Jippi! Igång igen!

20 svar

Inget vandringsuppehåll på två år, juli-augusti ifjol var jag i Sverige och vandrade där. Nu vandringsuppehåll i två månader och vandringsvecka börjar på fredag. Alltså måste vandringsledaren sparkas igång! Kan ju inte ge kunderna kartor, säga jag orkar inte riktigt så ni får klara er själva. Lycka till och ha en bra dag!

I torsdags morse var det dags att trycka ner sandalfötterna i vandringskängor. Jag kunde riktigt höra protesterna: nej, nej, vill inte, vill inte.
Men ingen diskussion, ryggsäcken på ryggen och iväg kl 06:30 för att få så svalt som möjligt. Dagens mål: bara få igång kroppen genom att välja en så plan vandring som möjligt.

På väg ut ur sta’n hörde jag ett väldigt fågelkvitter. Det är dags för årets flyttkonferens då svalor intar alla lediga sittytor för att vila inför nästa etapp. Intensivt ljud, trevligt men samtidigt lite skrämmande. De har väl inte sett filmen ”Fåglarna”?

Jag kom helskinnad ut i olivlundarna och in i första byn och dess sega backe. Mentalt har jag varit ute på vandringar under uppehållet, nu vaknade kroppen: vänta lite, vad handlar det här om? Jag som trodde att vi lagt av med det här harvandet!! Börjar det om? Igen??

Frukost på en mur, solen kom fram över bergen vid 8-tiden, skönt med fikapaus i morgonyr by på halva sträckan. Började kunna njuta lite på andra halvan genom att benen fått igång autopiloten så jag såg mig omkring. Det är så torrt, så torrt och dammigt. Två regnskurar skulle sitta gott!

Framme vid målet efter 4,5 timmar, långt till bussen kom så det blev taxi. Och en liten föreläsning om fördelen med svensk krona framför att vara med i euro-maffian. Plus några andra taxichaufförsfilosofier. Och en komplimang: du är en stark kvinna!

Söndags var det dags för nästa vandring med mer kuperad terräng. En bit att köra upp till Neapoli så jag började vandra vid halv åtta. Men varför vandrade jag en söndag, då brukar jag ju ta det lugnt och äta söndagsfrukost länge, länge? Jo, men den här vandringen slår mina vanliga söndagar. Uppe vid klostret gudstjänst med öppen dörr så rökelse trängde ut uppblandad med de mässande nunnerösterna och präströsten. Där tog jag fram min frukost. Utsikten över den gröna slätten omgiven av berg och stämningen här blir alltid en magisk kombination. Jag satt kvar ett tag, oförmögen att bryta sönder lugnet och friden. Betraktade den svaga månen på den blå himlen, njöt av en smekande vind och lät tankarna kretsa fritt. Och emellanåt inte alls. Funderade över att det är kanske det där lugnet som gör att en del människor går i kyrkan. De får en stund för sig själva. Med sig själva.

När jag kom in i byn Vrisses möttes jag av klockringning och röster från bykyrkan. Och när jag lämnade byn trängde en röst från en kyrka nere i dalen upp till mig. Och allt detta i det vackraste landskap med omväxlande natur och underbara vyer. Vad kan man mer begära?

Sjölök är en stolt och vacker blomma, men tyvärr inte alls bra när den dyker upp. Den är extremt anpassad till att klara sig där nästan inget annat kan växa pga torka. Några enstaka plantor kan väl vara ok, men jag passerade också en inhägnad som hade gott om sjölök och inga andra växter. Tjusigt, men inte bra.

 

 

 

 

Kom ner i dalen och vandrade mellan olivlundar. Klockan närmade sig elva och jag började känna av värmen. Plötsligen kände jag att jag inte var ensam, att något fladdrade i ögonvrån. Jag hade fått sällskap av en trollslända! Det vackra, blå djuret flög så enkelt och lekande lätt med sina skira vingar. Egentligen en otrolig konstruktion om man jämför vingarna och kroppen. Efter några meter sa den tack och adjö och svängde in i en olivlund.

