Jag har fått bekymmer, måste nog kontakta borgmästaren eller nå’n annan i maktens boning (dvs stadshuset). De håller på att gräva ner elkablar och det är väl bra, då kanske det inte blir elavbrott så ofta när det blåser. Jag vet inte vad det är för fel på min hjärna för jag har totalt glömt bort att bevaka våra gästande vänners intressen. Det slog mig inte förrän igår förmiddag då jag kom upp till stora torget. Där höll de på att välta de gamla stolparna och frakta bort dom. Luften var tom, inga ledningar!! Var ska alla svalor ta vägen? De flera tusentals som satt tätt ihop på ledningarna under några veckor i augusti-september. Varje kväll intog de sina platser, hade möte, sladdrade, berättade spökhistorier och somnade tillsammans.
Jag vet inte om de kommer söderifrån på våren, får hålla utkik. Tänk vilken chock det blir för dom! Ungefär som om du skulle åka på semester och när du kommer tillbaka är kvarteret borta och du vet inte var du ska ta vägen. De kanske kommer att sätta sig på alla räcken, fönsterprydnader, kanter osv som de kan hitta. Med tanke på hur de parkerade bilarna såg ut sist de var här lär inte husägarna applådera. Oj, vilket elände! Måste jag sköta allting!?!?

Idag skötte jag mig inte så bra när jag glad i hågen steg in hos frissa Maria. Hon hade en lite undrande min, känner inte människan igen mig, tänkte jag. För att vara riktigt tydlig så började jag förklara att jag var där för att bli klippt, men då slog det mig….rätt plats men fel dag! Bara att skratta åt alltihop, säga att jag kommer tillbaka imorgon. Den rara människan hade ledig tid så jag blev klippt. Nu gäller det att inte gå dit imorgon igen för då har jag snart inget hår kvar.
Maria gav mig också lite tips om uppvärmning som ska testas. Och hon berättade att grekiska barn läser klassisk grekiska (eller gammalgrekiska eller vad det kallas på svenska) 3 år på högstadiet. De stackars barnen får grekiska serverat dubbelt upp! Och här går jag och klagar på mina lektioner, det är ju löjligt.

Jag är lite nervös. Programmet som jag använt för att göra min hemsida om vandringar behöver uppdateras. Jag klarar det inte, jag minns fortfarande med fasa det datorhaveri som jag hade i somras. Tänk om alltihop försvinner!? Men jag måste ju så vad göra? Jo, sa ekonomi- och IT-ansvarig på Löfquist Solutions, då köper vi tjänsten så finns nå’n att slå på om det går fel. Så i veckan ska en kille som heter Johan Lundberg (hans hemsida hittar du här) trycka på knappen. Och jag ska luta mig tillbaka!

Det bästa är egentligen att inte göra nå’t alls för så fort man gör nå’t så dyker det upp sidospår eller merarbete. Jag var inne på Google för att göra lite ändringar på sökalternativ på mina registrerade sidor och vad hittar jag då? Jo, en liten käck felrapport som påstod att en hel del länkar var fel här på bloggen. Bara att börja städa, men hu så tråkigt. Så vad skulle jag där inne och göra?

Julprydnader finns nu i affärerna, betydligt mer och tidigare än 2010 vilket borde glädja mig som älskar advent och jul. Men det är inte riktigt min stil….ganska plastigt och lutar ganska mycket åt ”amerikanskt”. Inga små svenska tomtar här inte. Eller naturliga kransar.
Idag hämtade jag paket som jag skickat från Sverige och där fanns bl a två adventsstjärnor. De ska hängas upp i fönstren till advent. Kan redan se hur grannarna kliar sig i huv’et och undrar vad det ska vara bra för. Det gjorde dom i Genève när vi bodde där, vi såg inga andra adventsstjärnor än vår. Vänta tills jag kör Lucia på svtplay på högsta volym. Det slår mig nu att man kan nästan tro att jag är ute på nå’n sorts uppdrag för att lära världen om advent. Man kan ha sämre intentioner.