Väderknas, nytt tillskott och gammal bekant

Nu blir jag snart tosig! Vilken märklig vår vi haft de senaste 4-5 veckorna. I april hade vi maj-temperaturer, så slog det om och blev lite kyligt. I helgen slog det om igen och fr o m i onsdags har vi väldigt varmt dagtid, fukt som bildar dis som blir tätare och tätare under dagen och regnskurar, framför allt kvälls- och nattetid. Igår kväll gick jag till taverna iklädd regnjacka! I mitten av maj månad!! Samma fenomen här som i Sverige – knasigt väder blir samtalsämne så det blev många stopp innan jag kom fram och fick min goda pasta.

Jag klarar inte av så’nt här väder, det finns i och för sig en väderlek som jag är ännu sämre på och det är svensk kvav sommarvärme. Listan på saker att göra är lång, men kroppen är orolig och rastlös och skallen trött och okoncentrerad. Jag är inte ens hungrig, jag som älskar mat! Bara sugen på onyttigheter…. Det är väl bara att kasta in handduken och vänta på väderomslag.

Hur som helst! Igår vandrade jag. På torsdagen hade jag fått höra att en värmetopp var att vänta på fredagen. Sov lite dåligt på natten, funderade över om jag skulle vandra eller ej och var jag skulle vandra. Rastlös i kroppen och vandringslust i benen, kanske det skulle vara skönt efteråt. Tveksamheten var stor, men när larmet gick kl 5 var det jag som slutade fundera och såg till att komma upp. Ner med det sista, på med paltorna och iväg till busstationen och skolbussen.

När jag började vandra vid halv åtta började det stänka. Morsning och goodbye! Där stod jag i t-shirt och shorts. Nåja, ju färre kläder desto mindre blöt och desto snabbare torr, men det blev inget regn. Frukost vid kyrka med härlig utsikt över by och berg. Inte fullt så fuktigt uppe i bergen och en skön bris. Det här skulle nog bli en bra dag!

Lite mobilstrul, då är jag tacksam över att alltid ha papperskarta också. Får se det positivt att då och då vara tvungen att läsa karta istället för att lita på tekniken. Testade en liten utvikning och då slog det mig igen hur bra det är med vandringsledare. Konstigt att så många vill vandra själva i landskap som de inte känner till. Det går mycket tid till förberedelse och tiden rinner när det inte blir som man trott och måste gå tillbaka. Har man bara några dagar på sig så skulle i alla fall jag se till så att jag fick ut så mycket som möjligt av tiden.

Lite spännande blev utvikningen för den var ganska brant och den lilla vägen ledde neråt i en mindre ravin. Hm? Hur ska den här kunna länkas ihop med den andra vägen? Det gäller att lita på magkänsla och huvud, gott om tid att gå tillbaka i värsta fall. Men det gick alldeles utmärkt. Så utmärkt så jag var inte riktigt klar över att jag stod på rätt väg förrän efter en stund!

Naturen är lite trött efter så mycket värme som vi haft, våren kom av sig i april eller rättare sagt stressades till att skynda sig. Fåglarna är igång, annars var det tyst och rofullt. Så gott för själ och tanke! Funderade över vilken gåva naturen är, så läkande och vacker. Och gratis. Och full av liv. Min mor har en poäng när hon säger: ”Den som inte kan uppskatta naturen är fattig”.

Den 12 november 2010 fick jag syn på ett fordon inne i en olivlund här på Kreta och jag trodde knappt mina ögon:

fiskbilen1

Fiskbil från Skillinge på Kreta!? Och där stod jag som är född och uppvuxen på Österlen! Det kändes lite underligt minst sagt. Senare var lastbilen borta, jag antog att den skrotats eller återvänt till Sverige.
Igår passerade jag en liten avtagsväg där en konstig byggnad fångade min blick. Jag gick några meter in på vägen och döm om min förvåning! Bredvid en hage med får stod en gammal bekant:

DSC01679

Återigen möttes alltså två österleningar på Kreta! Texten lite sliten och jag undrar om den är körduglig.

Så kom jag in i by på nordkusten, dags att vänta på bussen. Jag brukar inte känna behov av salt, men det blev kaffe och chipspåse i busskuren. Inte den bästa kosten, jag skyller på vädret!

Knasigt väder och prognosen ”mycket varmt” gjorde att det blev ”utvärderingsvandring”. Jag har ett mycket bra vandringsutbud, men behöver någon mer lite kortare, typ halvdagsvandring. Det går givetvis inte att hitta vandringar här som liknar skånska slätten, men det kan vara mer eller mindre jobbigt. Och mer eller mindre varmt. Det blev ett väldigt bra tillskott!

Lyckad dag med många plus som paus från varmt och fuktigt väder, hjärngympa med nya svängar och kartläsning, avkoppling och njutning (som vanligt), nytt vandringsalternativ (nästan som ”en dag på jobbet”). Och visst blev jag av med rastlöshet! Några timmar under eftermiddagen gick i slappandets och lugnets tecken. Så gott!

Ha en skön helg! Och Glad Pingst!

DSC01338VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får
15 % rabatt!

Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap, få kraft och energi, njut av oändliga vyer.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

7 tankar på “Väderknas, nytt tillskott och gammal bekant

  1. Jan-Erik

    Du är mycket bättre bibehållen än ”Fiskeexperten” ser ut att vara! Vi var också mycket förvånade, när vi första gången såg bilen i Istron för c:a 10 år sedan. Se till att du inte blir fast uppe i bergen du också!
    / Jannis

    Gillad av 1 person

    Svara
  2. Birgitta i Umeå

    Jag läser lite då och då på Chora Sfakia-forumet där Erno är administratör att lite äldre par förvillar sig eller blir trötta på sin vandring. Detta sker på sydvästkusten, norr om. Souga-Agia Roumeli- Sfakia. Visserligen är det många vandrare där så leder måste vara bra utmärkta. Dom blir ofta trötta och dom gillar inte vädret och larmar så brandmän från Räddningstjänsten får rycka ut.
    Man blir arg när sådant händer endast på grund av trötthet. Det måste ju kosta väldigt mycket och man hoppas att dom tvingas betala det. Det är ju en annan sak om någon skadats eller fått en akut sjukdom och då larmar.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Det handlar väl helt enkelt om att man skickar hjärnan också på semester, antar jag. Ifjol eller förfjol dog ett par i övre 60-års åldern borta på sydvästra Kreta. De hade gett sig ut på vandring eller promenad i augusti. Tragiskt och onödigt slut.

      Gilla

      Svara
    1. iamittilivet Inläggets författare

      Finns en teori om att gamla lastbilar ofta såldes till bl a Grekland för ett antal år sedan. Annars har de väl kört vilse eller kommit fram till ”vägs ände”…. 😉

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar