Farliga piller
Det är numera så farligt att leva, att ingen människa kommer levande ifrån det.
Allt man äter har under de senaste åren utdömts som fettbildande, cancerframkallande eller infarktorsakande. Det är väl därför man ser ut som man gör och ryggar tillbaka när man möter sig själv i spegeln på morgnarna. Egentligen skulle man inte gå tll jobbet, man skulle hoppa på örona i sopnedkastet och dra igen luckan om sig.
Nu har tidningen Expressen gripit in igen och förklarat våra vanligaste huvudvärkstabletter som dödsbringande. Magnecyl, albyl, bamyl och diverse annat på yl är livsfarligt att äta.
Magblödningar, lovar Expressen.
Om Expressen vore krog skulle den inte få många getingar i Expressen.
Gamla mormor rös vid rubriken, kvalificerad magnecylsnaskare som hon varit sedan hedenhös. Mig själv berör nyheten inte alls, jag får i alla fall aldrig fram tabletterna ur de där krångliga förpackningarna.
Men på den gamla goda tiden konsumerade man en och annan tablett, ty då salufördes de muntert skramlande i små bleckburkar. Kan de månne verka retroaktivt, så att 40-talets albyl slår till idag? Får väl titta i Expressen i morgon. Har de väl börjat skrämmas, så brukar de hålla på.
(del av kåseri från ”Gits Olssons bästa”, 1988)

Redan på Gits’ tid larmades det i media om olika faror. Sociala medier svämmar numera nästan över av larmrapporter och uppmaningar så inte mycket har förändrats. Jag har blivit en riktig fena på att bläddra förbi. Denna sommaren har jag varit så länge i Sverige att jag lagt märke till skyltar och plakat. De finns lite överallt. Det blir lite pekpinneaktigt, minst sagt.

På coop meddelas vid kassan att de vill minska användandet av plastkassar genom att jag inte ska köpa fler än jag behöver (varför skulle jag göra det?), jag ska återanvända dem och inte glömma att kasta dem i återvinning. Varför känner jag mig som en 9-åring istället för 59? Vill de följa med mig hem och kontrollera? Så kommer fler frågor: om de vill minska användning av plast borde de kanske sälja andra sorters plastpåsar och soppåsar, se upp med platsförpackningar osv, osv.

På min yoghurt står det att förpackningen är certifierad enligt en kod som jag, som oansvarig medborgare, inte orkar ta reda på vad den står för. Det är så många märkningar och förkortningar på varor att jag blir alldeles uppgiven. Finns det verkligen folk som är beredda att lägga ner tid och ork på att ta reda på vad allt står för och innebär? På förpackningen står också att jag genom att välja den förpackningen ”medverkar till ett ansvarsfullt skogdbruk”. Jag valde inte förpackningen, jag valde den yoghurten. Och vad tusan betyder ”ansvarsfullt skogsbruk”?

Det är lika svepande som artiklar och liknande med ”undersökning har visat”, ”nya rön” men det framgår inte vilken undersökning, hur och av vem. Visst kan man klaga på och vara kritisk mot läkemedelssektorn, men varför inte lite av samma kritiska sinnelag när det kommer till hälso- och miljösektorerna? Jag undrar hur mycket pengar hälsosektorn omsätter per år på trender, påståenden och rädsla.

Minns kampanjen ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6-8 brödskivor om dagen”? Det var Brödinstitutet som stod bakom den, alltså helt kommersiellt. Grunden var en undersökning som visat att svenskarna åt för lite fibrer. Klart att bagarnas och konditorernas (heter det så i plural?) branschorganisation hakade på. Men oj, så mycket skäll Socialstyrelsen fick!

Minns kokosolja som var trendigt för några månader sedan? ”Undersökningar” visade att det skulle vi trycka i oss i parti och minut tills det för någon månad sedan kom ”en rapport” om att det var minsann inte alls bra. Ungefär som chipslarmet för några år sedan som visade sig vara både överdrivet och i vissa delar felaktigt. Och den färskaste innegrejen är väl socker om jag förstått det rätt. Alltså att man inte ska äta socker. Jag har i sommar fått både blickar och kommentarer om att jag har en sockerbit i kaffet.

Och det för mig in på att varför måste vi frälsa varandra? Det liknar en missionsrörelse. Jag försöker inte trycka på andra att agera eller äta som jag gör – kan jag då inte få slippa pekpinnar? Och jag äter lite av varje och tack så mycket, jag mår bra.

Har vi kanske för få eller för små problem? Känner efter för mycket? Vi får se upp så att vi inte skapar problem i onödan. Jag håller mig till uttrycket ”Lagom är bäst”. Inte fel att vara medveten, men vi svenskar kan inte ensamma rädda hela världen. Dra ner lite på pekpinnarna, glöm inte att leva.

Imorgon börjar sista veckan i Sverige. Nästa söndag är jag på väg hem. Ha en bra vecka – det ska jag ha!

Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!