På väg till bussen upptäckte jag att den sorgliga tiden är över. Varje höst i september – oktober tänker jag att vad är det för fel, alla tamarisker håller ju på att dö! De ser ut att vissna allihop. Så kommer jag på att det är ju nu de blommar och ”fröar”. De har mörkbeiga oansenliga fröer som sitter samlade längst ut på grenarna. De växer vid kuster och ibland på stranden pga att de är bra på att klara av salt luft. Man kan tro att de är barrträd, men de är faktiskt lövträd.

Jag var alltså på väg till bussen för det var vandring! Nu startar jag inte så tidigt på morgonen eftersom vädret är svalare och soluppgången väldans tidig. En bussavgång 8:30 passade bra.

Det såg ut att kunna bli en fin dag med bra väder och det blev det. Sol från nästan klarblå himmel, lagom varmt med en lite kylig, smekande vind. Perfekt! Shorts och kortärmad t-shirt – det är annat än att vandra i Sverige vid denna tiden på året.

På vandringen högsta punkt tog jag fikapaus. Gott, starkt kaffe och svenska kanelgifflar med utsikt över Dikti-bergen, Mirabello-bukten och Thripti-bergen – ren njutning!

Ner mellan bergen i ”gryta” med apelsinträd, olivträd och en massa vilda träd och buskar. Visst, småbuskar och mindre växter är fortfarande vissna och ledsna, men de som påstår att östra Kreta är ”kargt och ökenlikt” skulle jag gärna vilja veta var de varit.

Som vanligt flög tankar hit och dit. Ren och skär avkoppling. Funderade över en diskussion jag och min vandringskompis i Sverige hade för ett tag sedan. Vi funderade över varför vandring så ofta kombineras med annat som yoga, mindfulness och en massa andra aktiviteter. Mycket finns redan inbakat i vandringen och naturen – räcker inte det?! Gå ut, öppna upp dina sinnen, ta in, koppla av och njut. Krångligare än så är det inte och behöver inte heller vara.

Nästa fikapaus blev med utsikt över Ierapetra. Jag var inte ensam länge utan en flock fåglar kom. Jag tycker om att titta på de stora rovfåglarna när de segelflyger. Det är imponerande, tjusigt och vackert. De är oftast ensamma så den flock som kom var korpar. De skrattar så härligt, leker och retas (eller kanske båda samtidigt). Snabba, skickliga flygare som älskar att dyka snabbt som tusan. Genast dyker en annan för att visa att den kan dyka snabbare eller djupare, vad vet jag. Har du sett en korp göra en roll? Det fick jag se idag. Ett 20-tal korpar bjöd på en riktig föreställning! Jag blir väldigt glad av korpar (även om de kanske skrattar åt mig), skrattet bubblar på insidan. Och ibland blir det gapskratt rakt ut.

Så kom jag in i by där jag tänkte köpa vatten på kafenion. Gubbarna tyckte att jag skulle sätta mig ner, de var väl uttråkade och ville kanske ha lite kvinnlig fägring. Jag tackade, men nej tack och fortsatte mot Ierapetra. Fågelkvitter nådde mig utanför byn och det slog mig att jag hört det tidigare under dagen också. Det är inte illa i november månad!

Strax utanför Ierapetra gick jag minsann fel! Ju fler växthus och småvägar det finns ju mer förvirrad kan jag bli. Och tar jag fel väg en gång så är jag förlorad för det finns liksom inget att orientera sig efter. Men näsan pekade på rätt håll så utan några omvägar kom jag fram. 6,5 timme ute i perfekt vandringsväder och vackert landskap – vad kan man mer begära av en bra dag?

För övrigt

Vintern passade på att sticka in en fot i måndags när vi hade oväder. Det blev genast kallare, speciellt inomhus. Så viss omorganisation i garderoben, el-filten i sängen och yllestrumpor inomhus. I onsdags hade jag långbyxor för första gången när jag skulle gå ut och äta. Och jag letade fram min fleece. Det är liksom två årstider nu – en dagtid och en övrig tid.

När jag kom ner till strandgatan höll jag på att svimma! Utanför piren låg en stor julgran med massor av ljus. Det var givetvis ingen julgran utan ett kryssningsfartyg. Inte ett av de allra största, men Ierapetra kändes plötsligen väldigt litet. Det visade sig att de sent på eftermiddagen tagit iland en person som blivit sjuk. Först blev det transport till vårt sjukhus och sedan vidare till Agios Nikolaos. När jag gick hem från tavernan var fartyget borta, det kändes nästan lite tomt.

Någon taverna har stängt för säsongen, några har stängt ett par veckor för storstädning, reparationer osv. Så det är lite mörka hål här och var. Inte många människor ute. Samtidigt är det inte dött och igenbommat som en del turistorter kan bli. Ierapetra är en fullt fungerande stad året runt. Det är en skön, avslappnad stämning som jag uppskattar väldigt mycket.

Foto är uppladdade till min flickr-sida. Nu lägger sig helgfriden över spiti mou (det betyder mitt hem…) och Ierapetra! Ha en skön helg!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!