Först en rolig sak: jag har blivit intervjuad! HÄR hittar du intervjun på en ny hemsida som heter Hus i Grekland som drivs av Elwira och Elias. De har också en hemsida som heter Guide till Peloponnesos.
Vi har fått några dagars sista (?) hälsning från vintern. Efter en solig helg och måndag vaknade vi i tisdags till regn och blåst. Jag packade och förberedde i måndags kväll för vandring, men har inte kommit iväg än. Imorse var det regn igen och mer vind. Det har inte regnat hela dagarna, men det är mulet och mörka skyar, solen tittar fram då och då. Regnskurar är i och för sig inget större problem, men vinden är lite för kraftig. Jag hoppas komma iväg imorgon för det rycker i vandringsnerven. Annars får jag väl påskstäda, det är ju också en aktivitet. Dock är det högst tveksamt hur trevlig eller inspirerande den kan klassas…
Det märks på folklivet att vädret slagit om. Vinterjackorna har åkt på igen, folk skyndar fram i gränderna i gamla sta’n, de som lockades ut ur sina hus av solen har krupit tillbaka igen. Två hus från mig bor en äldre farbror i ett litet, litet hus. Det består av ett rum, en ytterdörr som går direkt in i rummet och ett fönster. Toalett utanför i ett separat litet kyffe. Han satt utanför i helgen på en stol och halvsov i solen. Nu är han tillbaka i halvmörkret.
Det är lite underligt att så många greker, mest äldre, bor så dystert. Det är litet, omodernt och mörkt. Så’na små hus som många turister tycker är charmiga, men jag vette tusan. Jag tycker mest att de verkar deprimerande, i alla fall under vinterhalvåret.
Jag gick ner till fiskehamnen och satte mig en stund för att skriva. Fick ge upp efter ett tag, det var för kallt att sitta stilla. Lugnt i fiskehamnen, bara en liten båt tuffade ut. Inga nätlagande farbröder.
Den stora och sorgliga, tycker jag, nyheten idag är att Storbritannien nu lämnat sin utträdesanmälan, dvs de utlöser artikel 50. Ett datum att lägga på minnet, kan bli historiskt som början på EU:s sönderfall eller dagen då Storbritannien isolerade sig från Europa eller startskottet för Storbritanniens splittring. Hur det kommer att gå vet vi så klart inte, men det känns i alla fall inte bra. Skottland har röstat för ny röstomgång om självständighet. Och Nordirland är oroliga för hur gränsen mot Irland kommer att fungera – ska den stängas?
Men hur ser tidsaxeln på två år ut, vad kommer att hända? Det är också oklart eftersom det är första gången någon utlöser artikel 50 och fru May var inte direkt vänlig och samarbetsvillig i sitt tal tidigare i år. theguardian.com har en bra översikt.
Det kan vara värdefullt att idag friska upp minnet om vad som är grundtanken med EU oavsett vad man må tycka om vissa delar. Vid EU:s 60-årsfirande den 5 mars påminde Esteban González Pons oss om vad EU är:
“Europe is not a market, it is the will to live together. Leaving Europe is not leaving a market, it is leaving shared dreams. We can have a common market, but if we do not have common dreams, we have nothing. Europe is the peace that came after the disaster of war. Europe is the pardon between French and Germans. Europe is the return to freedom of Greece, Spain and Portugal. Europe is the fall of the Berlin Wall. Europe is the end of communism. Europe is the welfare state, it is democracy.”
Hoppas nästa blogginlägg är en vandringsbeskrivning! Jag laddar nu om. Igen.
Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!
ia mitt i livet 
Idag är det råkallt här igen, grått och blött. Städade (äntligen) för att slippa se dammet när solen kommer tillbaka 😉
Eller för att inte skämmas om det kommer nån på besök, alternativt för att kunna andas lättare…
Nu är jag svettig, så jag får nog städa mig själv också, slit och släp!
GillaGillad av 1 person
Blev ingen vandring idag heller så jag åkte på lite städning inför påskstädningen i nästa vecka. Damm ser inte jag eller bryr mig inte om. En del stör sig på smutsiga fönster – jag tittar nå’n annanstans eller ut genom fönstret. Jag tycker inte om städa därför att jag gillar att bli klar med saker och städa är en så’n sak som aldrig tar slut. Tröstlöst!
Städa sig själv efter städning är skönt! Annars känner man sig så dammig….
🙂
GillaGillad av 1 person
Usch ja. Storbritanniens sönderfall är det iallafall. Fler ”food banks”, mer utförsäljning av statliga basmyndigheter och sämre miljö. Idag är jag glad att jag är svensk och att jag valt att vara kvar här just nu och inte flyttat tillbaka över Nordsjön. Nu funderar jag på om Kreta med mamma inte vore roligare än England snart. Hon vandrar visserligen inte med sina knän men Knossos är ett måste.
GillaGillad av 1 person
Ja, inget kul alls. Tycker detta känns värre än clownen i väster, kanske för att det är närmare.
Välkomna till Kreta! Du vill kanske ut på en vandring medan hon njuter av strand eller bok på café? 😉 Är ni historiskt intresserade så finns här en del och kombinera gärna Knossos med Arkeologiska muséet så får ni helhetsbilden. Hör av dig om och när ni är på väg så ska jag ge så många tips jag kan!
GillaGilla
Ja för mig känns det värre dels för att det splittrat familjen, makens pension krymper och Europas miljö blir sämre osv. men det är också icke personliga saker som gör det värre. Jag vet att England ser inåt, mot imperiet, och att de alltid varit mer ointresserade/okunniga kring Europa än vi andra men förvånas över hur totalkorkade de blivit. Hur fort det går att komma med felaktigheter och skapa en enpartistat.
GillaGilla
Hej Ia! Jag läste intervjun, väldigt modigt av dig att lämna allt och ge dig av till Grekland. Jag har mitt föräldrahem, släkt i Grekland, kan de kulturella koderna osv. Men skulle aldrig klara av att leva i detta galna land. Jag kommer aldrig att förstå hur de tänker, de är så destruktiva.
GillaGillad av 1 person
Hej! Så roligt att du läste intervjun! När jag gav mig iväg kände jag mig inte modig utan mest rädd, men inspg efteråt att det fanns en hel del mod med i bilden. 😉
Finns positiva och negativa inslag överallt, även i Sverige. Det som drog mig till Kreta och Ierapetra var inte i första hand någon kärlek till greker eller landet utan en känsla för Kreta och att ”komma hem” (kände det med en gång redan vid första besöket i slutet av 80-talet). Jag vet att det för en del låter flummigt och känslosamt, men jag kan inte beskriva det bättre. Jag vandrar mycket och landskapet och naturen här nere tillsammans med Kretas historia är kanske den mix som tilltalade mig.
Visst kan grekerna göra mig tossig, men det finns många bra och härliga drag också. Och man kan inte bedöma landet och folket utifrån en svensks perspektiv. Vi har ju haft fred i 200 år medan det i Grekland hänt väldigt mycket som skakat om samhället.
Jag blev lite nyfiken: var i Grekland finns ditt föräldrahem och din släkt?
Ha det gott!
GillaGilla