Du vet hur det är med andra språk. De är så svåra att lära sig eftersom de krånglar till det, oftast helt i onödan. Om alla kunde komma överens om att utgå från ett språk, t ex svenska, med lite egna uttal och dialekter skulle världen bli som en enda stor familj. Men nu är det mest som rivaliserande släkter, tycker jag.
Jag suckar då och då här i bloggen över mina studier i grekiska och tänker nu ge dig en större och djupare inblick i detta självplågeri. Eller vad det nu är. På nå’t underligt sätt känner jag att mina mentala förmågor utmanas och att utfallet inte alltid är till min belåtenhet.
Vi kan börja med alfabetet. Visst, vi är lite stökiga i svenskan med å ä ö, men det är ingenting mot det här:
Bara att rabbla och stoppa in i minnet? Nja, inte riktigt för konsonanter och framför allt vokaler kan kombineras i en tröstlös mängd av variationer. Det känns så i alla fall. Exempel: Det sägs att det går att skriva i (ja, lilla anspråkslösa i) på 5 eller 7 olika sätt i grekiskan. Tror du att jag bryr mig när magistern far fram med rödpenna i mina små alster?
En del kombinationer går helt enkelt inte att uttala. Jag har för tillfället två sådana ord på listan ”Glöm och hitta en synonym”. Problemet är att ett av orden är ett namn på en by. Jag kallar den numera det betydligt enklare ”den där byn som inte går att uttala som ligger norr om Tertsa längs med stora vägen på vänster sida när man kör mot Amiras”. Märkligt nog vet alla vilken by jag menar.
Med engelska och (lite) franska i bagaget borde jag klara av att kastas in i grekiskan. Om jag slår ihop de två språken blir det som i grekiskan: maskulinum, femininum och neutrum. Jo, jo, oskuldsfullhet finns ofta med i starten av nya äventyr. Det fungerade inte alls. Och ingen logik finns det heller i vad som är vad. Lite ändelser att hålla reda på tills insikten drabbar en: ändelserna är i vissa fall samma. Feminina och maskulina substantiv har i en del fall, t ex plural, samma ändelse. Hur kan någon tro att jag ska kunna veta vad som är vad från början liksom? Och det måste jag ju veta för att artikel, adjektiv, adverb och en massa annan strunt runt omkring ska bli rätt. För givetvis är det som dominobrickor: det gäller att komma rätt från början för allt därefter ska böjas och vridas rätt.
Tycker du att det låter krångligt? Vänta bara, det kommer mera!
Accenter är bra, de visar var betoningen ska ligga. Lätt som en plätt! Glädjen blir dock kortvarig vid upptäckten att accenter sätts inte ut på stora bokstäver, det har betydelse för betydelsen var accenten sitter på ord som stavas eller låter lika, i en stavelse ändras uttalet beroende på om accenten står på första eller andra vokalen. Och plötsligen dyker det upp en accent som inte alls har med det här att göra utan är en indikation på att ordet ska bindas ihop med nästa ord. Vid tal, alltså, inte vid skrift. Lätt som en plätt? Ha!
Ortnamn är en utmaning. Om man tycker om utmaningar. Det är så här att även om det står ett namn på en vägskylt så är det kanske inte riktigt så det heter egentligen liksom. Det vill säga det kan vara svårt att veta om orten är maskulinum, femininum eller neutrum. Eller om det är singular eller plural. Det förklarar mina samtal med taxichaufförer när jag sagt ett namn och de ett annat, men hittills har vi mötts. På min fråga hur grekerna vet fick jag svaret att det vet de inte. Det kommer t ex fastlandsgreker till östra Kreta och de ger orterna fel artikel. Jaha. Ibland är beslut väldigt enkla att fatta. Jag beslutade mig omgående för att lägga ortsnamnen på hyllan. Om de inte klarar av det själva kan de banne mig inte begära att jag ska klara av det.
Jag är en så’n där typ som en del lärare i skolan blev väldigt irriterade på. En så’n som inte bara kan acceptera, slå in och lära sig utan alltid frågar ”varför?”. Det är ingen bra lärostil när man ska lära sig språk. Jag tror att min språklärare i Genève hade rätt när hon menade att matematik och språk egentligen är väldigt lika. Strukturer och regler. Jag var inte bra på matte. Heller.
Detta ”varför” har min språklärare redan genomskådat, ofta hinner han före mig och säger: fråga inte varför, det är en rest från den gamla grekiskan. Suck, säger jag. När man moderniserar ett språk så kan man väl göra det grundligt och ordentligt! Jäkla halvmesyrer.
Det finns ju så många ord som härstammar från grekiskan, det måste väl vara en hjälp, tänker du. Det är det, det är riktigt roligt när man lyckas lista ut vad ett ord betyder genom att härleda det till ord i andra språk. Betydligt mindre roligt är det med alla de andra orden som över huvud taget inte påminner om någonting. Utom möjligen polska. Konsonanter och vokaler sammansatta till märkliga konstruktioner som ofta är förfärande långa.
