Snurrigt och sorgligt i bergen

Förra veckan ingen vandring så denna veckan ska det bli två stycken. Idag en gammal trotjänare och på fredag nytt område, en riktig jungfrutur!

Jag började strax efter 7 i morse och beställde in kaffe sisådär 11:20 – alltså en halvdagsvandring. Vandring för mig är, som du vet, avkoppling och naturnjutning. Och idag lät jag verkligen hjärnkontoret vara ifred så tankarna flög fritt. Därför blir kanske detta inlägg lite snurrigt.

Hög luftfuktighet i morse vilket inte är skönt för en vandrare. Bra temperatur och vindstilla. Nästan alldeles stilla i byn där dagens vandring började och slutade. Bergen i öster hade en gulröd rand upptill, solen hade ännu inte klättrat över.
(klicka på foton för större storlek)

När jag kom till mitt frukoststopp hade solen precis lyckats idag också så luftfuktigheten blev tydlig, den låg som ett dis över Ierapetra-slätten och mellan bergen. Vackert, fridfullt och stilla.
Sorgligt med den minsta undervegetationen. Vi har inte fått en droppe regn i september, hoppas väderprognosen för de närmaste dagarna slår in. Växterna vill sätta igång, det hörs otåliga stamp och knakar av livslust, men det måste till regn för att orka.

Träd och större buskar som orkar vara gröna behöver en uppfriskande dusch, de är så dammiga.

 

Fortsatte uppför och passerade ett blommande Johannesbrödsträd. Dess blommor är oansenliga, men hela trädet låter som en raket som låter motorerna gå varma före take off. Fullt med bin, getingar och en massa andra insekter. Vet du förresten att Johannesbrödsträd inte får huggas ner? Man har nämligen huggit ner för många så nu är de skyddade. Jag har sett skålar o likn gjort i trät och det är väldigt vackert, lite rödaktigt.

 

 

Var hos frissan igår och sa att gör mig nu snygg för getterna imorgon! Och det gjorde hon, men de flockades inte runt mig i alla fall. De for inte till höger och vänster som de brukar, gick mest och nosade på marken och såg sig omkring. Verkade lite håglösa. Blir ju fattigt för dem också när naturen inte är igång. Tur att de får foder och vatten.

På tal om getter har jag sagt att jag i nästa liv vill bli en get. I och för sig tror jag inte på ett liv efter detta, men jag har haft fel förr och osvuret är bäst. Som get ska jag upp på utsiktspunkter som jag som människa inte når och bara njuta. Idag slog det mig att jag har ingen aning om hur bra syn en get har. Det är ju ingen mening att ta sig upp till toppar i eländig terräng om man bara kan se klöven framför sig. Jag får kanske tänka om.

Vinden kom, molnen satte fart och dansade över och kring bergen. Så’nt kan man stå stilla och titta på länge. Ner i en dal, upp igen. Nya vyer, bland annat Ierapetra, och jag såg att en färja var på väg ut till ön Chrissi.

Nya schaktningar plötsligen, jag undrar vad som är på gång. Passerade fula, informella soptippen. Filmade en snutt och ska nog skicka den till borgmästaren. Visserligen kan han bli sur och bannlysa mig från sta’n, men då får jag väl ta den smällen. Sorgligt när människor tror att naturen kan ta hand om en massa skräp. Jag blir både ledsen och arg.

I en vandringsgrupp på facebook berättade någon att när de gick ner från Kebnekajse så räknade de hur många de mötte. De slutade räkna vid 460 st. Jag kommenterade med att jag på 6 år mött 18 vandrare (mina vandrarkunder oräknade). Idag mötte jag en pickup som nog skulle upp till getterna och en moped som i ett rep drog en cyklist. De stannade när jag kom, låtsades beundrade utsikten och startade igen när jag passerat. Trodde de att jag skulle ringa polisen? Hur som helst, synd när det blir ”inne” med vissa vandringsplatser. Förutom att upplevelsen måste bli annorlunda i trängsel så sliter det på naturen. Våga vara ”ute” – res och vandra dit lämmeltågen inte går!

Det är väl inget kul att gå gamla, invanda vandringar, tycker du kanske. Det är precis vad det är. Där vet jag precis hur jag ska disponera kraft och hastighet så jag kan vara ännu mer avkopplad. Givetvis är jag också bortkopplad. Det är också givande att se hur landskapet och naturen förändras med årstider och väderlek. Jag vet precis bästa platsen för att få se rovfåglar, jag vet precis var det finns sköna stenar att vila på.
Men därmed inte sagt att jag inte ser fram emot fredag! Alldeles nytt har sin tjusning. Så länge man inte går vilse….

Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida!

Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad året om.
Kontakta mig för frågor och bokning. Ange vid bokning att du läser bloggen för 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

15 thoughts on “Snurrigt och sorgligt i bergen

  1. Thalassa

    Att vandra på välbekanta ställen på Kreta är underbart (och att hitta nya ställen också så klart). Du nämner ett par anledningar till att vi älskar oktober/november på Kreta: naturens andra vår och lugnet! Att ha flera km strand för sig själv bara i sällskap m byns hundar på morgonpromenaden är bara ett exempel.
    Men, nej, någon get vill jag inte bli. Mycket hellre en fågel!
    Ha det fint!

    Gillad av 1 person

    Svara
  2. stadsmadam

    Om borgmästaren bannlyser dig, för att du visar en film från verkligheten, är han en konstig typ. Han borde bli glad att du visar vad han själv förmodligen inte har sett. Än. Och förhoppningsvis tar han itu med problemet. Eller ännu hellre: Det vore strålande om alla människor kunde hantera sitt skräp på ett ansvarsfullt sätt och hålla naturen fri från ”mög”.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Han verkar vara en hygglig typ så vi får se! Ska skicka videon imorgon.
      Ibland verkar det som om grekerna tycker att det är viktigare att ha rent och snyggt i bilen än att ta med sig skräpet hem…konstig inställning, tycker jag.

      Gillad av 1 person

      Svara
  3. Ewa

    Håller med om soporna. Jag blir så ledsen när man ser hur det hanteras. Ambitionen är nog bra men sedan stannar det med det. På stränderna finns visserligen papperskorgar som töms men sedan ställer man dessa soppåsar vid sidan någonstans vilket innebär att fåglar, hundar och katter är där och river i soporna som sedan med vindens hjälp far ut i havet. Eller man har ställt upp containrar som inte töms och också med vindens hjälp far soporna ut i naturen.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Det där med att hopsamlade sopor sprids händer även i Sverige. På söndagar kunde man komma ner i Lunds stadspark och kråkorna hade dragit ut en massa skräp på gångarna. Ingen trevlig syn!
      Jag blir mest upprörd över regelrätta soptippar som jag passerar på vandringar. Det är inte skräp eller småsopor utan stora saker. Och ibland farliga, t ex kylskåp. Fler soptippar behövs, gärna med modern hantering, och avgiftsfri tömning!

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s