Två premiärer

Tjusig rubrik, eller hur? Inte för att jag är nå’t premiärlejon, men fira eller ha milstolpar kan man väl i alla fall. En premiär var igår och nästa är på måndag. Vi tar dem i ordning!

Premiär 1: Start på vandringssäsongen!

Igår körde jag upp till Lasithi-platån för att komma igång igen. ”Anden är villig, men kroppen är svag” – du fattar utgångsläget? Efter nästan 10 veckors inaktivitet i högsommarhettan så är denna startdag alltid så välkommen!

Varför köra ända upp dit? Jo, för att starta upp kroppen i platt terräng innan vi ger oss upp i bergen. Jag tror också att jag då och då behöver landskapet. Om Skåne är ”Sveriges kornbod” så är Lasithi det för Kreta. Jag känner min nog hemma helt enkelt.

Kom upp på platån och möttes av sval luft. Prognosen på meteo.gr sa bl a vind 5 Beaufort, men på vägen upp blåste det som mest på nordkusten. Här var det bara en sval, svalkande vind. Och jag möttes av blommor! Vita, gula, blåa, rosa, lila, röda. Inte så märkligt om man betänker att deras högsommar är kortare än vår, medeltemperaturen lägre (framför allt svala nätter) och de haft lite regn i juli. Dessutom vattnar de vilket kommer blommor i kanter och diken tillgodo.

Det var som att komma till en annan värld! Naturen var till viss del i vila, på övriga Kreta är den nästan helt i vila, men här sprakade det av liv på åkrarna. Säden var tröskad, det skördades kål, sallad och framför allt potatis igår. Äppleträden dignade av äpplen som nog kan behöva ett par veckor till för att mogna riktigt.

Plötsligen hajade jag till. Lokal dimma över bara en åker? Det är väl inte möjligt! Ångar det om kålen? När jag kom närmare såg jag vad det var. I olivlundar lägger man ut slangar och vatten rinner ut vid varje olivträd. Hur få en mer jämn vattning, gärna uppifrån? Jo, då använder man samma sorts slangar, de har små kranar (eller vad man ska kalla det) med vissa avstånd, där fäster man en tunn slang med sprinkler längst ut vilken i sin tur fästes på en järnstång.
(klicka på foton för större storlek)

Mycket aktivitet ute på fälten. Jag undrar hur många skördar de kan få för det fanns en del nysatta plantor också. Pickuper kom på de små grusvägarna fullastade med jobbare som skulle sätta igång att skörda och senare med staplar med fulla lådor. Funderade över statistik. Det sägs ibland att greker arbetar så väldigt mycket, i alla fall i timmar räknat. Jag vet inte hur uppgifterna rapporteras in, men nere hos oss i Ierapetra har vi många ”gästarbetare” och det var samma visa uppe på platån. Av de jag såg som jobbade ute på fälten var cirka 95 % inte kretensare eller greker.

Återkallades snabbt till verkligheten! På vägen kom en liten brun, kvick varelse springande. Jag blev paralyserad och fick inte upp kameran, hade nog inte hunnit i alla fall. Men vad var det för en gynnare? Jordekorre eller vad? Frågade i en grupp på facebook och kunde konstatera att jag sett min första vessla!

Första turistbussen dök upp vid 10-tiden, men den trafiken plus hyrbilar kör den större asfaltvägen runt platån så de störde inte. Om man ger sig in en bit på platån får man en sagolik 360 graders vy av platån och bergens skyddande inramningen. Platåns historia är fascinerande och det är inte svårt att se både det ena och det andra spelas upp.

När jag kommit tillräckligt långt in på platån så dök det upp några fårhjordar. Inga getter, de tycker kanske mer om att vara uppe i berg. Jag hade ingen plan idag utan valde vägar lite på känn med bistånd av gps vid ett fåtal tillfällen då jag inte ville komma ut på stora vägen. Plötsligen passerade jag en vindmölla som var i bruk, den första jag sett sedan slutet av 80-talet. Jag undrar vad som hänt med projektet att återinföra vindmöllorna, kanske de håller på att jaga finansiärer.

Efter ett tag sa kroppen: ”Aha! Det här är inte en promenad eller ‘gå en runda’! Det är vandring på gång (vitsigt…)!”. Vips började fötterna kännas väldigt inklämda i kängorna efter sitt långa, sköna sandalliv. Kroppen blev något tung och seg. Ryggsäcken kändes lite obekväm på ryggen. Då fick jag syn på kapellet ute på platån, där ska det finnas en cantina har jag sett på google maps, men den har inte varit där tidigare när jag passerat. Igår hade jag tur så en redig koffeindryck skulle väl kunna pigga upp. Det blev en supergod omelett också. Omelett ska ätas ute på landsbygden, där är den som go’ast.

