Jubileum, historia och minne

Jag tänker knyta an till mitt förra inlägg (som du hittar här) där jag bl a skrev att ”Jag får historiska vingslag i alla fall med tanke på traktens historia och platåns betydelse.”. Jag har nämnt den i tidigare blogginlägg när jag vandrat i området: Viannou-massakern.

Är du medveten om vad det är för jubileum i år? Jag var det inte förrän för några dagar sedan. Jag tittade på Britain’s got talent när gruppen D-Day Darlings Choir gjorde entré. De hyllar med tidstypiska sånger alla som deltog i 1:a och 2:a världskrigen. Här valde de en från 2:a världskriget:

Vi var ju inte riktigt med under de två omvälvande ”händelserna” som drabbade Europa under 1900-talet – de två världskrigen. I år är det 100 år sedan första världskriget slutade, närmare bestämt 11 november 1918. Vi delar inte deras minnen, men vi är en del av Europa. Och vi tycker så klart att det är viktigt att minnas för Europas historia är en stor del av vår historia och varför vi och vårt land är som de är.

Tillbaka till Kreta. Ön var en av de platser där tyskarna var väldigt grymma under andra världskriget. Det talas ofta om Slaget om Kreta i maj 1941. Det var dramatiska dagar då tyskarna trängde tillbaka de allierade som fick lämna ön. Men hur gick det se’n?

De allierade smög tillbaka till Kreta i omgångar och lierade sig med kretensarna som hade kunskap om landskapet och de allierade hade ammunition mm. Motståndet var hårt och smart vilket retade och irriterade tyskarna. På våren 1944 kidnappades en tysk general, Kreipe, som fördes bort från Kreta till Egypten plus några andra händelser som tillsammans förolämpade tyskarna och gjorde dem vansinniga!

Men det var inte Kreipe som skulle ha kidnappats utan en annan figur vid namn Friedrich-Wilhelm Müller. Han var dock bortrest vid kidnappningstillfället. Varför ville man kidnappa honom?

Friedrich-Wilhelm Müller var general i den tyska armén. Under 1:a världskriget var han infanterisoldat, stannade kvar i armén och steg i graderna. Han fick utmärkelser, bl a riddarkors, 1941 och 1942 som befälhavare för styrkor som stred österut. I augusti 1942 blev han befälhavare över en division i Grekland (och hade andra positioner). Nu startade han en karriär som en mycket brutal person ansvarig för flera grymheter mot den grekiska civilbefolkningen.
År 1943 ledde han de tyska styrkorna till seger över de italiensk-brittiska styrkorna på Tolvöarna (Dodekaneserna). Drygt 100 italienska befäl sköts ihjäl och las i en massgrav på Müllers order då de vägrade gå över till den forna allierade parten Tyskland.
Müller hade gjort sig känd som en brutal och grym person och skulle därför kidnappas, men han var som sagt inte på plats. Tyskarna hade redan gjort sig kända för att bränna ner hus, skjuta både civila och motståndsmän och andra attacker. Kidnappningen av Kreipe och anfall med brittiska amfibieplan som slog ut ammunitionsförråd mm (ingick i en plan som involverade att inta Sicilien, men det är en annan och mer omfattande historia) samt en attack på tyska soldater utförd av motståndsman Bantouvas och hans män höjde temperaturen ytterligare och i augusti 1944 beordrade Müller hämndaktioner som blev kända som massakerna i Vannou, Anogia, Damasta och Kedros. Müller levde upp till sitt smeknamn Slaktaren på Kreta.
År 1945 var Müller befälhavare i öst där han gav upp och överlämnade sig till Röda armén. Nu skulle han kunna försvinna i ett svart hål, men så blev det inte. Han ställdes inför rätta i Grekland, anklagades för diverse brott mot mänskligheten och dömdes till döden. Han sköts den 29 maj 1947 – samma datum som tyskarna invaderade Kreta 1941.

Viannou-massakern

Den 13 september kom cirka 2 000 tyska soldater till ett 20-tal byar (öster om Ano Viannou – väster om Ierapetra). De intygade att allt var lugnt, ingen fara. Några som flytt upp i bergen återvände hem. På morgonen den 14 inleddes aktionen som höll på i tre dagar. Byarna utsattes för en ”massutrotningskampanj” av alla män över 16 år, övriga skulle arresteras. Hus brändes (ibland med människor inlåsta), folk sköts, soldaterna plundrade och stal, förstörde gröda osv. Det verkar inte ha funnits någon brist på metoder som kunde användas. Barn, handikappade och gamla sköts också. Ingen fick återvända till sin by och döda fick inte begravas. Några av de som lyckades fly tog sig upp till Viannou-platån där de några dagar senare hanns upp och sköts.