I backen upp till Neapoli var benen tunga. Den backen är inte nådig, men hittills har jag alltid kommit upp. Tog en sväng in om café Oasis för att dricka en soumada, traktens specialitet. Trots att den där mandeldrycken inte smakar mycket så är den alltid lika god efter fem timmars vandring.

Konstaterade när jag var hemma igen och släppte ut mina fötter (nej, de hade inte varit i kängorna sedan i torsdags!) att nu är vandringssäsongen igång! Jag ser fram emot alla vandringar, både ensam och tillsammans med vandringskunder. Ser fram emot avkoppling, allt vackert jag ska få uppleva och se, soluppgångar i min morgonyoughurt, herdar som hälsar med stort leende, de underbara vyerna där tanken färdas långt bortom bergen synliga för ögat och ut över havet för att snubbla över horisonten. Nu börjar det goda livet igen!

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

20 tankar på “Jippi! Igång igen!”

    1. iamittilivet Inläggets författare

      Fotona är från Neapolis-vandringen. Utiskten är från byn Vrisses mot Neapoli och när jag går mot bergen har jag Vrisses bakom mig och nästan pekar alltså i riktning mot Lasithi-platån och Dikti. Fast så långt gick jag inte….
      Det är verkligen det goda livet!!

      Gilla

      Svara ↓
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Oj, det skiftar. Vandringskunder kommer ojämnt fördelat, i en vandringsvecka vandrar jag 4 dagar. Generellt så försöker jag komma ut på egna vandringar 1 g/vecka.

      Gilla

      Svara ↓
  5. Jan-Erik

    Förklaring önskas: Varför är du missunnsam mot sjölökarna? Kloka, förnuftiga växter, som under tusentals år försett sig med så djupa rötter, att de kan överleva år efter år även vid brist på regn. Det har inte alla växter gjort!
    Kretensarna måste slita hårt, för att gräva upp lökarna. Du har väl smakat dem? Gott rakitilltugg men finns inte så ofta!
    Kram / Jannis

    Gillad av 1 person

    Svara ↓
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Jag är inte missunnsam mot sjölökarna och tycker att det är en vacker blomma, men jag har sett på 8 år hur de breder ut sig och blir vanligare vilket är ett tecken på att det blir torrare och torrare ute i markerna och det är inget bra tecken.
      Jag förstår inte varför man måste slita hårt för att gräva upp dem om det är själva löken man är ute efter med tanke på att toppen på löken oftast är synlig.
      Nej, jag har inte smakat sjölök. Till min raki vill jag ha oliver och kronärtskocka dränkt i citronsaft – det är grejer, det!
      Kram

      Gilla

      Svara ↓
      1. Jan-Erik

        Ibland sitter löken på flera dm djup och då är det slitsamt i den oftast torra hårda jorden.
        Nästa år blir det blötare och då får lökarna konkurrera med andra växter tror optimisten
        / Jannis

        Gillad av 1 person

        Svara ↓
        1. iamittilivet Inläggets författare

          Under de 8 år jag vandrat här nere har jag noterat att sjölöken dyker upp oftare och i större bestånd. Någon berättade för då för mig att det är inget bra tecken utan det betyder att marken torkat ut. Så det behövs nog några blöta år om den här ön inte ska fortsätta att långsamt torka ut.

          Gilla

          Svara ↓
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Mina föräldrar tog oss barn ut i naturen som avkoppling genom att gå kortare turer, promenader, bara njuta av lugn och tystnad o likn. Jag har sedan alltid varit nära naturen, men på olika sätt. Att vandra ger inte bara naturupplevelse utan också avkoppling och energi. Jag tyckte att vandring lät som en bra idé att kombinera natur med fysisk aktivitet och började vandra för cirka 8 år sedan. Och jag har inga planer på att sluta än! 😉

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar