Alla helgon, martyrer och själar

Igår gav jag och en vän oss ut på en kort vandring. Oj, vad det gjorde gott för kropp och själ efter den passiva väntan på om viruset skulle bryta ut eller ej. En god lunch som avslutning var inte fel det heller eller vad sägs om öns (kanske Greklands) godaste ostbullar och räkor med chili och vitlök?

Så är det Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Jag upplever att vi svenskar sedan ett antal år tillbaka blir mer och mer historielösa och högtider ser vi mest som ”röda dagar”. Många försöker undvika högtider, de är ”jobbiga”, och ser inte möjligheten till att stanna upp och ta det lugnt samtidigt som många klagar över stress och jäkt. Köpcentrum var länge utflyktsmål nr 1 för många svenskar, kanske det fortfarande är så. Jag har flyttat till ett land som passar mig – här är en helgdag en helgdag och söndag är en söndag, dvs vilodag.

Ska vi ta och titta lite på det här med Allhelgonadagen och Alla helgons dag?

Om vi börjar här hos mig i den ortodoxa världen så är det inte Allhelgona el likn nu. Påskafton och Pingstafton är här ”Alla själars dag” då man går till kyrkogården och tänder oljelampor på gravarna. Söndagen efter Pingst var från början ”Alla martyrers fest” i ortodoxa kyrkan, men kallas ibland för Alla helgons dag.

Så var det med det.

Skillnaden på Allhelgonadagen och Alla helgons dag i Sverige är att…ja, tydligen egentligen ingen eftersom båda dagarna har samma ursprung, men man har lekt med datumen fram och tillbaka. Nuvarande ordning beslutades 1953 och trädde ikraft 1954. Rörigt är det så jag hoppar över skillnaden eftersom den inte finns fast det är två datum – hängde du med?

Ännu mer förvirrande blir det med tanke på ursprunget till Alla helgons dag. Den infördes för längesen, före år 1000. Upphovsman? Ja, antingen den tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme eller påve Gregorius VII. Fast de kom inte på det här alldeles själva som det ofta är med kristna högtider utan de tog upp en gammal keltisk sed att vägleda de hemvändande döda med eldar. Att tända ljus på gravar är ett nytt fenomen som startade efter andra världskriget.
Oavsett vem som var först så instiftades dagen som vi känner den för att de helgon och martyrer som inte hade en egen dag i kalendern skulle kunna firas. Det är sympatiskt! Ingen glömd eller försummad.

För en romersk-katolik ingår 1 november (Alla helgons dag) i de förpliktade helgdagarna, dvs du förväntas gå i kyrkan.

Så gick vi sta och blev protestanter via reformationen på 1500-talet och nu blev det lite knepigt. Högtiden borde så klart tagits bort då helgon och martyrer inte ansågs stämma överens med den protestantiska och lutherska trosuppfattningen. Men den hängde kvar! Däremot tog man bort Alla själars dag som sedan återinfördes 2002. I mitt tycke ologiskt, man borde gjort tvärtom.

Nu måste vi föra in en tredje dag i resonemanget, nämligen Alla själars dag som infaller på söndagen efter Alla helgons dag. Helgon och martyrer ska vi minnas och fira på Alla helgons dag och våra avlidna närstående på Alla själars dag. Fast numera kan vi blanda ihop dagarna, i alla fall enligt Svenska kyrkan: ”Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv och att minnas våra närståendes liv, men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss.”

Jag tycker att man kan bunta ihop det till Allhelgonahelgen, en helg då vi påminns om samt stannar upp och funderar över döden. Den är ju allestädes närvarande dels i människor vi saknar, dels i våra egna liv. Och vad är då finare, vackrare och stämningsfullare än att tända ljus! För de frånvarande, närvarande och kommande.

Till sist vill jag bara tillägga att jag tycker det är trist att vi inte har några helgondagar för jag hade fått flera dagar som var mina. Nu tänker jag alltså lite grekiskt eftersom de flesta här får helgonnamn så namnsdagen delar man med helgonet.
Sankta Ingrid, som grundade Skänninge nunnekloster, och den heliga stormartyren (märk väl ”stor” – inga halvmesyrer här inte!) Kristina från den antika staden Tyre är en skaplig början. Jag blev dock väldigt förvånad när jag hittade två (2) sankta Ia! En från Persien och en från Cornwall!
Har du någon helgongloria?

Ha en skön och fridfull Allhelgonahelg!


Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad
året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
Ange vid bokning att du läser bloggen så får du
15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

4 thoughts on “Alla helgon, martyrer och själar

  1. stadsmadam

    Jag blev nyfiken och googlade mitt namn och helgon. Minsann om det inte dök upp en Monika av Hippo. Enligt Wikipedia var hon mamma till Augustinus som sedan gjorde ”karriär” inom romersk-katolska kyrkan. Särskilt intressant är vad Monika sägs vara skyddshelgon för: gifta kvinnor, mödrar, änkor, alkoholism och olyckliga äktenskap. Det är inget att leka med :).

    Gillad av 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s