I måndags förstod jag plötsligen orsaken till att Grekland är ett land i kris. ”Jag tycker om vin” (vi använder bara exempel från elevens egen verklighet…) blir på grekiska ”Vinet tycker om mig” (vilket förklarar en hel del…). Fast så kan man ju inte gå omkring och säga så ordagrant blir det ”Mig tycka vin”. Är det konstigt att det är som det är i landet med så’na (o)logiska frivolter?
Jag berättade här i bloggen att av någon underlig anledning poppar franskan upp i min skalle när jag är osäker på grekiskan (så det är mycket franska…). Min språklärare menade att franskan och grekiskan konkurrerar om att vara 3:e språk och det kan nog stämma. Det finns en anledning till. Venetianarna var här i cirka 400 år. Har du nå’n gång tyckt att nå’t ord i grekiskan låter som italienska? De finns där och jag tror att det också triggar att min franska hoppar fram.
Det var en liten utvikning! Som avslutning tänkte jag skriva några ord om att prata. Du kanske tror att det är lättare att lära sig ett språk när man liksom lever mitt uppe i det? Det är det säkert till viss del. Men det är också svårare. Att leva här påminner lite om hur det var att leva i Genève – det pratas fort som fan och massor binds ihop. Ett enda långt läte blir det ibland.
Och än så länge har jag mötts av en hel del folk som blir otåliga eller fyller i. Det gör mig arg, men det kan jag ju inte visa. Med tanke på hur mycket konstig engelska mina öron får höra dagligen så begär jag faktiskt lite överseende. Så det så!
Kommer jag någonsin att kunna prata grekiska med nå’n sorts flyt? Mycket tveksamt. Varför då fortsätta? Jag kan inte vara utan effekten att allt annat jag gör blir roligare och lättare jämfört med grekiskan. Jag har kanske blivit beroende?
Eller så är hela språkgrejen egentligen ett mentaltest för inflyttade. Jag försöker fortfarande klura ut om det är bra eller dåligt att klara testet….
RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!
ia mitt i livet 
Jag förstår dig 🙂 Jag kunde i princip bara säga ”Ich heiße Linnea” när vi flyttade hit till Bayern för 1,5 år sedan men kan nu kommunicera med vänner, barnens pedagoger osv. Tyska är tack och lov inte helt olikt svenska när det kommer till många ord men grammatiken är synnerligen omständig. Dock inte omöjlig eller ologisk alltid men det är MYCKET att hålla reda på. Jag är av den ganska bestämda åsikten att man ska göra sitt bästa för att lära sig språket i landet man bor i så jag kämpar på och önskar också dig ett stort lycka till! 🙂
Linnea
GillaGillad av 2 personer
Delar åsikten att man ska göra sitt bästa och har jobbat med invandrare och flyktingar i Sverige. Blir dock något mer ödmjuk när jag själv får bita i gräset med ett språk som ligger långt från mitt eget.
Du och jag fortsätter kämpa!
GillaGilla
Hahaha! Johan Glans är ju en av mina favoriter, även om jag tycker det är svårt att förstå språket ibland 😉 Danska har jag också svårt för, medan norskan är mycket lättare. Men så är jag också född 10 mil från norska gränsen 😀
Jag tyckte grekiskan på gymnasiet var ologisk och antik. För det var verkligen klassisk grekiska och ingen av oss har haft någon nytta av de lektionerna, tror jag.
Kämpa på, jag tror pengen ramlar ner när du minst anar det!
GillaGillad av 1 person
Klart du förstår Glans! Alla förstår väl skånska??
Jag hoppas bara att jag inte missar när pengen ramlar ner….. 😉
GillaGillad av 1 person
Jag håller fortfarande på svenskan med sina 14 olika stavningar av ett vanligt sch-ljud. Måste vara jättesvårt att lära sig.
GillaGillad av 1 person
Nu hänger jag inte med riktigt….14?
Svenska lär vara svårt, men det är med det som det är med mycket språkinlärning: det beror på vilket språk man kommer ifrån.
GillaGilla
Heja på Ia! Nu ska du få lära dig vad vår by betyder. ”Hängränna”! Men från söder heter den Koutsounari och från norr Koutsounara enligt vägskyltarna. Förklara det du! Men Ia, vid vår (din också) ålder lägger vi inte ned så mycket kraft på stavningen. Det talade språket är viktigare. Det är flera år sedan vi skrev brev på grekiska. Men när vi läste på grekkurserna, blev det ofta brev. Svårt men nyttigt.
Tur att du inte läste fysik för mig. Ännu en jobbig flicka, som frågade om sånt som inte gick att förklara på 5 minuter! På lördag får du slå hårt på mig (eller krama mig)
/ Jannis
GillaGillad av 1 person
Jag har gett upp lite med stavningen, men måste ju hålla reda på ändelserna så resten blir rätt.
Tro mig, min fysiklärare tyckte inte om mig. Dessutom hade jag honom i matematik och i mitten av 70-talet skulle vi börja med ”den nya matten”. Vi var nog lika förvirrade….
Du får en kram, så klart!
GillaGilla
Sympatiserar. Har kämpat med portugisiskan i snart tre år nu, också ett svårt språk men när det är som svårast brukar jag ändå känna mig tacksam över att vi inte flyttade till Grekland! Kämpa på!
GillaGillad av 1 person
Kanske jag ska fundera ut nå’t som kunde vara värre som jag kan vara tacksam över….kinesiska, kanske!
Vi kämpar vidare!
GillaGilla
Ett rent nöje att läsa ditt inlägg, Ia! 😀 Jag förstår dig precis! Men du är på rätt väg, du har insett/blivit medveten om alla svårigheter och det är ett stort steg på vägen! Nu är det bara att köra på, efter en tid kommer du t o m att HÖRA när det låter fel! Det måste vara tredubbelt svårare för dig. Jag själv hade den stora fördelen med att ha ett barn i skolåldern och jag lärde mig mycket genom hennes skolböcker i grundskolan, fast jag hade gått kvällskurs i nygrekiska i Stockholm i 3 år! Att skapa kontakt med lärare/andra (grekiska) mammor, var också till stor hjälp. Efter 22 år i Grekland förstår jag det mesta som sägs i bl a TV, t o m när de pratar superfort, jag kan prata vanlig vardagsgrekiska flytande (säkert med många fel), men inga invecklade diskussioner tack! Att skriva/stava grekiska utan att slå i en ordbok tusen gånger klarar jag fortfarande inte… 😛
Nu vill jag inte skrämma dig med att det kommer att ta 22 år innan du klarar grekiskan (fast det kanske känns så just nu! 🙂 ) , ge inte upp, men var på samma gång medveten om att det kommer att ta tid! Försök att skippa engelskan, tvinga dig att se på grekiska filmer/utländska filmer med grekisk översättning, lyssna på grekisk musik, kort sagt: omge dig med enbart grekiska språket. Ett nytt ord varje dag är en bra regel! Så hade jag det och jag lovar att det var en skön oas att ibland träffa de andra svenskorna i ”kolonin” vi hade här på 90-talet!
Det grekiska alfabetet lär man sig relativt snabbt. Det som krånglar till det hela, är att vissa bokstäver skrivs som latinska bokstäver, men betyder en helt annan än vad vi svenskar är vana vid! T ex B = uttalas som V på grekiska, P = uttalas som R på grekiska och H = uttalas som I på grekiska. Det blir kortslutning i hjärnan den första tiden, men även det går bra till slut! 🙂
Verbet αρέσω är en knepig rackare! Jag gick länge omkring och sa ”jag gillar mig” (μου αρέσω), när jag egentligen menade ”jag gillar det/den/dem”! Det tog lång tid innan jag knäckte koden. Mitt råd är: byt ut ”jag tycker om/gillar” mot ”tilltalar mig”, så klarnar mysteriet! Så i ditt exempel med vinet, så betyder den grekiska översättningen egentligen inte ”vinet tycker om mig”, utan ”vinet tilltalar mig” (och nu menar jag inte att vinet pratar med dig, haha). Så det som du måste hålla reda på är vilket personligt pronomen det är som tilltalar dig för att kunna böja verbet αρέσω.
Ändelsen -ω om du tilltalar dig själv (hihi), -ει om han/hon/den/det tilltalar dig och -ουν om flera saker/personer tilltalar dig. Sedan gäller det att hålla reda på VEM det är som gillar/tilltalas av:
Μου/σου/του/της/μας/σας/τους. ”Han tilltalas av vinet” blir då ”Του αρέσει το κρασί”.
Hoppas att jag kunde hjälpa dig en bit på vägen där. Lycka till i fortsättningen! 🙂
GillaGillad av 1 person
Det här mysteriet klarar jag aldrig på 22 år! 😉
Bra tips med tilltalar! Tackar!!
(och jag tilltalar mig…för det mesta…i dubbel bemärkelse!)
GillaGilla
Jodå, du klarar det på kortare tid, haha! Men jag erkänner att hjärnan går på högvarv när man ska försöka prata med någon och samtidigt hinna tänka ut vilket genus orden ska böjas i, men man kan slarva och köra med neutrum på allting, folk förstår ändå! 😀
Var glad att det inte är klassisk grekiska du ska lära dig, nygrekiska är rena barnleken om man jämför! Alla skolbarn måste lära sig även den klassiska, det är ett av de viktigaste ämnena, förutom nygrekiskan. En gång frågade jag en grekisk mamma varför barnen måste lära sig klassisk grekiska. Jag fick dåndimpen när jag hörde svaret: ”För att förstå vad prästerna säger!” :O
GillaGillad av 1 person
Folk har ju hunnit gå iväg, gifta sig och få barn innan jag är klar och kan svara!
Prästerna får sköta sig själv, de har ju dessutom hjälp uppifrån. 😉
GillaGilla
Hahahahaha!!! 😀
Sov gott! Καλό ύπνο! xx
GillaGilla
Pingback: Min dag vandrar vidare | ia mitt i livet
Pingback: Bloggen i backspegeln | ia mitt i livet