Vid borden på cantinan satt två gäng karlar. Och jag. Så var det hon som hade cantinan och en ung man på så där 5-6 år. Han var otroligt fascinerad av den där utländska tanten med svarta saker på knäna (mina knästöd). Han var väldigt lugn, gick och pillade på en ficklampa. Han fick ett infall som jag inte riktigt förstod. Han gick bort till ett bord och la nonchalant upp armen som om han skulle vara riktigt cool och världsvan. Bordet stod för högt så det fungerade inte så bra. Jag höll masken så klart.
Så anlände två tonårstjejer och de tittade om möjligt ännu intensivare på mig. Jag började fundera över varför. Turister finns det gott om på platån, men jag tror att lokalbefolkningen dels oftast ser dem i flock, dels så brukar de inte förirra sig in gående på platån. Jag var liksom fel person på fel plats.

Trögt att komma igång igen när magen innehöll en stor. mättande omelett. Jag tog en liten paus vid en plats där det ligger två kyrkor bredvid varandra. Det är liksom en hel anläggning. Något märklig. Jag hade vigt dagen åt fotograferande i svartvitt, men några färgfoton slank igenom som t ex det här när jag lämnade kyrkorna.

 

När jag svängde in på sista vägsträckan körde en man i van förbi, backade tillbaka, undrade var jag var på väg och erbjöd skjuts. Jag brukar tacka så mycket och förklara att jag gärna går, men jag tänkte att varför inte? Så 1,5 km på slutet åkte jag bil och fick mig ett väldigt trevlig samtal, bl a pratade vi om hur vackert det var på platån i slutet av 80-talet med alla vindmöllorna som sedan försvann. Mannen förklarade att vindmöllorna höll inte måttet, man förlorade för mycket gröda genom att vinden var nyckfull. Därför blev det el-pumpar istället, stabilare och jämnare.
Han släppte av mig vid bilen, erbjöd mig jobb på hans fält men jag förklarade att jag varit igång sedan strax före 9 (kl var nu drygt 14). Så körde han iväg, men kom backande tillbaka.
”Öppna sidodörren på min bil!”, sa han. Och när jag gjort det så var jag tvungen att plocka till mig honungsmelon, tomater och gurka!

Det var en trött men väldigt nöjd vandrare som satte sig i bilen. Lite seg i kroppen, klar i skallen och full i själen. En så’n underbar dag! Livet har återvänt!

På väg ner stannade jag hos mannen i skjulet (det sista innan man kommer upp till platån från Neapoli/Agios Nikolaos). Där fick jag veta att jag numera räknas som lokalbefolkning eftersom jag varit här under så lång period och nu t o m bott där sedan mer än 5 år! Och vi avhandlade vindmöllorna, hur trevliga folk är i Ierapetra och lite annat. Jag köpte en underbar honung av honom och en av den absolut godaste raki jag smakat! Den är med honung och hans egenkomponerade femkryddsblandning. Det var nog tur att jag hade lite kort med pengar…..

Då sov jag väl som ett barn natten som gick? Icke sa Nicke! Pigg som en mört, frisk som en nötkärna, glad som en speleman – vem kan somna då?

Premiär 2: Fotografi

Jag har i sommar varit på några fotoutställningar och delar med mig av dem i en serie om sex blogginlägg med start på måndag. Det handlar inte så mycket om teknik utan om val av motiv, ha fantasi, våga leka på olika sätt. Jag tar dig med på fyra utställningar, så blir det en överraskning och till sist summering med tips och tankar.

Hoppas du vill följa med, tycka det är intressant och vackert samt få inspiration!

PS. Foton från gårdagen finns på min flickr-sida!

Stadspromenad i Ierapetra och vandringar på sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni, stadspromenad året om.
Kontakta mig för frågor och bokning. Ange vid bokning att du läser bloggen för 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

8 thoughts on “Två premiärer

  1. Thalassa

    Nog verkar det, trots tio passiva veckor, som om du är stark som en oxe! Bra grundkondition förstås – imponerande tycker jag!
    På Lasithi har jag varit två gånger och ena gången kombinerat med nedgång i Zeusgrottan. Båda besöken på våren och på 80-talet. En underbar växtlighet och MASSOR av urgulliga lamm är det dominerande minnet.

    Gillad av 1 person

    Svara
  2. stadsmadam

    Lasithiplatån är så vacker, men byarna runt den sorgligt avfolkade (samma situation som i vissa svenska byar) – det är mitt intryck från besöket i juni. Även jag var i Zeusgrottan som är imponerande och spännande att gå ner i.
    Jag förstår att du tycker det är skönt att vara igång igen 👍!

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      De två största byarna har folk året om, många av de övriga bor där uppe under turistsäsongen. I vintras hade de en stor stöldvåg där uppe, det sprider sig väl att husen står tomma… Byar över lag i Grekland töms – samma utveckling som vi såg i Sverige på 60-, 70- och 80-talet. Jag är själv en av dem som ”flyttade från byn”.
      Det är så gott att komma ut igen!

      Gillad av 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s