Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!