Så är jag hemma i Ierapetra igen efter bra dagar i Skåne med modern, systern, vänner och vårdpersonal. Ja, jag har alltså inte varit intagen nå’nstans utan varit på diverse tester och undersökningar. Gott julbord har jag njutit av samt mat som inte finns här (creme fraiche, korv med mos, ishavsräkor…och en massa annat) och givetvis favoritvinet och andra goda viner. Lägg inte ner Systembolaget, denna fantastiska specialbutik.
Denna gången delade jag foton på facebook nästan varje dag på uppmaning av några grekiska vänner som är lite nyfikna på Sverige och var jag kommer ifrån. Höstgråa Skåne är i och för sig inte så tilltalande, men några foton blev det.

Jag har alltså både flugit och kört bil så jag antar att jag nu borde ha förfärligt dåligt samvete. På sociala media är klimatmedvetenheten hög, men som så ofta verkar alla fokusera på en sak i taget utan helhetsperspektiv. För en tid sedan var det kor, se’n blev det plast och nu är det flyget. Eller rättare sagt den del av flygandet som är ”nöjesflyg”. Inget ord om andra resenärer, lastflyg eller militärflyg. Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om högröstade ”miljönissar” någonsin vistas i den där naturen som de så hett vurmar för. Hur som helst, jag gör vad jag kan i min lilla tillvaro och har inget dåligt samvete.

När jag är i farten händer det ofta en del oönskade saker. Det började med att jag skulle hämta hyrbil, fick numret på p-fickan och gick dit. Där stod ett stort muskedunder och som tur var visade det sig att de gett mig fel nummer. Ut till rätt bil som såg helt ok ut (jämfört med muskedundret) tills jag kört en kort bit. Oj, vilken stor bil! Och fler knappar, lampor och indikatorer än i en cockpit på ett plan! Jag skulle ju bara transportera mig, inte sköta trafikbevakningen i södra Sverige. Lyckades slå ifrån det mesta, men det måste göras vid varje start. Irriterande, men inte fullt så irriterande som det förvirrade fruntimret som i tid och otid pratade. Hon varnade mig bl a för långsam trafik, vägarbete längre fram, djur på vägen och inte en enda gång hade hon rätt. Någon av mina vänner sa ”Det är väl inte så konstigt att hon har fel – det är ju en dansk hyrbil!”. Jag hittade inte hur jag skulle få tyst på henne så det fick bli ett audiellt ”Håll klaffen” varje gång hon upplät sin stämma.

För övrigt förstår jag inte de som tycker det är obehagligt att köra på Kreta eftersom jag tycker det är obehagligt att köra i Sverige. Och det blir värre för varje besök. Medelhastigheten (eller vad man ska kalla det) är väldigt hög och JAG ska fram NU. Gud nåde dig om du ligger i 98 där högsta tillåtna hastighet är 100. Det verkar nu vara vanligare med stora biltanks än vanliga, normala bilar. Kanske de där stora maskinerna invaggar folk i nå’n sorts trygghet? Inte vet jag, men nervös blir jag och det ska mycket till för att få mig att bli det.

En annan sak med trafik: hur vågar folk gå och cykla med näsan i mobilen? T o m i värsta morgonrusning? Det ser jag aldrig här nere. Jag tycker greker använder mobilen mycket, men det är inget mot Sverige. Kanske därför några skandinaver jag träffat i år kommenterat det låga mobilanvändandet här.

Ja, vad tokigt har mer hänt? Jo, jag skulle på en av mina favoritjulmarknader! Skåne är fullt av julmarknader – stora och små, i slott och byskolor – så man behöver inte åka någon annanstans. Jag hade tittat på samlingssidan på nätet över skånska julmarknader och i söndags satte jag kurs och fart (manuellt…) till Högestad gods. Väldigt lugnt. Väldigt tomt. Väldigt stilla. Det hade varit bättre om jag varit där en helg tidigare. Eller att datum varit rätt på nätet.