Massakern sägs vara den största räknat i antal döda under axelmakternas ockupation av Grekland. När jag vandrar här funderar jag över hur det känns att leva i ett område där det finns ständiga påminnelser om det som hände. De människor jag möter – hur många i deras familjer, släkt och vänskapskrets fick sätta livet till? I det lugna, gröna, vackra landskapet är det svårt att föreställa sig skottlossning, brandrök, skrik och skräck.
Och hur blev det efteråt för de som höll i yxan? Hur lever man vidare med sådana minnesbilder?

Idag finns ett vackert minnesmonument utanför byn Amiras där det den 14 september varje år hålls en minnesceremoni. I varje by som drabbades finns minnesstenar över de som dog i massakern.

Ett annorlunda minnesmonument är fem husskelett. Grekiska staten hjälpte invånarna att bygga hus så de fick nya hem, men dessa fem blev aldrig färdigställda.

Till sist

Det är viktigt att minnas, viktigt att lära. Men ibland kan jag förlora tron på den fantastiska varelsen ”människan”. Det som händer i krig, grymheter, terror och annat elände borde aldrig upprepas, men istället för att lära och ändra på sig satsar vi stora pengar på ännu effektivare vapen, ännu mer tekniska finurligheter för att ta död på vår egen art. Visst är det sorgligt?

Det som förenar är viktigare än det som skiljer. Lösningar större än konflikter.

Ha en bra vecka!

Källor:
– wikipedia
http://krigochhistoria.blogspot.gr/2015/06/
http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/tysk-general-blir-bortford
https://www.cretanbeaches.com/en/history-of-crete/museums/historical-museums-and-collections/monument-and-museum-of-german-attrocities-in-viannos
– informationstavlor i området

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

6 tankar på “Jubileum, historia och minne

  1. ))

    SORG, fyra bokstäver som förmedlar smärta. Finns i alla människor och landskap. Mest i qwinnor ( enligt mig) bra du kan bryta nytt för självständighet.Kanske du har din ” vän” i viken bra. Du uttrycker dig inte under någon ” synonym ” går framåt. Historien i Europa tror jag ha koll på. Ibland bättre inte lyssna på ” kaffe” ”pojkarna” som svenska symöten. Träffar du qwinnorna i dina vandringar eller på ” taverna ”? Historieböcker skrivna av män osv även bibeln ( det mesta) min syn på qwinnorna i samhället? I Hellas är hon stark, och får eloge för det. Nu har jag lika kallt, varmt som Aten . Kropp är inte beredd, sakta sakta, blir bara bättre. Ia önskar dig bättre och bättre vandringar på Kreta. Handarbetar du? Målar du? Tecknar? Torkar blommor? ( gjorde min pappa) må gott

    Gilla

    Svara
      1. ))

        Tanken från mig, är att qwinnorna sällan eller aldrig blir omnämda.Och att ” sila ” lite vad som pratas på kaffe ☕ ställe. ” gubbarna ” sitter också i olika ” grupper ” i Grekland är ALLT politik. Även i Sverige, fast går ändå inte jämföra. Det som är intressant dina möte med alla i samhället. Må gott här är nästan 30+ trampa på. Jag glad mitt ben blir starkare.

        Gilla

        Svara
  2. Jan-Erik

    25 greker för varje dödad tysk, var kommendantens order! Det finns också färdigbyggda hus i området, som byborna vägrat bosätta sig i. Många kretensare har dock kunnat förtränga öns förnedring. På 50-talet emigrerade ju många män till Tyskland (och Sverige) och fick en annan syn på det tyska folket. Dessutom lever många inom turistindustrin på att vara vänliga mot sina gäster. Men fortfarande finns en stark misstänksamhet mot tyskar, som lätt blossar upp vid kriser. Många har trott vi varit tyskar här. När vi berättat att vi varit svenskar, har vi däremot mötts med respekt. Palme ligger bra till och är fortfarande väl känd! Så bra att du påminner oss!
    Kram / Jannis

    Gilla

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Bantouvas och hans män dödade 2 tyska soldater i attacken i Kato Symi så om det bara var de två man skulle hämnas skulle tyskarna dödat 50. Det blev ju inte riktigt så utan betydligt fler…
      Det finns kvar i mångas minnen. Jag träffade en servitör 1987 som hatade att servera tyskar, men inte hade något val: ”de har ju pengar”. Och för 1-2 år sedan sa en grek (som är yngre än jag) apropå tyskar att ”jag kan tycka om individer, men frågar du mig om jag tycker om tyskar är svaret nej”.
      I turistindustrin håller de ofta masken för både det ena och det andra…
      Många äldre minns svenska röda korsets hjälp under 2:a världskriget.
      Viktigt att minnas, men man får akta sig för att fastna och att vara långsint. Ibland tycker jag att grekerna är det och det faller bara en skugga över dem själva!
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar