Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Minst två saker måste vi svenskar lämna hemma när vi reser: att tilltala alla med ”du” och allemansrätten. Nyfikenhet, öppenhet och ett leende brukar fungera bra för mig vart jag än reser. Några små tips och ord kan vara bra för att bryta isen eller för att inte klampa alltför mycket i klaveret. Så idag tänkte jag skriva lite om möte med människor, trafiken och att besöka kyrkor och kloster. Du som varit i Grekland tidigare känner antagligen till det mesta. Du som besöker för första gången får här lite hjälp.

Möten

Här är alla artiga och vänliga, de reagerar starkt på folk som inte hälsar. Fråga gärna efter vad saker heter, det uppskattas. Du kan börja med jássas som hälsning och efcharistå (betoning på å) för ”tack”.
En del hälsar på varandra med kindpussar (mer markeringar i luften…), men var lugn, det förväntas inte av dig. Kan bli aktuellt om du blir nära vän med någon men de tar i så fall initiativet.
I butiker, på busstation osv – greker köar inte, men kan bli väldigt uppretade om någon tränger sig före. Låter det som en motsägelse? Bara vänta på din tur i lugn och ro.
Vanligen får du svar på precis det du frågar om. Jag har lärt mig att ställa breda frågor, t ex undrar jag inte om det går en buss till en by imorgon eftermiddag och får svaret nej. Jag tar bort ”eftermiddag” och får istället alla avgångstider under dagen. Jag har funderat mycket på varför det är så här och kommit fram till att det är antingen en språkfråga eller en informationsfråga. Service i form av hjälpsamhet finns i massor – jag råkade fråga efter en buss till Pirgos och snart var flera på busstationen inblandade för att förklara att det finns tre Pirgos och reda ut vilket Pirgos jag skulle till.

Trafik

Du är nu i bilarnas land. Och vespornas, mopedernas och motorcyklarnas. Om du går eller cyklar på landsväg så var beredd på att trafiken inte lämnar mycket utrymme och inte saktar ner. Se dig noga för innan du korsar en gata eller väg.

Hyr inte ett fordon som du inte har tidigare erfarenhet av. Trafiken är lite intensivare och ryckigare än i Sverige, men ute på landsvägar är det ingen större skillnad. Vid stadskörning kan det vara idé att parkera en bit ut och gå in i centrum. Blinkersanvändning är som i Sverige väldigt sällsynt. Sök ögonkontakt – greker löser många situationer i trafiken tillsammans.
På landsvägar – släpp gärna fram bakomvarande. Du kan ta det lugnt som har semester, men de kan ha bråttom. Vid omkörningar förväntas du som mötande hjälpa till genom att sakta ner eller hålla till höger. Parkera inte i kurvor o likn utan stanna förståndigt, gå tillbaka och njut av den vackra utsikten du vill se. Se upp med andra turister (dvs fordon med hyrfirmedekal) och gamla pick-up:er. I de senare kan sitta äldre man med egna körregler som bara ska från A till B så alla vet hur han ska köra – var beredd på plötsliga fartändringar, svängar, stopp mm.
I Grekland kan du se parkeringar på olämpliga platser eller dubbelparkeringar med varningsblinkers påslagna. Det betyder då inte samma sak som i Sverige utan ”jag vet att det här inte är en bra plats att stanna på men jag ska bara in om ett kort ärende och är snart tillbaka”.

Besök i kyrkor och kloster

Varför besöka kyrkor och kloster? Ja, varför inte! Jag går gärna in i kyrkor var jag än befinner mig, jag uppskattar stillheten och lugnet. Byggnaderna har så mycket mer att bjuda på som arkitektur, byggnadskonst, hantverk (bl a sniderier), konst (bl a ikonerna) och historia (många kloster har dramatisk historia som t ex gömma motståndsmän i krigstider). Ofta är också läget intressant, t ex ligger många kloster väldigt vackert i landskapet.
Det är relativt enkelt att hitta kapell, kyrkor och kloster på landsbygden för de har sina egna vägskyltar. I östra Kretas biskopsområde sattes ifjol upp informationstavlor vid de flesta byggnader. De är förnämliga! Där finns information på grekiska och engelska om byggnaden, t ex historia som byggår, byggstil, byggherre samt vilket helgon det är tillägnat, vilka speciella högtider som firas och när.