Tidigare på söndagen skulle jag sätta på mina glasögon, men höll bara en skalm i handen. Jodå, den hade lossnat. Med lite superlim lyckades vi få ihop en högst tillfällig lagning som gav upp dagen efter. Om du ser ett nytt glasögonmode med bara en skalm så vet du vem som startade den trenden. Och så gick jag omkring tills jag kom hem i onsdags natt. Spännande? Ja, så tillvida att jag till slut var blek av syrebrist eftersom jag var rädd att andra skalmen också skulle ramla av.

Säkerhetskontroll är lite halvtråkigt när man glider igenom och precis tvärtom när man blir utvald som ”stickprov” vilket jag blev på Kastrup. Först datorn, sedan hade det blivit utslag på min ryggsäck. Jag förstod ingenting. Den trevliga kvinnan öppnade ryggsäcken och blev förvånad över mitt halva apotek, men jag förklarade varför. Men vad hade gett utslag? Hon såg lite trött ut inför tanken att behöva öppna varenda låda och burk när det slog mig: nässpray! Sex månaders specialspray ger utslag, men eftersom allt var obrutet och försett med ordinationslappar så släpptes jag igenom. Denna gången. Får tänka på det nästa gång.

Ute vid gate blev det kaos. Aegean har äntligen börjat strama upp, dvs följa, reglerna om handbagage. Det var en del som fick packa om och lämna in sina väskor, men inte förrän de tjafsat en stund. Så skulle vi gå ombord och då hade markpersonalen fått nog. Som vanligt förstod inte folk instruktioner typ ”rad 20 till 30” utan skulle gå ombord nu omedelbart som om planet skulle lyfta utan dem. De motades helt enkelt bakåt av personalen!
Inne i planet tog det sin lilla tid innan allt var stuvat och vi missade vår slottid med drygt 30 minuter. Vad är det som gör att folk har så svårt att skiljas från sina tillgångar några timmar? Eller vänta vid ett bagageband 15-20 minuter? Nu fick vi ju väntetid i början av flighten istället för på slutet! Och det uppskattades inte av oss som hade anslutningsflyg, men vad gör det?!
Givetvis blev det för kort tid mellan flygen i Aten så jag fick ingen väska i Iraklio, men den kom dagen efter. Inget större problem om man bara följer regeln ”packa i handbagaget det du inte kan klara dig utan”.

Panda och jag blev överlyckliga över att ses igen! Tyckte att han verkade piggare och mer framåt än vanligt. Han må vara enkel och elementär, men det räcker bra för mig. Hela vägen ner blåste det mycket vilket inte var skönt att köra i, men mitt i natten är det nästan ingen trafik. Till min glädje såg jag att vägarna var blöta ända från flygplatsen till Ierapetra och det fanns t o m riktiga små sjöar här och där. Underbart! Och snö har kommit på alla bergsmassiven utom Thripti-bergen vilket också är underbart. Det får gärna fortsätta så här december-januari-februari för den här ön behöver mycket vatten. Och då menar jag MYCKET. Jag kan stå ut med att bara ha någon enstaka vandrarkund och vandringsdag under de tre månaderna i utbyte mot vatten, vatten, vatten.

Steg in i ett kylskåp och tänkte på alla som säger att ”jag önskar att jag var på Kreta nu!”. Nej, det gör ni inte alls för det är inte sommar. Min utfrysta lägenhet börjar bli någorlunda uppvärmd nu idag (sen fredag eftermiddag). Nu gäller det att köra värme hela tiden för oisolerade hus blir fort nerkylda.
Jag avundas de varma, sköna husen i Sverige, men de har en baksida och den heter torr luft. Två dagar i Sverige och mina läppar går sönder, huden kliar, håret blir platt och livlöst. Då uppskattar jag plötsligen vår högre luftfuktighet här nere. Jag vet inte om det är den torra inomhusluften eller kylan som gör att jag känner av mina skraltiga knän som jag ytterst sällan känner av här.

Igår fanns ingen frukost i huset så jag gick till stamstället. Där behövde jag inte betala för det var Nikolaos’ namnsdag (en del helgon är större än andra)! Sedan var det tillbaka till verkligheten och vardagen: dags för lektion i grekiska……

Ha en skön och fridfull 2:a advent! Jag ska på utflykt – berättar mer på måndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!