19-20 oktober 2013
Jag har tummat lite på söndagsfriden idag genom att putsa fönster fast bara på utsidan. Första mäklaren kommer imorgon. ”Domen” bestämmer vilken plan som ska väljas – spännande.

Igår var det vandringsdags! Vandra själv är en sorts vandringsupplevelse, att vandra tillsammans är en annan vandringsupplevelse. Jag la ut på facebook för ett tag sedan att den som är intresserad av att vandra kan höra av sig. Ingen har hört av sig, men nu har vandringssällskapet kommit till Sverige igen och japanerna får sköta sig bäst dom kan. Välkommen hem, Bojana!

När vi åkte norrut med tåget blev vi lite otåliga på mörkret, men i höjd med Ängelholm började det hända saker i öster. Gult blev rött blev rödblålila….de träd som tappat löven avtecknade sig knivskarpt…man såg varje liten gren. Jag är ingen morgonmänniska, men det är definitivt värt att stiga upp halv sex för att få se soluppgång. Så vackert!

I Båstad kämpade vi oss uppför branta backen där man har utsikt över byn och en liten bit längre bort breder Laholmsbukten ut sig. Underbara vyer, men det molniga vädret gjorde dom inte riktigt rättvisa. Första frosten gjorde landskapet så vitt, skört och bräckligt. Solen försökte komma igenom molnen, lyckades inte riktigt men tinade frosten så det hängde tunga droppar överallt. Som min mor säger: den som inte kan uppskatta naturen är fattig.

Små gröna män och en fyrbent varelse med sändare på ryggen – vad är detta? Aliens?

Just det, det är oktober och höstens jakt har börjat! Vi hittar en ruin som är perfekt för fika. Plötsligen prasslar det bakom oss och en liten grön man upplyser oss dämpat om att drevet går åt vårt fikahåll. Han behöver inte ta det en gång till, vi krafsar ihop våra saker och fortsätter. Efter bara en liten bit så snubblar vi nästan över ett område med gråsvart tagel på marken, ser ut som om något djur rivit och bökat. Grävling? Vildsvin? Från alla möjliga håll hörs ljud av råmande kor och skällande hundar och fåglar – det är oro i markerna. Tänk om vi plötsligen är mitt i jakten eller stöter ihop med nå’t vilset djur? Vi känner oss som riktiga vildmarksproffs, sta’n är långt borta.

Genom höstfärger, skogar, gamla riksvägen, uppochner för åsen nådde vi Vejbystrand vid 15-tiden. Inga skottskador eller vilddjursattacker, bara lite trötta men mycket nöjda och belåtna. Pricken över i var att komma hem till varm dusch, go’ middag och soffeslapp. En härlig heldag!

Tips

– en vandring med vacker och bra variation på öppet landskap, hed, skog, småvägar, nivåskillnader.

– om etappen känns lång så vandra Båstad-Förslöv (eller omvänt).

– lördagar har Båstad tågförbindelse 1 g/tim och buss 1 g/tim, dvs avgång/ankomst 1 g/halvtimme, Förslöv 1 g/tim och Vejbystrand 2 g/tim.

– när järnvägen passerats i utkanten av Båstad är det dags att klättra upp på åsen. Backen är brant och den känns ändlös, men man överlever! Och det är den största backen på etappen.

– vid Hålehall blir man lätt förvirrad. Det känns ”fel”, som om man ”går tillbaka”, men man går en kortare sträcka parallellt med den väg man kom så det är ok.

– efter Förslöv är det en kort sträcka i skog, se’n mindre landsvägar ner till Vejbystrand (=lättvandrat).