Igår var det dags för vandring igen. En rekognoseringsdag med till största delen nya sträckor. Spännande! Bestämde att jag tar taxi hem så kan jag irra runt och testa så mycket jag vill och känner för. Bra med bussavgångar på morgonen, kl 07:10 bli perfekt. Tyckte jag. På busstationen fick jag veta att de avgångar som ligger på nätet och som visas på tv-skärmen på stationen inte stämmer. ”Det är fel från Iraklio”. Tidigast buss för mig var 08:30! Bra början på dagen. Hjärnan jobbade på högtryck, kanske skulle taxi vara ett alternativ. Då säger killen på stationen att ”jag kan ringa och höra om chauffören som kör skolbussen 07:30 kan svänga hit om och hämta dig”. Och det kunde han! Tjusigt!!

Hade skippat jacka idag och det var dumt upptäckte jag när jag hoppade av bussen mellan Ierapetra och Koutsounari. Jag hade helt glömt bort att min vandring skulle börja i ”blåshålet”. Så det blev motlut och motvind upp till kyrka som visade sig vara ett kloster. Väldigt intressant historia! Jag uppskattar verkligen de informationstavlor som kyrkan satte upp för drygt ett år sedan.

Vandring i nytt område blir annorlunda än invanda vandringar. Tankarna flyger inte fritt utan det ska läsas karta, göras bedömningar, hittas lösningar, provas alternativ, fattas beslut. Men det är också en sorts avkoppling, framför allt när det skiljer sig från det jag gör annars, dvs skriver på boken. Det var mycket brantare än jag kunde se på satellitkartorna så några alternativ fick strykas, men nya dök upp. En idé tog form som ska provas i mars-april, längre fram lämpar sig nog inte området för vandring eftersom det ligger i solen och i lä. Det blir helt enkelt för varmt.

Det var så brant att uppehållet på drygt 4 veckor kändes i kroppen. Då var det härligt med alla fina fikaställen där det blev en stunds vila. På andra fikan åkte en tröja av och jag skulle inte haft något emot att byta till shorts.

Natur är inte blommor och blader allena. I detta området var det ganska torrt och många klippor och stenar. Gott om låga, runda buskar. Ren underhållning att gå och titta efter olika figurer i klippformationerna. Landskapet påminde ganska mycket om det man ser i Vilda Västern-filmer. Jag väntade mig nästan att Manolito skulle komma runt en sväng med sitt stora leende och säga: ¡Hola bella mujer!

Under den senare delen av vandringen kom jag in i mer växtlighet. Å, så vackra sluttningarna är nu! Det är fler gröna nyanser än man kan föreställa sig blandat med brunrött, mörkrött, vinrött, gulgrönt… Jag stod stilla en bra stund och bara njöt av allt det vackra!

Lite aktivitet ute i några olivlundar. Det eldades kvistar och beskars olivträd. Säkra tecken på att olivskörden var klar. När jag närmade mig slutet kom jag på att jag saknade vattenporl. Kanske det är för tidigt, kanske det finns för lite snö uppe i bergen. Vattenfallet Milonas kunde jag höra en bit bort, men annars inget.

Taxichauffören var samma som jag en gång hamnat i väldiga politiska diskussioner med. Denna gången avhandlade vi vädret (”It’s really crazy!”) och att han skulle iväg och jobba ett par månader utomlands. Det går nämligen inte att livnära sig på taxi under vintermånaderna. Vi var överens om att den fria och enkla rörligheten är en bra sak med EU. Han hade hittat tillfälliga jobb i Tyskland och Sverige, men Sverige krävde ”extra documents” (!). Till slut hade valet fallit på Österrike.

6 timmar ute i naturen – underbar dag! En skön dusch, en stunds vila i soffan (kroppen väldigt tacksam) och sedan smaskig middag med gott vin på lokal på kvällen. Vad kan man mer begära?

Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!