I torsdagsmorse började min nolletripp. Tänk, när jag gav mig iväg var jag under 60 och när jag kom hem drygt 2 dagar senare var jag över 60. Ibland känns det som om tiden går fortare än man själv…

Målet var Iraklio (eller gamla stavningen Heraklion). För att slippa köra National road fram och tillbaka kombinerade jag med en utflykt. Och var skulle den gå om inte in på centrala Kreta som är så vackert!? Rutten jag lagt upp blev så här i slutändan:

Ida-massivet ställer till det så turen blev alltför lång. Eftersom jag hade två stopp planerade där jag ville ha gott om tid så fanns inte mycket tid till småstopp. Man lär så länge man lever, t ex att inte gapa över för mycket.

När jag körde igenom byn Asími var det marknad och jag tror att hela bygden var där. Jag stannade och gick en runda, marknaden hade ungefär samma utbud som hos oss. Den var uppdelad på mer än en gata så den var inte så kompakt som här i Ierapetra. Rolig känsla att så snart jag lämnar hemområdet så är jag turist. Många blickar, en del små kommentarer. Byn liknade så många andra byar som är uppslagna längs en stor väg. Charmigt på sitt sätt, närmare vardagsgrekland än vykortsgrekland.

Lite disigt, men det gör bara att jag blir mer uppmärksam på det jag har omkring mig eftersom ögat inte kan förlora sig i fjärran.

Så körde jag vid Ida-massivets fot, bl a genom byn Fourfouras. Det började bli dags för en matbit, men ingenstans något som såg lovande ut. Landskapet kring Fourfouras påminde om Brösarps backar eller något kulligt engelskt landskap. Och efter ett tag öppnade sig ett ännu märkligare landskap med gröna kullar och mängder av oleander som forsade ner längs sluttningarna. Jag döpte det snabbt till oleanderland för jag har aldrig sett så mycket oleander.
Den här ön är magisk! Ständigt blir man överraskad med nya och fantastiskt vackra landskap, vyer och natur. Ön bara ger och ger och ger! Men det gäller så klart att vara öppen och ta emot. Den som tycker att berg är bara berg eller att natur inte är nå’t speciellt göre sig icke besvär.

Det som tagit stryk i naturen efter den nederbördsfattiga vintern och våren är olika grässorter och marktäckande småbuskar. De är bruna eller närmar sig brunt, dvs de är en månad tidiga. Ginst färgar sluttningar gula, men inte så intensivt som vanligt. I övrigt är det fortfarande grönt, men om man tittar lite närmare ser man att en del träd och växter ser lite hängiga ut. Det är ingen riktig stuns i naturen, den kippar efter andan. Eller rättare sagt vatten.

Arkadi

Så kom jag till Arkadi och det område där jag skulle ha mina två stopp:

Arkadi-klostret besökte jag före jul – det finns att läsa i detta inlägget under rubriken ”Dag 3”. Nu mötte jag flera bussar och det var gott om folk uppe vid klostret. Det är värt att besöka, men försök komma dit så tidigt som möjligt för att slippa värsta rusningen. Och glöm inte att titta in där dörrar är öppna för det finns flera utställningar.
Nu ropade magen på lunch så jag stannade vid stora matstället vid Arkadi. Gör inte det! Toan var gudasänd, maten ingen höjdare. Dessutom var det tydligt att kvinnan som jobbade där önskade vara någon annanstans och rörde sig saktare än slow motion. Släpade benen efter sig så det kliade i mina fingrar – tänk att få skaka om människan! På en åker pressades halm och lastades halmbalar. Lustigt scenario – turister till höger, arbetare till vänster. Två olika tillvaro.

Eleutherna

Dags för första planerade stoppet: det nya arkeologiska muséet i Eleutherna. Det är en modern byggnad som smälter samman med det urgamla landskapet. Muséet är bara en del av byggnaden och inte så stort. Museum lär mig alltid någonting. Antingen så får jag se det jag känner till, dvs det blir bilder till texten. Eller så vet jag inte så mycket, men blir inspirerad att veta mer. Det senare gällde i detta fallet. Otroligt intressant stad som funnits före Kristus ända in i bysantinsk tid och med kopplingar till olika länder, antikens Grekland med mera. Här bröts det sten som finns i en mängd statyer över Grekland och gamla romerska riket! Känner du till statyn ”Nike från Samothrake”? Skulptören sägs vara okänd, en del menar att det är Pythokritos som levde på Rhodos, men hans far Timochares, som också var skulptör, kom från Eleutherna. Och det bara fortsatte dyka upp den ena intressanta saken efter den andra.
Jag besökte inte utgrävningen eftersom en del av den var stängd. Kände också att jag behöver lära mig mer innan nästa besök. För fler besök blir det!
Kan rekommenderas för den som är historiskt intresserad.

Tsikalario och Margarites

Strax före byn Margarites stannade jag vid krukmakarverkstaden Tsikalario. Här fanns väldigt bra information om allt från var leran hämtas till vad de olika slutprodukterna heter och används till. Väl värt ett stopp!
När jag ville läsa om Margarites, krukmakarbyn, innan jag gav mig iväg fick jag veta att det funnits fyra krukmakarcentra på Kreta: Kendri, Nohia, Thrapsano och Margarites. De två första slutade sin produktion i början av 60-talet och det rätade ut min förvåning över att Kendri nämndes. Det är en by strax utanför Ierapetra och jag har aldrig sett något krukmakeri eller hört talas om det, men som sagt – det är ett tag sedan det avslutades.

Margarites är en fin liten by, kändes välkomnande att alla kapelldörrar stod på glänt. Kanske för att det snart var pingst. Som i så många kända byar där det säljs ”typiska” produkter (t ex Kritsa med sina dukar och vävnader) så blir det lite business över det hela. Behållningen för mig var att titta in i olika ”work shops” där utbudet skilde sig från det man ser på många platser. I några satt krukmakare och jobbade, de hade olika alster och stilar. Det var roligt att se olika variationer. Och jag kom därifrån med bl a ett par örhänge i keramik!

Dagen går mot sitt slut – snart framme

Före jul ifjol körde jag från Rethymnon till Iraklio via Anogia så denna gången blev det gamla vägen mellan de två städerna. Den är inte så spektakulär med vyer och stup som via Anogia, men det känns mäktigt att köra mellan bergen. På slutet belönas man med en underbart fin vy mor Iraklio – en sällan använd kameravinkel!

I området kring Arkadi – Margarites finns mer att se och uppleva, bl a grottor, kyrkor, kloster. Jag ska dit igen, men då kör jag ingen biltur utan lägger tiden i området istället. Om du kommer västerifrån (Rethymnon-hållet) så kan du börja med ett besök i Arkadi-klostret. Om du kommer österifrån (Iraklio-hållet) så kör via Anogia. Vägen upp till Anogia är dramatisk och vacker, inte alls lika fin på andra hållet.

Iraklio

Så var jag framme och checkade in på hotell Athinaikon (bra läge, bra pris). Efter uppackning och dusch iväg till kvällens goda middag på Amalia’s kitchen (nära Lejonfontänen). Smaker av Mexico och Texas och gott vin – härligt! (de har också grekisk mat om man föredrar det)

Dags att krypa i säng och se fram emot den stora dagen som skulle inledas med sovmorgon och hotellfrukost! Det låter väl bra? Men hur blev det… Mer om Iraklio och dag 2 i nästa inlägg!

Foton finns på min flickr-sida!

Ha en bra kväll och fortsättning på veckan!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!