Idag tänkte jag blogga om att tänka sig för innan man flyttar till sitt semesterparadis, men så kom det annat emellan. Det mesta i livet kan vi idag få veta genom tester som far runt på nätet. De flesta är harmlösa, ungefär som de som förr fanns i veckotidningar. Trots att de ibland känns lite löjliga så är det ett lite smålustigt, oförargligt tidsfördriv.

Idag dök det upp ett lite allvarligare, i alla fall tycker jag det. På min facebook låg ett inlägg ”7 typiska vanor hos kroniskt deprimerade” (märk väl ”kroniskt” – inga halvmesyrer, inte!) delat från expressen.se. Det brukar poppa upp vår och höst, tror att alla har sett det nå’n gång, men jag var lite nyfiken i alla fall. Jag klickade på länken och kom in till en schematisk sammanställning i listform, ungefär som en checklista. Det fanns en länk för att testa om man är deprimerad. 12 frågor som skulle besvaras med ja eller nej. Mitt resultat:

DU LIGGER I RISKZONEN. DU HAR SVARAT JA PÅ MER ÄN FEM AV FRÅGORNA, INKLUSIVE FRÅGA 1 OCH FRÅGA 2. DU ÄR SANNOLIKT DEPRIMERAD OCH BEHÖVER SÖKA LÄKARHJÄLP. HÄR HITTAR DU METODERNA SOM KAN HJÄLPA DIG: HTTP://WWW.EXPRESSEN.SE/1.346562

Det är givetvis en grov, svartvit förenkling att tro att det går att svara ja eller nej på ett antal frågor för att konstatera ”sannolikt deprimerad”. Livet och människan är alltför mångfacetterade för enkla, snabba ”fix”, det behövs så klart ett samtal med en professionell person. Det som gör mig lite upprörd och orolig är de som tar det här på allvar. Och får slängt i ansiktet från skärmen att de sannolikt är deprimerade och behöver läkarhjälp! Undrar vad det står om det blir ”full pott”. Allt hopp är ute?

Missförstå mig rätt! Jag menar inte att någon ska gå och må dåligt eller tycka det är genant att be om hjälp. För 10 år se’n var jag sjukskriven lång tid för ”utmattningssyndrom med depressiva inslag”, dvs i princip gått in i väggen och så jäkla nere att jag var nästan i depression. Jag fick hjälp, tog mig igenom det mödosamt och kom upp ur den djupa brunnen.
Inte fasen är det nå’t man fastställer i en test eller fixar med en checklista!

Jag bara menar att allt är svart eller vitt idag och vi verkar vara så rädda för allt som har minsta lilla negativa klang. Deprimerad är ett starkt ord, trött och avslagen och nere m fl finns tydligen inte längre. Ord mister sin betydelse och språket (och vi) blir alltmer onyanserade, men det är en annan diskussion.

Jag tror att vi istället bara behöver en klapp på kinden då och då, lite stöd och förståelse, ingen orkar vara positiv och uppåt alltid. Här får du några kindklappar från mig:
Det är ok att vara trött när det är höst och ont om ljus.
Det är ok att ibland känna sig ledsen eller nere.
Det är ok att strunta i allt en dag eller två – det betyder inte att du gett upp.
Det är ok och mänskligt att inte lyckas med allt hela tiden.
Det är ok att inte tycka att allt är buskul och utvecklande och positivt och…..

DU är ok! Oavsett.