

Jaha, så började det bli nödläge, men var hitta en avskild vrå? Tvungen att hålla mig långt från arbetande människor för jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara behagligt och hälsosamt att få maskindriven olivräfsa i ändan!

Tankarna gick i lite speciella spår. Min far och mor är ofta med mig i naturen. Far dog mycket hastigt och totalt oväntat för 23 år sedan och mor somnade in för några veckor sedan, tidigt i december. Jag tror att människor som lämnar oss är med oss eftersom de gjort sina avtryck i oss. Vi vill gärna tro att vi är unika, att vi format oss själva, att allt är ”jag” när vi egentligen alla är en mix. Och allt det vi fått och får av andra människor berikar oss.
En av de saker som jag fått av mina föräldrar och som jag är extra glad för är naturen. Jag fick den kravlöst som barn. Det blev en plats att upptäcka och glädjas, senare avkoppling, njutning och förundran. Aldrig en lärosal där namn på blommor och träd skulle presteras. Det är en vacker och dyrbar gåva.
Så slit dig från mobil och plattor, har du barn så ta med dem och ge dem denna gåva, ut och upplev, koppla av och njut! Och har du inte fått den av dina föräldrar så ge dig ut i alla fall – det är aldrig försent! Du behöver inte vandra eller skogsbada eller kombinera med mindfulness eller yoga eller nå’t annat. Packa en picknickkorg, ta en promenad! Fundera över min mors bevingade ord: Den som inte kan uppskatta naturen är fattig.

Jag gick också och funderade över den vackra dikt som mor tyckte så mycket om och som vi satte i dödsannonsen:

Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra: en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.
(Stig Dagerman)

Efter 5,5 timme var jag framme hos Panda. Trött, seg i benen, svettig. Nöjd, glad, lugn och tillfreds.

Ha en fortsatt skön vecka!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

 

Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad
året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
Ange vid bokning att du läser bloggen för 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!