Det är ju viktigt i den digitala världen att redovisa position så här sitter jag på Atens flygplats på väg norrut. Där väntar dagar med familj och vänner, julmat och julmarknader, läkarbesök och annat ”passa på”. Jag tycker om att resa, men flygplatser är förbaskat tråkiga. Människor är alltid intressanta och roliga att betrakta, stämningen är full av löften och ständig rörelse, men i övrigt hade jag gärna bara passerat igenom snabbt och enkelt.

Hur som helst, det blir 10 dagar i Sverige och när jag är på resande fot får den digitala världen stå tillbaka. Det blir nog inget bloggande, facebookande el likn. Förra inlägget, Några grekiska vänner önskar att jag lägger ut lite foto på facebook under resans gång, men vi får se hur det blir med det. För dem är Skandinavien något exotiskt där uppe i norr. De förväntar sig kanske snömassor, älgar och röda stugor precis som svenskar förväntar sig att hela Grekland ska vara blåvitt med åsnor och dansande greker som ropar Opa! Vi har alla våra föreställningar och förutfattade meningar. Frågan är hur mycket de styr vad vi ser och upplever. Vad faller vid sidan om? Hur präglar det våra förväntningar? Vad blir vi besvikna över – det vi ser eller att inte få se det vi ville se?

I onsdags var vi fyra stycken som vandrade min ”Korsa Kreta”. Jag har tidigare nämnt att vi är ett gäng utlänningar som ses då och då på marknadsdagen och ibland över en söndagslunch. Tre i gänget skulle vandra, vi fick skjuta upp första datumet pga hård vind och när det var dags hade en sträckt en lårmuskel. Så vi blev fyra vandrare – tre tvåbenta och en fyrbent.

Det började allt annat än lovande. När jag steg upp vid 7-tiden och tittade ut så låg bergen både i öst och väst samt Ierapetra under ett svart molnlock. Tittade på meteo.gr och prognosen var uppklarnande under dagen. Bra! Vi hade väl vandrat en kvart ungefär när det började droppa uppifrån. Inte bra, men samtidigt fanns blå öppningar här och där. Vi hann knappt börja fundera över om vi skulle vända eller inte så slutade droppandet. Det såg lovande ut så vi fortsatte genom olivlundarna.

Min ”Korsa Kreta” går på småvägar och det finns flera alternativ. Mina vandrare hade önskat det mest plana alternativet. Oavsett vilket alternativ man väljer så passerar vi några byar. I Episkopi, ungefär halvvägs, var det dags för en fika. Då fick vi leta upp ett bord som inte stod direkt i solen! Vädret var verkligen på vår sida.

På väg till nästa by passerade vi en hund som sökt sig undan och gömt sig. Först trodde vi att den var skadad eller sjuk, men kom fram till att hon skulle föda. Vi kunde inte hjälpa till utan hade troligen bara stört och kanske skapat problem så vi fortsatte. Vår fyrbenta vandrare var framme och tittade och nosade i luften, men gick därifrån hon också.
En bit bort pratade vi en stund med en väldigt fin häst och tog fram de godsaker vi hade. Han blev väldigt nöjd. Förutom de här djuren så var det fullt med fjärilar, gräshoppor, trollsländor. Och när solen kom fram började fåglarna kvittra. Jag tänkte, som så ofta, vilken ynnest det är att kunna vandra på en plats som inte bara är andlöst vacker utan också har ett perfekt vandringsväder även under vinterhalvåret. Shorts, kortärmad t-shirt och levande natur – vad kan man mer begära i november?

Väl framme på nordkusten vid Egeiska havet var det dags för välförtjänt lunch efter 5 timmars vandrande. Först halvdog vi av tavernans ostbullar och se’n var vi inte kontaktbara då räkor med vitlök och chili förpassade oss till njutningens rike. Det finns ett talesätt som säger att ”Hungern är bästa kryddan”, men även fysisk aktivitet och frisk luft fungerar alldeles utmärkt som extrakrydda!

Dags att ta taxi tillbaka till Ierapetra, men skulle de acceptera den fyrbente vännen? Jag ringde och förklarade och fick precis det svar jag förväntade mig: ”Var ska vi sätta hunden?”. Alltså inte ett bestämt nej utan bolla över till mig att lösa mitt problem. Jag förklarade hur jag tänkt och det accepterades. Hunden fick sitta på golvet framme hos mig. Hon var så tyst och lugn att taxichauffören blev förtjust och tittade mer på henne än på vägen. Hm….något oroande. Vi kom lyckligt fram till Ierapetra.

En härlig dag och extra roligt att vandrarna över lunchen började fundera över nästa vandring! Kanske i december, kanske i mars. Härligt när människor blir bitna av vandringsbacillen!

Nu dags att gå ombord! Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!