I Grekland är den största religionen den grekisk-ortodoxa. Kyrkan och religionen har stor betydelse även om kyrkobesökarnas antal sjunker med varje ny generation. Oftast väljer man att döpa sina barn efter något helgon, de flesta högtider firas i stor del i kyrkan. Det är alltså en del av den grekiska vardagen och dess påverkan och inflytande är stort, i alla fall för en sekulariserad svensk. Den grekisk-ortodoxa kyrkan har en egen flagga som från början var flagga för munkrepubliken Athos på fastlandet.

Förr var de flesta kyrkor och kapell olåsta, men pga stölder blir det vanligare och vanligare att de är låsta. Ibland sitter dock nyckeln i låset!

Det finns några saker att tänka på vid besök:

• klädkod: inte visa knän och axlar. Det har lättats upp, framför allt på större turistorter och när det inte är mässa. Det är dock enkelt att ha en sjal eller t-shirt i väskan som kan läggas över axlarna.
• entré: som icke-ortodox förväntas du inte göra korstecken (och om du vill göra det så gör det ortodoxa och inte det katolska) eller kyssa ikoner. Vill du tända ljus så finns det innanför dörren, bredvid finns myntnedkast (i kapell lägger du mynt på bordet). Det finns inget angivet pris.
• besöka mässa: mässa tar 2-3 timmar, du kan smyga in och ut när du vill. Givetvis kan du inte gå runt och titta på ikoner osv under mässa. Sätt dig ner, korsa inte armar eller ben, slappna av, låt de mässande rösterna och rökelsen bära iväg dina tankar. Det är skön avkoppling, lyckligtvis händer det lite saker då och då, annars skulle det vara lätt att slumra till.
• kloster: här finns inga officiella öppettider (undantag de stora som t ex Toplou som jag nämnt tidigare) utan det är upp till varje kloster. Även om ett kloster vanligen har öppet en veckodag kan det vara stängt pga olika skäl som andra sysslor, ett helgons namnsdag, alla är borta på andra ärenden. Klosterordnar är ju olika och därför har varje kloster sina regler. I förra veckan vandrade jag och besökte då ett kloster som inte accepterade långbyxor eller shorts. Hade jag haft hyrbil hade jag haft ombyte med mig, men inte på vandring. Jag frågade försiktigt och blev vänligen uppmärksammad på att det vid ingången hängde kjolar så jag svepte en om mig. För mig är det inte konstigare än att jag ber gäster ta av skorna i mitt hem. Och klostret är ju faktiskt nunnornas eller munkarnas hem.
  En del störs av att kloster ofta har en liten butik, att försäljning inte passar ihop med religion. Varför inte istället se det som att de delar med sig av sitt kunnande? Många bra naturprodukter, fantastiskt fina handarbeten och vävnader, goda viner mm. Vid mitt klosterbeök i förra veckan köpte jag en salva som snart läkt min torra, såriga armbåge.

I måndags började påskveckan och det är gudstjänster och mässor både bittida och sent. Idag/ikväll kläs epitafen (symboliserar Jesu grav) som står i kyrkan hela påsken. Imorgon kväll bärs den runt till beskådande och här i Ierapetra sammanstrålar 7 kyrkor med sina epitafer centralt i sta’n. Stämningsfullt och vackert.

 

 

Nästa blogginlägg kommer att handla om natur och mat. Kommentarer till detta inlägget, tips, frågor? Skriv i kommentarsfältet!

Καλό Πάσχα!

 

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!